Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sontag, Henriette Gertrude - Sontius - Sooden - Sookanalen - Soolbad - Soole - Soolskeppet - Soon - Sooneck - Soop - Soop, Hans Åkesson - Soop, Erik - Soop, Mattias - Soop, Gustaf - Soop, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
415
Sontius-Soop
416
förhöjdes af själfullt föredrag och fulländad
teknik, förvärfvad genom de samvetsgrannaste
själf-studier. Hennes dramatiska begåfning var
särskildt lämpad för lyriska och graciösa roller,
såväl i tyska operor som i Bellinis, Rossinis och
Donizettis. Biogr, af StUmcke (1913). E. F-t.
Sontius [så’n-], flod. Se Isonzo.
Sooden [ṡåden], kurort i Hessen-Nassau, vid Werra,
ligger 152 m. ö. h. Det är en saltkälla med en halt af
39,33 gr. koksalt på litern. Mineralvattnet begagnas
utspädt till drickning och bad. Säsong maj–sept. Öfver
4,000 kurgäster. Ln.
Sookanalen [sōk-]. Se Sault-Sainte-Marie.
Soolbad [ṡål-]. Se Soole.
Soole [ṡåle], ty., koksaltkälla, som håller större
mängd af klorider. En svag soole håller 2 proc., en
medelstark 3 proc. och en stark 4 proc. Utspädes
en soole med vanligt vatten, kallas ett bad däri
soolbad. Kurorter, där dylika bad serveras, finnas i
stor mängd. Koksaltkällorna indelas i 2 stora grupper,
den ena omfattande kalla kolsyrerika koksaltkällor och
kalla soolen, den andra kolsyrehaltiga termalsoolen
och enkla termalsoolen. En ännu öppen fråga är,
huru soolbad verka. Somliga författare vilja
ej tillerkänna dem andra verkningar än vanliga
s. k. salta bad. Erfarenheten har dock lärt, att
dylika salta bad ej äro af indifferent betydelse,
och de begagnas inom balneologien i stor mängd. I
Sverige, där inga soolen finnas, ersättas de
genom tillsats af koksalt, så t. ex. i kreuznach-
och nauheimbaden (jfr Saltsjöbad, sp. 522).
Ln.
Scolskeppet [sal-]. Se Moderlut 2.
Soon [swn], lastageplats. Se Son.
Sooneck [sån-], borg på vänstra Rhenstranden, nedanför
Bingen, byggd 1015, förstörd af Rudolf af Habsburg
1282 och sedermera 1348. Restaure-radt 1834, eges
S. nu af tyske kejsaren. J- F. N.
Soop [sö)p], adlig ätt, hvars släktledning upp
till slutet af 1400-talet är säker, introducerades
på Riddarhuset vid dess stiftelse, 1625, med
ståthållaren Åke Haraldsson. Först hans barnbarn
antogo familjenamnet S. Två grenar af densamma
utslocknade 1700 och 1711. Den förra hade upphöjts
i friherrligt stånd 1687; den senare, S. af Limingo,
var jriherdig sedan 1651. - 1. H a n s Å k ess o n,
son till ofvannämnde Åke Haraldsson, riksråd, f. 19
maj 1552, d. 10 febr. 1619 på sitt gods Mälsåker
i Södermanland, var Johan IILs hofmarskalk 1590
samt sattes 1598 af hertig Karl som slottslofven
på Älfsborg och Gullberg och blef 1606 ståthållare
öfver Skaraborgs län. 1608 var han en af de två
svenske kommissarierna vid mötet med ryssarna vid
Syster-bäck. 1609 utnämndes han till riksråd samt
kammarråd och 1611 till ståthållare på Stockholms
slott med Upplands län, hvarjämte han från 1614 var
häradshöfding i Trögds härad. S. var en af hertig
Karls mest nitiska anhängare och förtrogne. - 2. Erik
S., den föregåendes son, krigare, f. 21 aug. 1592,
d. 15 mars 1632, deltog som ryttmästare (1623)
och sedermera som öfverste för Västgöta kavalleri i
Gustaf II Adolfs krig. Under träffningen vid Dirschau
(1627) var det han, som i spetsen för sina ryttare
tillbakakastade polackernas angrepp och af gjorde
striden, hvarför han äfven s. å. af
konungen å rikssalen dubbades till riddare. Att
han skulle ha deltagit i slaget vid Stuhm (1629)
och där räddat konungens lif, har förnekats af
en senare kritik (G. Björlin). På det präktiga
grafinonumentet öfver honom (från 1637) i Skara
domkyrka (se fig. 5 i art. Grafmonument) framställer
dock en j hautrelieftafla i hvit marmor, huru
han räddar konungen i en strid. S. deltog äfven i
slaget vid Breitenfeld (1631). Ang. traditionen
om S:s räddnings-bragd se 0. Manner-felt,
"Skara domkyrka. IV. Soopska graf monumentet"
(i "Västergötlands fornminnesför:s tid-skr.",
III, 1915). - 3. Mattias S., friherre af Limingo
(sedan 1651), den föregåendes broder, riksråd, f. 7
sept. 1585, d. l juni 1653, blef 1615 hofmarskalk
hos änkedrottning Kristina och 1616 hos hertig Karl
Filip. Han inträdde i riksrådet 1627 och tillhörde
där oxenstiernska partiet, utnämndes till ståthållare
på Kalmar slott 1630 och lagman i Ingermanland 1634
samt var svenskt ombud vid fredsunderhandlingarna
vid Brömsebro 1645. - 4. Gustaf S., friherre af
Limingo, den föregåendes son, riksråd, f. 1623, d. l
dec. 1679 i Stockholm, blef landshöfding i Närke samt
i Nora och Lindes bergslag 1653 och tillika öfver
Värmland 1654. Riksråd 1658, var han pre- l sid^nt
i Reduktionskol- ’ legium 1660-63 samt utnämndes
sistnämnda år till generalguvernör i änkedrottning
Hedvig Eleonoras underhållsland och 1667 till lagman i
Östergötland. S., som egde vidsträckta, efter hans död
af reduktionen till stor del indragna gods i Sverige,
Finland och Livland, var en af sin tids rikaste
män. - 5. Erik S., friherre, den föregåendes kusin,
krigare, reduktionsman, f. 16 dec. 1643, d. 3 mars
1700 i Stockholm, deltog i österrikisk tjänst i flera
fälttåg, blef 1677 öfverste Jpr Kalmar regemente och
erhöll åtskilliga befordringar, sedan han vid 1680 års
riksdag ifrigt upp-trädt för en ny reduktion. Sålunda
utnämndes han 1686 till generalmajor af infanteriet,
s. å. till vice guvernör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
