Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Protektionister - Protektor - Protektorat - Protektorial, jur. - Protektorlåset. Se lås, sp. 158-159 - Proteles, zool. Se Sibethyenan - Proteolytiska enzym, fysiol. kem. - Proteosma. Se Bakteriologi, sp. 731 - Proterandrisk. Se Dikogami - Proterobas, geol. petrogr. - Proteroglypha, zool. Se Ormarna - Proterogyn. Se Dikogami - Proterosaurus, paleont. Se Permiska systemet, sp. 505 - Protes, med. Se Prothesis - Protesilaos - Protest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
415
Protektor-Protest
416
gränsning af den kommunala rösträtten. Bland dess
mera framträdande män må nämnas P. Reuterswärd,
K. E. Casparsson, K. Lundeberg, 0. Alin, E. Almström,
L. Douglas, L. Åkerhielm, G. Billing, G. F. Östberg
och E. Trygger. Partiet inneslöt en tid ända till
omkr. 120 medlemmar och kunde då helt behärska
utskottsvalen. Möjligheten härtill minskades
dock i ingalunda oväsentlig grad, sedan 1910 den
proportionella valprincipen började tillämpas vid
dessa val, och vid början af 1910 års riksdag sökte
man omdana partiet på bredare grund under namn af Det
förenade högerpartiet, hvilket 1912 uppgick i Första
kammarens nationella parti (se Nationell a p a r t
i e t). V. M.
Protektor (lat. prote’ctor, beskyddare),
riksföreståndare; skyddsherre. Titeln protektor har
i England tillagts hertig Humphrey af Gloucester,
som vid Henrik V:s död, under efterträdarens
minderårighet, 1422 utnämndes till "Engelska rikets
och kyrkans protektor", vidare hertig Rikard af York
vid Henrik "VI:s svåra sjukdom 1454, hertig Rikard
af Gloucester 1483 efter Edvard IV:s död och under
Edvard V:s minderårighet och hertigen af Somerset
1547 efter Henrik YIILs död och under Edvard VI:s
minderårighet. Titeln förklarades af parlamentet
hufvudsakligen innebära rätten och skyldigheten
att försvara riket. Sedan England 1649 förklarats
för republik, gafs 1653 titeln Lord high protector
åt den, som stod i spetsen för styrelsen (Oliver
Cromwell 1653-58; Richard Crom-well 1658-59). - Då
Rhenförbundet 1806 upprättades, lät kejsar Napoleon
utnämna sig till dess "protektor" (fr. protecteur)
1. skyddsherre.
Protektorat i statsrättslig mening betecknar den
styrelseform eller styrelsetid, som till förutsättning
har, att statsmakten utöfvas af en tillfällig
makthafvare under namn af protektor, hvars rättsliga
ställning dock icke är i allmänhet bestämd. –
I folkrättslig mening åter innebär protektoratet
ett skyddsvälde. Detta kan, som i äldre rätt, bestå
öfver en annan till samma statssystem som skyddsmakten
hörande mindre stat, t. ex. San Marino och Italien,
Donaufurstendömena och Ryssland (1829–56), Joniska
öarna och England (1815–63), hvarvid förutsättes,
att den beskyddade statens utrikespolitik icke
någonsin kommer i strid med skyddsmaktens eller ock
h. o. h., utan all statsrättslig förening, ledes af
denna; från suzeränitetsförhållandet skiljes detta
därigenom, att den beskyddade maktens regering är
till sin anordning och sitt bestånd fullt oberoende af
skyddsmakten (se Suzeränitet). I nyare rätt förekommer
emellertid protektorat äfven i den form, att ett
område utanför det statssystem, dit skyddsmakten
hör, ställes under dennas kontroll på sådant
sätt, att skyddsmakten i själfva verket erhåller
territorialmakthöghet öfver det, vare sig därå en
mer eller mindre utvecklad inhemsk statsorganisation
redan finnes eller ej; protektoratsområdet är då
att anse som ett slags kolonialområde utan formlig
kolonialorganisation. Möjligt är slutligen äfven, att
ett dylikt protektorat utsträckes öfver angränsande
inland som intressesfär, utan att ockupation däraf egt
rum och utan att därvarande samhällen på minsta sätt
beröras af skyddsförhållandet, som härvid allenast
betyder en folkrättsligt emot andra
stater inom skyddsmaktens statssystem gällande
reservation af ifrågavarande inland som ett framtida
kolonialområde för skyddsmakten.
Rld.
Protektoriäl, jur., ett under äldre tider förekommande
slag af k. förordningar, genom hvilka vissa tjänstemän
och betjänte blefvo tagna i konungens hägn och äfven
strängare straff utsattes för deras ofredande, än
i allmänhet var i lag stadgadt. Särskildt viktiga
voro i detta afseende de äfven efter 1734 års lags
tillkomst gällande s. k. protek-torialplakaten af 26
nov. 1695 (för tullbetjänte) och af 23 juni 1704 (för
postbetjänte). Genom 1807 års förklaring upphäfdes,
med vissa undantag, hithörande förordningar. Äfven
dessa undantag ha genom den senare lagstiftningen
upphört att gälla; och de i Strafflagens kap. 10
gifna straffbestämmelserna för våld och smädelse
mot ämbets- och tjänstemän gälla utan undantag
äfven i afseende på dem, som i äldre tider
enligt protektorial åtnjutit särskildt skydd.
L. A.*
Prote’ktorlåset. Se Lås, sp. 158-159.
Proteles, zool. Se Sibethyenan.
Proteolytiska enzym, fysiol, kem., sådana enzym
(se d. o.), som sönderdela ägghvitämnen och
poly-peptider. De förekomma både i djur- och
växtriket. De viktigaste i djurriket förekommande äro:
p e p s i n i magsaft, t r y p s i n i pankreassaft
och er e p si n i tarmsaft (se dessa wd). Antagligen
äro inga af dem enhetliga ämnen, utan hvart och
ett består af flera olika slags enzym. De tre
hufvud-grupperna kunna dock lätt skiljas från
hvarandra. Hvad växternas proteolytiska enzym
beträffar, äro de svåra att skilja åt. De indelas
dock i två huf-vudgrupper: proteinaser, som spjälka
egentliga ägghvitämnen, och peptaser, som spjälka
albumoser, peptoner och polypeptider. Till de förra
höra bl. a. papayotin (se d. o.). I-B.
Prote’osma. Se Bakteriologi, sp. 731.
Protera’ndrisk (af grek. profteros, den förre, och
andré~ifos, manlig), bot. Se Dikogami.
ProterobäS, geol. petrogr., en eruptiv bergart af
sådan sammansättning, att den utgör ett mellanting
mellan diorit och diabas. E. E.
Proteroplypha, zool. Se Ormarna.
Proterogyn (af grek. pro’teros, den förre, och gyne,
kvinna), löt. Se Dikogami.
ProterosäuYus, paleont. Se Permiska systemet, sp. 505.
Protes, med. Se Prothesis.
Protesilaos (grek. Hgcorsodao?, lat. Protesiläus)
son till Ifiklos, sagokung i Fylake i Tessalien,
deltog i Trojanska kriget och var, enligt Homeros,
den förste bland grekerna, som stupade vid själfva
landstigningen på den trojanska stranden. Enligt yngre
sagor utbad sig hans gemål, Laodameia, att P. skulle
för tre timmars tid få återvända till de lefvandes
värld, och då denna stund var förfluten, dog hon
med honom. A. M. A.
Prote’st (af lat. protestäri, offentligen
vittna, betyga), förklaring, genom hvilken man
bestrider någonting; insaga. 1. Jur., en persons
förklaring, att en annans åtgärd eller förhållande
är obehörigt; i allmänhet en förklaring, hvarigenom
någon f ritar sig från ansvarighet för ett visst
förhållande. Beteckningen nyttjas egentligen endast,
när förklaringen konstateras genom medverkan af
offentlig myndighet. Denna myndighet säges verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
