Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pettenkofen, August von - Pettenkofer, Max von - Petter - Petterkvist, Lovissa - Pettersen, Karl Johan - Pettersen, Hjalmar Marius - Petterson, Abraham
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Paris, där han rönte starkt inflytande af Meissoniers
målningssätt. Han utvecklade sig under
själfständiga studier af Ungerns natur till "monarkiens
störste genremålare". Ungerns sol och himmel,
natur och folklif är hans område. Typiska för honom äro motiv som
Rastande zigenare, Sumpmark med hästar, Marknad i en by,
Ryskt läger, Soldater och Zigenarsmedja. Ständigt sökande,
aldrig tillfredsställd, arbetade han outtröttligt på att tillegna sig allt större
skärpa såväl i karakterisering som i färgkonst och måleriskt föredrag. Efter 1870
vistades han ofta i Venezia och gjorde otaliga
studier därifrån. Han är rikt representerad i det
moderna galleriet i Wien; arbeten af honom finnas
äfven i museet i Budapest, i nya pinakoteket i
München, nationalgalleriet i Berlin, galleriet i Amsterdam
m. fl. museer. P. var äfven porträttmålare och
utförde dessutom litografier.
G–g N.
Pettenkofer [-kåf-], Max von, framstående
tysk kemist och hygieniker, f. 3 dec. 1818 i Lichtenheim
i Nieder-Bayern, d. 10 febr. 1901 i München,
studerade i Giessen kemi hos Liebig, blef 1843 med.
doktor samt utnämndes 1847 till e. o. och 1853 till ord. professor
i medicinsk kemi i München. 1866 inrättades därstädes för honom en
lärostol i hygien, den första i Tyskland, hvilken han behöll till 1894.
1890 blef han president i bajerska vet. akad. P. är grundläggaren
af den tyska hygieniska skolan. I en mängd, delvis gemensamt med Voit
utförda, undersökningar har han bearbetat hygienens
alla områden (undersökningar öfver kolerans
utbredningssätt, grundvattnets inverkan, ventilationen,
desinfektionen, ämnesomsättningen m. m.) och
genom sina många lärjungar inverkat på hygienens
utveckling icke blott i Tyskland, utan vida utanför
dess gränser. Jämte Buhl och Voit utgaf han 1864–81
"Zeitschrift für biologie". Därefter började
han tillsammans med Hofmann och Forster utge
"Archiv für hygiene" samt redigerade i förening
med Ziemssen en omfångsrik "Handbuch der
hygiene" (3 bd i 7 afd. 1882 ff.). Bland P:s
kemiska och fysiologisk-kemiska arbeten må nämnas
en afhandling Über die regelmässigen abstände der
æquivalenzzahlen der so genannten einfachen radicale,
i hvilken han påpekade de regelbundna afstånden
mellan atomerna i des. k. triaderna (se Grundämnen,
sp. 437); vidare utarbetade P. metoden att
kvantitativt bestämma kolsyran i luft och i vatten
och studerade förekomsten af garfsyrorna i ved.
Under 1840–50-talen sysselsatte han sig med
talrika kemisk-tekniska problem, t. ex. framställningen
af antika glassorter. För restaurering af
oljemålningar angaf han två nya förfaringssätt och
utgaf en skrift, Über ölfarbe und conservirung der
gemälde-galerien durch das regenerationsverfahren
(2:a uppl. 1902). P. vardt 1877 led. af Göteborgs
vet. o. vitt. samh. och 1885 af Vet. akad. Ett
monument öfver P. har rests på Maximiliansplatz
i München. Om P:s reaktion se Galla,
sp. 605.
R. T–dt.
(H. E.)
Petter, mansnamn. Se Peter.
Petterkvist, Lovisa, pseudonym. Se Agrell, A. T.
Pettersen, Karl Johan, norsk geolog, f. 1826,
d. 1890, mineralogie kandidat 1849, adjunkt vid
Tromsö skola 1855, sedan 1877 tullkassör i samma
stad, företog 1865-89 systematiska undersökningar
af de tre nordligaste norska amtens och delvis
äfven af det angränsande Sveriges geologiska
förhållanden och offentliggjorde härom en stor
mängd afh. i norska, svenska och andra länders
vetenskapliga fackpublikationer. Hans viktigaste
arbete är Geologisk kart över Tromsö amt i
maalestok 1:400,000, med bifogad beskrifning
(postumt i Tromsö museums årsskr. 1890). P. var
1872 den egentlige grundläggaren af Tromsö
museum och till sin död dess föreståndare,
hvarjämte han tog initiativ till och redigerade
dess vetenskapliga "aars-hefter" (1878 ff.).
K. V. H.
Pettersen, Hjalmar Marius, norsk bibliograf,
biblioteksman, f. 13 jan. 1856 i Kristiania,
filologie kandidat 1882, sedan 1898 bibliotekarie
vid och föreståndare för universitetsbibliotekets
norska afdelning, som af honom omorganiserats
på ett bibliotekstekniskt mönstergillt sätt
och genom kompletteringar numera är i sällsynt
grad fullständig. Frukterna af många års
bibliografiska forskningar har han nedlagt utom
i de mindre arbetena Anonymer og pseudonymer
i den norske literatur 1678-1890 (1890) och
Udlændingers reiser i Norge (1897) framför allt
i det genom omfång och noggrannhet enastående
monumentalverket Biblio-theca norvegica, hvaraf
hittills utkommit: I. Norsk boglexikon 1643-1813
(1899-1908), II. Norge og nordmænd i udlandets
literatur (3 saml., 1908- 14), III. Norske
författere för 1814. Beskrivende katalog över
deres værker (I, 1911; II, 1914) och IV. Norske
jorfattere i udlandets literatur efter 181å
(under utgifning), inalles hittills omkr. 2,300
sidor in 4:o.
K.V.H.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
