Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Socker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
toppsocker gjutes fyllmassan i lackerade bleckformar,
ställda med spetsen nedåt. Efter någon tid däckas
massan medelst genomsugning af ren sockerlösning,
hvarefter topparna uttagas och få torka i svag värme
(50°). Vid tillverkning af bitsocker, som numera är
den vanligaste sockerformen, gjutes massan i flata,
rätvinkliga blecklådor, som, sedan sockret hårdnat,
insättas i centrifuger, där sirapen aflägsnas,
hvilket äfven här fullbordas genom däckning med
sockerlösning. De torkade sockerplattorna sågas sönder
till prismor, som sedan i en knippsmaskin hackas till
bitar af den välbekanta formen. För åstadkommande af
en mera blåhvit färg på raffinadsocker tillsätter
man stundom ett spår af ultrarnarinblått, hvilket
visserligen är oskadligt, men dock utgör en alldeles
onödig förorening af sockret. Raffinadsocker utgör
f. ö. en af den kemiska storindustriens renaste
produkter, i det att de bästa sorterna af topp-,
bit- och kristallsocker ofta hålla mer än 99,95
proc. ren sackaros, medan äfven orenare sorter af
hvitt socker (melis, namnet härledt af saccharum
melisium l. melitense, d. v. s. socker från Malta,
hvarmed redan på 1500-talet betecknades sämre slag
af raffineradt socker) sällan hålla mindre än 98 proc.
Affallssirapen från det rena raffinadsockret ger
vid inkokning krossocker l. melis. Det krossocker,
som kommer i handeln som oregelbundna stycken, kallas
äfven pilé. S. k. saftmelis kan numera erhållas
äfven genom inkokning af väl renad, direkt ur betor
framställd tjocksaft. Sämre sorter af melis kallas
stundom lumpsocker. Och slutligen erhålles
ur affallssirapen efter melis genom ytterligare
inkokning en mer eller mindre gulaktig produkt, farin
l. pudersocker. Till sist återstår en restsirap
l. melass, ur hvilken intet vidare socker kan utvinnas
genom afdunstning.
Melass-ursockring. Ehuru restsirapen l. melassen
numera ej utgör mer än omkr. 2 proc. af betvikten vid
råsockertillverkning och 1 proc. vid raffineringen,
äro dock de totala melassmängder, som erhållas,
så betydande, att de måste på ett eller annat sätt
tillgodogöras. Detta kan visserligen ske genom
användning som fodermedel (se Melassfoder) eller
för sprittillverkning, men mera rationellt är dock
att söka utvinna melassens betydande sockerhalt:
omkr. 50 proc. i råsockermelass och 60 proc. i
raffinadmelassen. Detta benämnes ursockring och
kan äfven kombineras med utvinnande af andra ämnen
ur melassen. De viktigaste ursockringsmetoderna
grunda sig på sockrets utfällande som olösligt
trikalcium- l. distrontiumsackarat (se
Sackarat). Dessa sackarater sönderdelas visserligen mer eller
mindre af vatten, men kunna dock genom tvättning med
lösningar af kalcium-, resp. strontiumhydrat befrias
från melassens salter och andra icke sockerartade
ämnen. Om melassens sammansättning se Melass. –
Vid ursockring medelst kalk utspädes melassen
med vatten till en sockerhalt af omkr. 7 proc.,
hvarefter finmalet pulver af bränd, osläckt kalk
till något större mängd än sockrets egen iröres under
afkylning. Efter någon tid uppstår nu en fällning af
trikalciumsackarat, C12 H22 O11 ⋅ 3 Ca O, som jämte
den i öfverskott tillsatta kalken affiltreras och
uttvättas i filtrerpressar. Sackaratet
används bäst i råsockerfabriker i st. f. ren kalk
vid diffusionssaftens rening (se ofvan sp. 219). –
Ursockring medelst strontium tillgår så, att 100
dlr melass blandas med 125 dlr strontiumhydrat (se
Strontium) och utspädas med vatten till melassens 3-
à 4-faldiga volym, hvarefter vattenånga inledes, tills
sockret utfällts i form af distrontiumsackarat,
C12 H22 O11 ⋅ 2 Sr O, som affiltreras. Genom
tvättning med utspädd strontiumhydratlösning
kan nu sackaratet erhållas så rent, att man därur
direkt kan framställa raffinad. För detta ändamål
behandlas det uttvättade sackaratet med en mindre
mängd kallt vatten, då det långsamt sönderfaller i
lösligt monostrontiumsackarat, C12 H22 O11 ⋅ Sr O,
samt strontiumhydrat, Sr (OH)2, som till större
delen kristalliserar ut och omedelbart kan användas
till förarbetning af nya mängder melass. Lösningen
af monosackaratet åter satureras med kolsyra, som
utfäller strontium fullständigt, i form af karbonat,
Sr C03, hvilket genom mycket stark glödgning (vid
cirka 1,200°) förvandlas till strontiumoxid, Sr O (jfr
Kalk, sp. 635) och sålunda ånyo blir användbart för
ursockring. Härigenom kan förbrukningen af de något
dyrbara strontiumföreningarna inskränkas till vid pass
2 dlr strontiumkarbonat på 100 dlr melass. – Den från
strontiumkarbonatet affiltrerade rena sockerlösningen
indunstas på vanligt sätt i vakuumapparat till en
fyllmassa, som vid däckning i centrifug direkt ger
hvit raffinad. Och äfven den vid centrifugeringen
afskilda sirapen är vanligen så ren, att den
direkt kan användas som matsirap. Strontiumsockret
innehåller ofta några procent af sockerarten raffinos
(se d. o.), emedan denna också utfälles ur melassen
som sackarat. Denna inblandning försvårar i någon
mån sockrets kristallisering, men är utan betydelse
för dess användning. Öfver hufvud är strontiummetoden
ett särdeles elegant och fulländadt förfaringssätt,
ty utom att sockerutbytet är större än vid någon
annan ursockringsmetod – omkr. 45 kg. pr 100
kg. melass –, medger den äfven tillgodogörandet
af andra melassbeståndsdelar genom förarbetning
af den från strontiumsackaratet affiltrerade,
bruna moderluten. Denna innehåller bl. a. allt
kali och 1/3 af kväfvet i den ursprungliga
betsaften samt kan därför användas som råmaterial
för framställning af kalisalter, cyanider och
ammoniak. Strontiummetodens enda nackdel är, att den
kräfver mycket vidlyftiga och dyrbara anläggningar,
så att många råsockerfabriker måste förena sig om
en gemensam ursockringsanläggning. Tyskland eger
inalles 6 dylika, stora fabriker.
Sockrets användning. Dels i följd af den genom
förädling högst betydligt ökade sockerhalten
i betorna, numera 16–18 proc. (jfr Betodling),
dels genom införandet af diffusionsprocessen,
kalkreningen, de kombinerade vakuumpannorna samt
melass-ursockringen (se ofvan), har under det senaste
århundradet tillverkningskostnaden för socker sjunkit
så betydligt, att denna produkt numera håller på
att intaga sin berättigade rang bland våra förnämsta
näringsmedel. "I st. f. att vara ett njutningsmedel
för få, såsom i forna tider, har det nu blifvit ett
näringsmedel för alla". Ett tydligt bevis härför har
man i följande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
