Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spår - Spårankare - Spårhund - Spårrensare - Spårsinne - Spårsnö - Spårspärrar - Spårställning - Spårstämpel - Spårtecken - Spårvagn - Spårvidd - Spårväg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
343
Spårankare-Spårväg
844
ren af obetydlig skrefning och ökad steglängd (jfr
A-D å fig.). Vid hopp och språng framkastas kroppen af
bägge bakbenen samtidigt och uppfångas strax därefter
af frambenen; härefter framföras bakbenen, hvarvid
kroppen mer eller mindre böjes i båge, och bakfötterna
taga mark antingen i, vid gångarten hopp, eller
framför, vid språng, framfotsstämplarna. Spårserien
kännetecknas vid hopp af parvis ställda spårstämplar,
medan dessa vid språng stå i grupper om fyra och fyra
(jfr E-H å fig.). Stundom kan dock vid språng ena
bakfoten nedsättas i en framfotsstämpel, hvarvid
en grupp om tre spårstämplar uppstår. Galopp och
fyrsprång (karriär) äro olika former af språng
(se Galopp). Medan de mera proportionerligt byggda
djuren kunna använda alla olika gångarter, vanligen
dock med undantag af hopp, använda de långsträckta
djuren, såsom vesslorna och mården, i regel denna
senare gångart, under det att djur, som äro starkt
öfverbyggda, d. v. s. ha särskildt kraftiga bakre
extremiteter, äro uteslutande hänvisade till gångarten
språng. Som exempel på dylika djur kunna bland
inhemska nämnas haren och ekorren, bland utländska
kängurun och springråttorna. (Beträffande harens
spårställring se art. Haren, fig. 4.) Kännedomen om
djurens spår spelar vid jaktutöfning en stor roll, ej
minst då det gäller uppsökande af skadskjutet vildt.
U- G.
Spårankare, elektrot. Se Ankare, sp. 1052.
Spårhund, zool. Se Hunden, sp. 1312.
Spårrensare. Se Snöplog 2.
Spårsinne, jaktv., förmåga att af villebrådets
spår och spårtecken (se dessa ord) sluta till
dess uppehållsorter och följa ett flyende
villebråd. Denna förmåga finnes särdeles väl
utbildad hos vissa naturfolk, medan den hos
kulturfolkens jägare i allmänhet står tillbaka,
i samband med jakthundsrasernas fullkomning och
den strängt införda arbetsfördelningen mellan
jägare och hund. "Spårsinnet" är naturligtvis intet
sinne i egentlig mening, utan en genom öfning (och
medfödda anlag) betingad skarp iakttagelsoförmåga,
parad med erfarenhet om villebrådets vanor.
G. G.
Spårsnö, nyfallen snö, hvarpå man kan se villebrådets
spår.
Spårspärrar, järnv., anordningar, i form af klotsar,
som anbringas öfver sidospår å järnvägsstationer i
ändamål att hindra, att järnvägsfordon från sidospåret
kunna införas på tågspåret, då tåg där väntas framgå.
H. O.
Spårställning, jaktv. Se Spår.
Spårstämpel, jaktv. Se Spår.
Spårtecken, jaktv., alla de olika märken, utom de
egentliga fotspåren, spår i inskränkt bemärkelse,
som djuren lämna efter sig i markorna. Hit höra i
främsta rummet gnag- och betningsspår, lämningar efter
måltider, exkrementer (på jägar-språket benämnda
"lösning"), fejstammar, fällda fjädrar, myllgropar
m. m. G. G.
Spårvagn. Se Spårväg.
Spårvidd, järnv., afståndet mellan rälshufvu-
denas innerkanter. Järnvägar med en spårvidd af 1,435
mm. kallas normalspåriga. Större spårvidder finnas
också: t. ex. i Ryssland 1,524 mm., i Australien
1,600, Spanien, Chile och Indien 1,667 mm. Mindre
spårvidder, varierande
mellan 600 och 1,200 mm., förekomma i de flesta länder
jämte de större. Spårvidderna hos svenska smalspåriga
järnvägar äro: 600, 802, 891, 1,067 och 1,093 mm. Hos
oss ha statens järnvägar och en stor del enskilda
banor 1,435 mm. spårvidd, ökning af spårvidden sker i
kurvor och är större, ju mindre radie kurvan har. För
att motverka centrifugalkraftens inverkan från tåget
på i kurva liggande spår förhöjes dessutom den yttre
rälssträngen något i förhållande till den inre. Den
s. k. normala spårvidden, 1,435 mm., hvilken är
den öfver hela världen allmännast förekommande,
har sitt upphof från England, hvarest på den 1804
färdigbyggda Merthyr-Tydfilbanan afståndet mellan
spårkanterna var 1,524 mm. - med spårkant afses då en
uppåtstående fläns på skenans inre sida, som verkade
ledande på de då å detta järnvägsspår framförda
vanliga landsvägsfordonens hjul. När sedan fordonens
hjulringar försågos med en fläns å sin inre sida,
samtidigt med att den på skenans insida uppåtstående
flänsen togs bort, så uppkom därvid afståndet 1,435
mm. mellan skenornas farkanter, hvilket gäller för
rakt spår. - Om spårvidd hos f o r d o n se d. o.
H. O.
Spårväg (eng., fr. och holl. tramway,
ty. strassenbahn, pferdebahn, dampfbahn eller die
elektrische, da. sporvej, no. sporrei, trikken), en
länga af räler, som äro nedlagda i gators eller andra
allmänna vägars plan och utgöra spår för ledigt och
säkert framförande (numera nästan öfverallt medelst
elektrisk kraft) af särskilda fordon, spårvagnar,
afsedda hufvudsakligen för persontrafik i större
städer eller inom tätare bebyggda trakter. Den
hufvudsakliga skillnaden mellan spårvägar och
egentliga järnvägar ligger däri att, under det att
dessa senare ha spåret utlagdt på egen byggd banvall
(bortsedt från hamnspår o. d.) och äro afsedda att
trafikeras endast af sådana vagnar, som kunna rulla på
skenorna, spårvägarna anläggas på sådana vägar, som
f. ö. trafikeras äfven af vanliga åkdon. (Spårvägar
ut till förstadssamhällen ha dock flerstädes egen
banvall.) En annan olikhet är, att spårvägarna taga
upp trafiken utan några egentliga stationsanläggningar
samt att upptagningsställena (hållplatserna) förläggas
på helt korta inbördes afstånd. Driften af dessa
trafikleder karakteriseras af många, ganska tätt på
hvarandra följande färdlägenheter, oftast bestående
af 1 à 2 vagnar, undantagsvis korta vagnssätt på
mer än 2 vagnar. Till en början lades skenorna på
långsliprar af trä, hvilka nedlades i gatan eller
vägen, så att endast den vid slipern fästa skenan,
hvilken låg i jämnhöjd med gatan, var synlig (det
brittiska dialektordet tram betydde urspr. timmer,
bjälke). Skenorna voro flata och försedda
med ett spår för vagnshjulets fläns.
 |
| Fig. 1. Tvärsektion af spårvägsskena (numera vanligaste typ). |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
