Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Soubise, Charles de Rohan - Soubise - Soubrette - Souches, Louis Raduit de - Souchez - Soufflet - Soufflot, Jaques Germain - Souffrant, Jaques - Soughimoura, Koichi - Soulagera - Soulary, Joséphin - Soulas, Josias de - Soule - Souliè, Melchior Frédéric - Soulouque - Soult, Nicolas Jean de Dieu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
Soubise-Soult
454
hafvare vid Sjuåriga krigets utbrott (1756) och
lyckades i början eröfra Wesel, Kleve och Gel-derland,
men blef i grund slagen af Fredrik II vid Rossbach
(1757). Tack vare hofintriger bibehöll han dock
sitt befäl och konungens gunst. Efter att ha vunnit
några smärre framgångar vid Sonders-hausen och
Lutterberg blef han 1759 krigsminister samt deltog,
ehuru utan att uträtta något, i fälttågen 1761 och
1762. S. egde stor personlig tapper-het, men var i
saknad af fältherrebegåfning.
Soubise, Sauce å la [såsala sobls], har fått sitt
namn efter marskalk Rohan de Soubise (se d. o. 2),
af hvars kökschef den uppfanns. Den är en löksås,
beredd af spansk sås, kalfbuljong, madeiravin, peppar
och lökpuré.
Soubrette [sobre’tt]. Se Subrett. Souches [soj],
Louis Raduit de, friherre, fransk krigare, f. 1608
i La Rochelle, d. 1683, var af hugenottsläkt,
lämnade sitt fädernesland, sedan hugenotterna
1628 förlorat La Rochelle, och gick i svensk
krigstjänst. Efter åtskilliga tvister med sina förmän
lämnade han denna som öfverste 1642 och gick öfver
till de kejserlige. Han ledde som kommendant det
behjärtade försvaret af Briinn, när det af Torstenson
belägrades maj-aug. 1645, och utnämndes s. å. till
generalfältvaktmästare, 1646 till friherre samt
1648 till fältmarskalklöjtnant och kommendant i
Mähren. S. öfvergick till katolicismen.
Souchez [so J e], by i franska dep. Pas-de-Calais,
8 km. s. v. om Lens, var jämte trakten däromkring
under Världskriget 1915-17 ofta platsen för heta
strider, särskildt juni-25 sept. 1915, då kyrkogården,
byn och det v. om denna liggande slottet Carleul
togos af de allierade under deras stora offensiv.
L. W .-son M.
Soufflet [sofflä], fr., kokk. Se Suff le. Soufflot
[sofflå], Jacques G e r m a i n, fransk arkitekt,
f. 1713 i Irancy vid Auxerre, d. 1780 i Paris,
förvärfvade i sin ungdom klassisk bildning, studerade
arkitektur i Rom, Grekland och Mindre Asien, var
efter sin återkomst till hemlandet till en början
verksam i Lyon, där han utförde länken (1749),
hotel Dieus formvackra fasad med dess imponerande
kupol och teatern (1754). Han hade 1749 öfverflyttat
till Paris, där han blef medlem af akademierna och
generalintendent öfver byggnaderna. Hans förnämsta
verk är kyrkan S:te Geneviéve - uppförd efter täflan
1758 -, ett af den nyklassiska arkitekturens första
och ståtligaste alster. Under revolutionen blef
kyrkan förvandlad till Pantheon (se d. o.). Ett
annat verk af S. i Paris är Ecole de droit vid
Panthéon-platsen. S. skref (Euvres ou recueil
de plusieurs parties d’architecture (1767). G-g
N. Souffrant [soffrä’], Jacques, pseudonym. Se
Ulbach, L.
Sou^himoura, Koichi, japansk diplomat, f.
1857 i Kanazawa (japanska prov. Kaga), blef efter
tjänstgöring i justitiedep. i Tokyo 1875 -85 och
i utrikesdep. 1885-87 legationssekreterare i Rom
1887, i Paris 1891, i Petersburg 1892 och i Wien
1894, hvilken befattning han innehade till 1899. -
Han var envoyé 1902 -06 i Mexico och 1906-11 i
Stockholm. Sistnämnda år utnämndes han till ambassadör
i Berlin, men återkallades före Världskrigets utbrott
1914 till Japan och försattes i disponibilitet.
Soulagera [sulajera], fr. soulager, eg. lätta någons
börda, lindra, lisa, hugsvala, trösta. - Soulagement
[sulajma^], fr., lindring, lisa, tröst, ersättning.
Soulary [solan], Joséphin, fransk skald, f. 1815 i
Lyon, d. där 1891, var tjänsteman i sin födelsestad,
gjorde sig känd som en originell, formskicklig poet,
af hvars verk särskildt Sonnets hu-moristiques (1858)
väckte uppseende och erkännande. Se Mariéton, "S. et
la pléiade lyonnaise" (1884).
Soulas [sola;s], J os i as de, fransk skådespelare,
känd under namnet F l o r i d o r, f. omkr. 1608 i
Brie, d. 1672 i Paris, var först soldat, inträdde
1637 i Marais’ trupp och efterträdde 1643 den
ryktbare Bellerose som förste skådespelare i hotel
de Bourgogne. S. skapade hufvudrollerna i Racines
och de båda Corneilles dramer- Masinissa. Nero,
Titus m. fl. För hans skull utfärdade konungen en
förordning, att skådespelarskap ej medförde förlust
af adelskapet. S. lämnade teatern 1671._
Soule [sol; bask. Zuberoa], franskt landskap
i prov. Gascogne, dep. Basses-Pyrénées,
arrondisse-manget Mauléon, genomflutet af Saison,
biflod till Gave d’01oron. Hufvudort var Mauléon vid
Saison. Se vidare Basker, sp. 1036. J. F. N.
Soulié [solie], Melchior Frédéric, fransk dramatisk
och romanförfattare, f. 1800 i Foix, d. 1847 i
Biévres, tjänstgjorde som underbibliotekarie
vid arsenalsbiblioteket i Paris. Bland hans
arbeten märkas dramerna Romeo et Juliette (1828),
imitation af Shakspere, Christine å Fontainebleau
(1829; sv. öfv. 1859) och Closerie des genéts (1846;
"Stugan vid Ugglesjön", 1850) samt romanerna Mémoires
du diable (1837), Le Hon amoureux (1839) m. m. Se
biogr, af Champion (1847).
Soulouque [solo’k]. Se F a u s t i n.
Soult [so’lt], Nico-lasJeandeDieu, hertig af D a
l m a-t i e n, fransk marskalk, f. 29 mars 1769
i . Saint-Amans-la-Bastide (dep. Tarn), d. där 26
nov. 1851, ingick 1785 i regementet Royal-in-fanterie
och deltog vid Rhen-arméns generalstab med
utmärkelse i kampanjerna 1792 och 1793. Sedan han 1794
hufvudsakligen ledt de taktiska rörelserna vid general
Lefebvres division, blef han efter slaget vid Fleurus
(s. å.) utnämnd till brigadgene-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
