Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pedagogik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
humanisterna. Rabelais utvecklade i sin
groteska satir "Gargantua et Pantagruel" för
första gången en realistisk pedagogik i motsats
mot skolastikens och humanismens formalism och
betonade mer än någon före honom den kroppsliga
utbildningens betydelse. Montaigne, som i
sina "Essais" också berör pedagogiska frågor,
reagerar mot tidens intellektualism och lägger
hufvudvikten vid den moraliska uppfostran
och en praktisk världsmannabilduing. Luther
förtjänar en plats i pedagogikens historia
genom sin energiska fordran på grundläggandet
af allmänna folkskolor, hvarvid för honom
hufvudvikten låg på religionsundervisningen. -
En föregångare till den moderna pedagogiken var
Ratichius, som fordrade, att språkundervisningen
skulle börja med modersmålet, och utvecklade
en egendomlig metod för att lära de främmande
språken. Men den förste möderne pedagogen var
Comenius. Hans "Magna didactica" är den
första framställningen af ett helt pedagogiskt
system. Detta uppbäres framför allt af två
stora grundtankar, som konsekvent genomföras,
kristen religiositet samt en på människokärleken
grundad sedlighet som uppfostrans mål samt en
naturlig utveckling som vägen därtill. Comenius
har fullt klart för sig, att all undervisning
måste börja med åskådningen, och söker på alla
områden sätta sak och verklighet i stället för
tomt ordvetande. Han ger också grunddragen till
en fullständig skolorganisation med modersskolan,
modersmålsskolan, latinskolan och universitetet
i organiskt samband med hvarandra. Genom sin
fordran på allmän skolplikt och genom sina planer
för modersmålsskolan är Comenius den moderna
folkskolans föregångare. - Upplysningstidens
höga uppskattning af bildningen, som skulle
lyckliggöra människosläktet genom fördomarnas och
vidskepelsens utrotande, väckte ett allmänt och
lifligt intresse för pedagogiska frågor. Liksom
på de flesta andra områden var det äfven inom
pedagogiken John Locke, som var uppslagsgifvåren
för tidens tankar och sträfvanden. I "Some
thoughts concerning education" visar han sig
påverkad af Montaigne, men på samma gång af
calvinismens handlingskraftiga anda. I metodiskt
hänseende består hans förtjänst framför allt
däri, att han i pedagogiken inför de psykologiska
synpunkterna. Under det att Comenius sökte sin
ledning i analogier mellan människans utveckling
och den yttre naturens lif, går Locke tillbaka
direkt till människans egen natu och söker
grunda uppfostran på lagarna för det mänskliga
själslifvet. Men hans iramställning gällde
närmast endast en "gentlemans" uppfostran
genom privatlärare, och hans uppfattning
led af en viss prosaisk ensidighet,
i det att han underskattade fantasiens,
känslans och den estetiska bildningens
betydelse. Särskildt i detta sistnämnda
hänseende skilde sig Rousseau från
honom, ehuru han i öfrigt som pedagog är Lockes
efterföljare. Rousseaus "Êmile" blef tidens
pedagogiska väckelseskrift, som med entusiasm
lästes af alla bildningsintresserade. Med
hänförande vältalighet förkunnades där
det pedagogiska naturevangeliet under den
förutsättningen, att människan af naturen är god
och endast genom en falsk kultur fördärfvas,
hvarför det blott gäller att undanröja hindren
för barnets själfutveckling,
för att uppfostran skall nå sitt
mål. Ensidigheten i denna uppfattning
och de paradoxer, till hvilka den ledde
Rousseau, äro stora brister, men han har
förtjänsten att ha betonat sjålfverksamhetens
pedagogiska betydelse och af att i så mångt
och mycket ha upptäckt barnasjälens naturliga
utvecklingsgång. Äfven Rousseaus pedagogik gäller
närmast endast de förnämes privatuppfostran,
och den kvinnliga ungdomens bildningsbehof
åsidosättas däri. Framför allt lider Rousseaus
uppfostringslära af den grundbristen, att
den unge enligt hans åsikt skall uppfostras
så mycket som möjligt utanför samhällslifvet
och därigenom ej göres duglig till att bli
en medlem däri. Dessa aristokratiska och
individualistiska ensidigheter öfvervann
Pestalozzi, hvars handlingsmotiv från början
till slut var en glödande människokärlek och
som blef pedagog för att hjälpa de fattige
och förtryckte. Hufvuduppgiften blef därför
för honom att så förenkla undervisningsplanen
och undervisningsmetoderna, att de kunde
tjäna den allmänna folkuppfostran. Genom
det uppseende, som hans försök i denna
riktning medförde, blef Pestalozzi den
moderna folkskolans grundläggare. Bristen på
stödet af en vetenskaplig pedagogik hindrade
honom icke att med genialisk intuition i det
väsentliga träffa det rätta rörande metoderna
för barnaundervisningen, om han också i ett och
annat ej lyckades undvika en viss mekanisering
af de pedagogiska greppen. Det är dock mindre
genom vare sig de allmänna teorierna eller
de enskilda metodiska anvisningarna, som hans
verksamhet blifvit epokgörande, än genom den
anda, som uppbar hela hans verksamhet. Genom
denna väckte han en entusiasm för folkuppfostran,
som omgestaltande ingripit i kulturvärldens
utveckling. - För barnens uppfostran före
skolåldern inrättade Friedrich Fröbel sina
"kindergärten", hvarvid han förstod att i
uppfostrans tjänst tillgodogöra sig barnens lekar
och deras håg lör praktiskt arbete. - En mera
vetenskaplig riktning inom pedagogiken infördes
af Herbart, som sökte grunda uppfostringsläran
på vetenskaplig etik och psykologi. Men hans
etik tillgodosåg ej tillräckligt de sociala
synpunkterna, och hans psykologi led af en
intellektualism, enligt hvilken hela själslifvet
reducerades till en föreställningarnas
mekanik. Trots den ideala uppfattningen af
karaktärsbildningen som all uppfostrans och
undervisnings ändamål har därför den herbartska
pedagogiken fått en i viss mån formalistisk
prägel. Men som ingen före honom lyckades Herbart
väcka intresse för den teoretiska pedagogiken,
och till många enskilda pedagogiska problems
lösning har hans talrika skola, Ziller, Stoy
Willmann, Rein m. fl., lämnat värdefulla
bidrag. - Den moderna utvecklingslärans
filosof, Herbert Spencer, har tillämpat sina
principer äfven inom pedagogiken och genomfört
en uppfostringslära med naturvetenskapen som
den viktigaste bildningskällan.
Våra dagars pedagogik har särskildt i tre
hänseenden gjort viktiga framsteg utöfver den
föregående utvecklingen på området. I enlighet
med den nutida vetenskapliga andan i det hela har
denna nya pedagogik infört strängare empiriska
metoder och särskildt äfven på sitt område visat
den experimentella metodens bördighet. Som upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
