Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm / 631-632 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spektroskopiska apparater

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Man ser då i synfältet omedelbart öfver hvarandra ett
spektrum från hvardera ljuskällan. Låter man dagsljus
falla in mot jämförelseprisman, kunna Fraunhoferska
linjerna omedelbart användas som delstreck i en
skala. - För att erhålla ett så utdraget spektrum
som möjligt, något som vid spektralanalytiska
undersökningar är synnerligen önskvärdt, emedan
möjligheten att skilja närbelägna färger från
hvarandra och noggrant fastställa färgernas inbördes
läge härigenom i hög grad ökas, användas vid större
spektralapparater flera prismor, så placerade, att
ljuset, innan det kommer till kikaren, får passera
genom alla prismorna. Fig. 5 visar en sådan af
Kirchhofft och


Fig. 5. Spektralapparat med 4 prismor.

Bunsen konstruerad spektralapparat med 4
flintglasprismor. Vid sådana apparater kan verkan
af hvarje särskild prisma fördubblas, om man med
tillhjälp af en spegel låter ljuset passera hvarje
prisma 2 gånger, hvarvid prismorna äro förbundna
med hvarandra och med kikaren på sådant sätt, att
prismorna, om kikaren inriktas mot någon punkt i
spektret, automatiskt inställas i minimideviation
för den ifrågavarande ljussorten. Fig. 6


Fig. 6. Spektralapparat med automatisk
inställning af prismorna och. reflexion af
strålarna.

visar en sådan spektralapparat. Ljuset passerar
genom kollimatorn (S) och träffar först prisman
P1? sedan P2 och slutligen P3, hvarefter det träffar
en reflexionsprisma (R), hvarest det efter två
totalreflexioner kastas tillbaka och åter passerar
genom prismorna, men nu i omvänd ordning och nu genom
prismornas nedre del, efter att förut ha passerat
genom den öfre delen. Sedan ljuset för andra

gången passerat prismorna, träffar det slutligen en
liten reflexionsprisma (r), medelst hvilken ljuset
kastas in i kikaren (F), som ligger i ett plan, lika
mycket lägre än det plan, hvari kollimatorn befinner
sig, som prismornas halfva höjd. Reflexionsprisman
R, som i fig. är placerad på bärplattan R3, kan
efter godtfinnande placeras äfven på plattorna R2
eller Rl, så att man med samma apparat kan iakttaga
ett spektrum, som erhållits, sedan ljuset spridts
genom 2, 4 eller 6 prismor. Kikaren är försedd med en
okularmikrometer (t) för uppmätning af små afstånd i
spektret. Större afstånd kunna mätas med tillhjälp af
en annan mikrometerskruf (p) jämte skala (z). -. Vid
fotografering af spektra projicieras spektret direkt
på den fotografiska plåten. Fig. 7 visar den stora
spektrografen i det astrofysikaliska observatoriet
i Potsdam. Refraktorns okularända är borttagen, och i
dess ställe är en stålring (A) fastsatt, som medelst
stålstänger bär kollimatorröret (BC), i hvilket
vid B objektivet och vid C springan äro anbragta,
och vid kollimatorn är en låda (D), innehållande
två kraftigt färgspridande prismor. Ljuset, som
passerat prismorna, går vidare genom en cylinder
(E) och träffar slutligen en fotografikamera (F)
med kassett (G). Instrumentet är dessutom försedt
med en kontrollkikare (H), hvilken uppfångar ljus,
som kommer in genom springan från den himlakropp, mot
hvilken ref raktorn är inriktad, och reflekteras mot
den första prismaytan. Genom springan insläppes ljus
från ett geisslerrör, innehållande vätgas, hvarigenom
på den fotografiska plåten ett vätgasspektrum erhålles
som jämförelsespektrum. (Ang. andra inom astronomien
brukliga spektralapparater se Astronomiska instrument,
sp. 299.) - Till följd af ljusets deviering, då det
passerar prisman, kunna icke kollimatorn och kikaren
placeras i rät linje, och ljuskällan kan således
icke placeras i kikarens riktningslinje. Genom att
sammansätta flint- och kronglasprismor med hvarandra
på lämpligt sätt kan man emellertid åstadkomma en
"prisma à vision directe", genom hvilken deviationen
kan upphäfvas, utan att färgspridningen samtidigt
upphäfves. Med tillhjälp af sådana prismor kunna
spektralapparater byggas så, att kollimatorn och
kikaren ligga i samma räta linje, hvarigenom man
lättare kan inrikta instrumentet på det lysande
föremålet, än hvad fallet är vid de förut beskrifna
typerna. Fig. 8 visar ett sådant spektroskop, ett
s. k. fickspektroskop. Den akromatiska linsen (O,
fig. 8 A) åstadkommer af en springa (S) en bild,
som betraktas genom en sammansatt prisma (P). Då
färgspridningen icke är upphäfd, erhålles på
vanligt sätt ett spektrum. Man reglerar springans
bredd genom att vrida på en ring (B, fig. 8 B),
och genom att förskjuta ett utdragsstycke (C),
hvarigenom afståndet SO ändras, kan man ställa
instrumentet så, att ett tydligt spektrum erhålles. -
I st. f. en prisma kan man bruka ett gitter, hvarvid
detta ofta göres konkavt, konkavgitter (se Diffraktion,
sp. 389), för att åstadkomma spektra,
och spektralapparaterna kunna lätt byggas så, att man
efter godtfinnande kan begagna antingen prisma eller
gitter. I fig. 9 visas, huru ett gitterspektroskop
är anordnadt. Ljuset (L) kommer in på vanligt sätt
genom en springa (Sp),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>