Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Repetitionscirkel - Repetitionsmekanik, mus. Se Double échappement och Pianoforte, sp. 804 - Repetitionsöfningar. Se Regementsöfningar - Repetitorium, lat., kort sammanfattande lärobok - Repetitör (fr. répétiteur). 1. Benämning för lärare af lägre grad - Repetitör. 2. Sjöv., fartyg, som i flotta eller eskader har sig ålagdt att repetera signalerna - Repetundarum (r. pecuniarum crimen), lat. (af repetere, återfordra), egentligen "brott i fråga om återfordran af penningar" - Repholtz, Albert Henrik - Repin (Rjepin), Ilja (Elias) Jefimovijt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1423
Repetitionscirkel-Repin
1424
Repetitiönscirkel, ett astronomiskt cirkelinstrument,
försedt med vridbar cirkel. Vid dess användning,
t. ex. för mätning af vinkelafståndet mellan
två föremål A och B, fastklämmes först cirkeln
och inriktas tuben successivt på A och B. Äro
afläsningarna på cirkeln a0 och alt så är vinkeln
mellan de båda föremålen at-ou. Vrides nu tuben
tillsammans med cirkeln, sedan den senare blifvit
lossad, tills man ånyo inriktat på A, så kan man,
sedan cirkeln på nytt blifvit fastklämd, förnya
(repetera) mätningen genom en ny inställning på
B. Är den nya afläsningen a2, så är tydligen a2-a0
lika med dubbla vinkeln mellan A och B. Genom
att sålunda uppmäta en mångfald af den vinkel,
som skall bestämmas, kan man minska inflytandet
af de fel, som vidlåda cirkelns gradering. Detta
inflytande minskas nämligen genom division med
det hela tal, som anger hvilken mångfald af den
sökta vinkeln, som uppmätts. Idén till detta
instrument är gifven af astronomen Tobias Mayer.
K. B.*
Repetitionsmekanik, mus. SeDouble échap-pement och
Pianoforte, sp. 804.
Repetitiönsöfningar. Se Regementsöfnin-ga r.
Repetitqrium, lat., kort sammanfattande lärobok.
Repetitör (fr. répétiteur). 1. Benämning för lärare af
lägre grad vid ett läroverk, hvilka hufvudsakligen
ha till åliggande att biträda de lärare, som
företrädesvis sköta undervisningen. Benämningen
användes egentligen vid franska läroverk; i Sverige
förekommer den vid de militära högskolorna. -
2. Sjöv., fartyg, som i flotta eller eskader
har sig ålagdt att repetera signalerna, hvarför
det har sin plats på sidan om "linjen" eller på
ett ställe, hvarifrån dess signaler kunna synas.
2. B. N.*
Repetundarum (r. pecuniarum crimen), lat. (af
repeftere, återfordra), egentligen "brott i fråga
om återfordran af penningar". Uttrycket nyttjades
i det forna Eom om brott begånget af den ämbetsman,
som använde sin myndighet för att skaffa sig oloflig
fördel (bestickning, utpressning o. d.). Vanligen
var det fråga om utpressning i provinserna af
ståthållarna eller deras underordnade, hvarför
anklagelsen kunde utvidgas till ett åtal för
godtycklig eller klandervärd provinsstyrelse i
allmänhet (så Ciceros anklagelse mot Verres). Dock
kunde sådant åtal gälla äfven ämbetsmän i Rom, i
synnerhet domare. 149 f. Kr. stiftades en särskild
lag, lex Calpurnia de repetundis, och upprättades en
qufästio (se d. o.) repetundarum. Skärpta bestämmelser
tillkommo senare, såsom t. ex. i lex Julia (föreslagen
af Julius Csesar 59 f. Kr.), som låg till grund för
senare förordningar under kejsartiden. Straffet
var skadestånd (fyr-dubbla beloppet af det
mottagna), i svårare fall landsförvisning.
R- Tdh.*
Repholtz, Albert Henrik, dansk konstnär, f. 1863 på
Nysö, studerade i Köpenhamn och debuterade i midten
af 1880-talet med genrebilder och porträtt. Efter
en sjukdom, som under många år hindrade honom från
att måla, egnade han sig hufvudsakligen åt grafiska
konstarter. Han har utfört förtjänstfulla raderingar,
litografier och framför allt svartkonstgravyrer,
hvaribland blad efter Rembrandt, van der Neer
m. fl. R. har äfven
studerat konstarkeologi och har utgett en originell
studie öfver Afrodite fra Melos. G-s
N.
Rerpin (R j e p i n), 11 j a (Elias) J e f i m
o-vitj, rysk målare, f. 1844 i guvernementet Charkov,
son till en fattig officer af gammal kosacksläkt,
började sin konstnärliga verksamhet genom att
biträda en helgonmålare i dennes arbete, lyckades
så komma till Petersburg och studerade vid akademien
där 1865-71, då han med målningen Jairi dotter vann
resestipendium. Han fortsatte studierna i Paris och
Rom, men anhöll, innan stipendietiden var till ända,
att få återvända till Ryssland. Hemkommen 1873,
målade han Båtdragare på Volga, en flock i trasor
klädda män, gamla och unga, slöa och utsläpade, som en
het sommardag draga en båt upp för floden. Därefter
följde andra samtidsskildringar: Rekrytens afsked
(1880), Den döende soldatens hemkomst (1883),
Kyrklig procession (med en gendarm till häst, som
röjer väg för prästerna genom att slå omkring sig
i folkmassan med en knutpiska, s. å.) och Återkomst
från Sibirien (1884). Ofantligt uppseende väckte den
fasansfulla skildringen af Ivan den grymme mördar
sin son (1885). Den helige Nikolaus hindrar en
afrättning följde 1888. Med bred och robust humor
skildrade R. hur Zaporogiska kosacker affatta ett
groft svar på en skrifvelse från sultanen Muhammed IV
(se fig.). R. ställde sig med dessa och andra verk
i spetsen för den unga konstriktning, som sträfvade
till realistiskt framställningssätt och nationellt
lynne. Fastän professor vid akademien, representerade
han opposition mot skönmåleri och formalism. Han blef
ungdomens höfding och konstlifvets medelpunkt. Han
målade fortfarande friska folklifsbilder, bl. a. Afton
i Lill-Ryssland (en kvinna dansar i en stuga, full af
bönder och spelmän), utförde teckningar till arbeten
af Gogol, Tolstoj m. fl. och m^nga karaktärsfulla och
lefvande porträtt: Pisemskij, Gar-sjin, V. Stassov,
Liszt, Rubinstein, Tolstoj (många olika, bland dem
Tolstoj vid plogen). Under 1890-talet frambröto nya
riktningar och nya krafter i det ryska måleriet, i
början af det nya århundradet följda af åter nya. I
bredd med den stridslystna och radikala modernism,
som då intog högsätet, bleknade R:s realism, och
han själf sopades undan. Nu är han ur leken och
lefver mest på sin villa vid Kuokkola vid Finska
viken. Bland hans arbeten från de sista åren märkas
Den store höf-dingen (Peter I till häst med trupperna
som bakgrund, utst. 1910), Ett sammanträde i riksrådet
(stor representationsbild) m. fl. R. är representerad
i Alexander-IILs-museet i Petersburg (kosacktaf-lan,
Tolstoj m. m.) och framför allt i Tretjakovska
galleriet i Moskva. På Stockholmsutställningen 1897
förekommo Båtdragarna, Rekrytens afsked och en replik
af kosacktaflan. Han blef s. å. led. af Akad. för de
fria konsterna. - R. utgaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
