Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polarländer - Polarnatt. Se Polardag - Polarräfven, zool. Se Räfsläktet - Polarsken, meteor. Se Norrsken - Polarsommar. Se Polardag - Polarstationer. Se Meteorologiska starioner, sp. 282 - Polarström, meteor. - Polarur - Polarvide, bot. Se Salix - Polarvinter. Se Polardag - Polarvår. Se Polardag - Polceller, zool. - Polcirkel - Polder l. Kooge - Poldistans. Se Polardistans - Pole - Pole, Reginald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föga närmare polen än Trondhjem, en
medeltemperatur för den varmaste månaden af
-0,87° och för de tre sommarmånaderna -2,15°. Vid
den svenska stationen på ön Snow Hill föll
den mesta snön under sommaren. Vintern är
jämförelsevis icke så kall, som man kan vänta
med hänsyn till sommarens låga temperatur, om
än termometern kan sjunka till -55°. I medeltal
var temperaturen under de tre vintermånaderna
på Snow Hill -20°. Årsmedeltemperaturen var
där -11,8°. Det finnes i dessa trakter knappt
någon landvegetation; blott några få moss- och
lafarter, längst från polen ett enda litet gräs
(Aira) samt en blomväxt af släktet Colobanthus
representera växtvärlden. Bland djuren äro
pingvinerna (se d. o.) de mest iögonenfallande,
äfven andra vattenfåglar finnas; högre landtdjur
förekomma ej. Däremot är hafvet rikt på hvalar
och sälar. Människor saknas alldeles.
Till de subantarktiska länderna kunna räknas Eldslandet
och det sydligaste af Syd-Amerikas fastland,
Falklandsöarna, Syd-Georgien, Sandwichgruppen,
Bouvet-ön och Kerguelens land.
Litt.: O. Nordenskjöld, "Antarctic" (2 bd, 1904)
och "Polarvärlden och dess grannländer" (1909).
J. F. N. (G. L-m. L-e.)
Polarnatt. Se Polardag.
Polarräfven, zool. Se Räfsläktet.
Polarsken (lat. aurora polaris), meteor. Se Norrsken.
Polarsommar. Se Polardag.
Polarstationer. Se Meteorologiska stationer,
sp. 282.
Polarström, meteor., hvarje strömning i hafvet
eller i luften, som är riktad från polen mot
ekvatorn. Företrädesvis benämnes så
den norrifrån kommande, mellan Island
och Grönland gående kalla hafsström,
som äfven fått namn af Grönlandsströmmen.
I den äldre, af Dove uppställda teorien
för vindarna spelade begreppet polarström en
viktig roll vid förklaring af väderlekens alla
växlingar. Jfr Ekvatorialström.
R. R.*
Polarur, en af Wheatstone konstruerad
solvisare, som grundar sig därpå, att det
från atmosfären reflekterade blå ljuset är
starkt polariseradt i ett genom solen gående
plan.
Polarvide, bot. Se Salix.
Polarvinter. Se Polardag.
Polarvår. Se Polardag.
Polceller, zool., detsamma som
riktningsceller. Se Befruktning, sp. 1192.
Polcirkel är en parallellcirkel på himmelssfären
eller på jorden, löpande på en distans från
polen af ungefär 23 1/2° (= ekliptikans lutning
mot ekvatorn). För orter belägna på jordens
polcirklar går (frånsedt vissa modifikationer,
beroende på strålbrytningen i atmosfären)
solen vid midsommaren jämnt och nätt ned,
vid midvintern jämnt och nätt upp. Mellan
polcirklarna har hvarje dygn under året växling
af dag och natt, medan för orter norr om norra
eller söder om södra polcirkeln (polarzonerna)
dagen och natten åtminstone vid någon tid af året
varar längre än ett dygn.
K. B. (B-d.)
Polder l. Kooge kallas i Nederländerna och på den
flacka tyska Nordsjökusten de med fasta dammar
i form af oregelbundna fyrkanter omgifna och
därigenom mot vattnet skyddade sträckor af
marsklandet, hvilka man medelst kanaler eller
egendomliga vattenuppfordringsverk eröfrat från
kärren och förvandlat till gräsbärande mark. I
regel ha polderområdena förr varit sjöar, som
utdikats under senare tider. Så förvandlades
Haarlemmermeer 1840–53 till Haarlemmer
polder. Om poldernas betydelse för Nederländernas
etnografi se Nederländerna, sp. 680.
(J. F. N.)
Poldistans. Se Polardistans.
Pole [påu’l], eng. (af lat. palus, påle), äldre
engelskt längdmått af samma storlek som perch
(se d. o.).
Pole [påli’l], R e gin al d, engelsk statsman,
kardinal, f. 1500, d. 17 nov. 1558, var af förnäm
släkt och nära befryndad med Englands gamla
konungahus (Plantagenet 1. Anjou). Hans moder,
Margaret P., f. 1473, d. 1541, var dotter till
Edvard IV:s broder, hertig Georg af Clarence,
erhöll 1513 af Henrik VIII titeln grefvinna af
Salisbury, men af-rättades 27 maj 1541, oskyldigt
anklagad för högförräderi. Tidigt bestämd för
kyrkan, studerade P. dels i Oxford, dels i Padua
och stod högt i Henrik VIII:s gunst. Men då
han vägrade att biträda konungen i den bekanta
skilsmässesaken - han stod fast i sin vägran,
ehuru Henrik bjöd honom Yorks ärkebiskopsstol -,
så skildes deras vägar, och P. ansåg klokast att
(1532) lämna landet. I mer än 20 år vistades
han därefter på kontinenten och uppträdde som
en energisk fiende till den reformatoriska
rörelsen i hemlandet. 1536 bröt han för alltid
med Henrik VIII genom att skarpt angripa dennes
politik i sin skrift Pro uni-tate ecclesiæ,
en djärfhet, som sedermera kostade hans moder
och broder (lord Montague) lifvet. P. blef 1536
romersk kardinal och utförde därefter flera
viktiga uppdrag åt påfvestolen. Bl. a. var han
1540-50 styresman öfver en del af Kyrkostaten
med residens i Viterbo. Hans försök att egga
Spanien och Frankrike till anfall på Henrik
VIII slogo emellertid fel. Trots sin ställning
var P. en vän af humanismen och lutad^ i viss
punkter åt Luthers lära. Misstankarna för
protestantism växte genom hans beteende såsom
president vid Tridentinska mötet 1545-46,
och därpå strandade hans utsikter att bli
påfve efter sin vän Paul III 1549. Sedan den
katolskt sinnade Maria Tudor 1553 blifvit
drottning i England, kunde P. återvända till
fosterlandet. Han kom 1554, med fullmakt såsom
påflig legat, mottogs med stora högtidligheter,
blef drottningens förtrogne rådgifvare och
efter Cranmer 1556 ärkebiskop i Canterbury samt
medverkade kraftigt i den katolska reaktionen
och de blodiga protestantförföljelserna. Men
hans nit kunde ej af vända en brytning med Rom,
där hans gamle fiende Caraffa 1555 blifvit
påfve (Paul IV). P. af sattes 1557 från sin
legatvärdighet och uppges t. o. m. ha hotats
med en kättarprocess. Han var rikt begåfvad och
varmt fosterlandsälskande ; hans lifsmål var
Englands återförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
