Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Passevolanskontrakt. Se Passevolans - Passe-volants - Passeyr. Se Passeier - Passglas - Passgång - Passiflora - Passifloraceæ. Se Passiflora - Passim - Passini, Ludwig - Passion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
Passevolanskontrakt-Passion
190
Passevolanskontrakt. Se Passevolans.
Passe-VOlants [passvålä’J, fr., "i flygande fart
passerande", kallades i äldre tider i Frankrike
karlar, som uppvisades vid mönstring, utan att
i verkligheten tillhöra truppen, och hvilkas
sold officerarna tillegnade sig. Stränga straff
utsattes såväl för personer, som läto använda sig
till passe-volants, som ock för de officerare,
hvilka nyttjade sådana, hvarför bedrägeriet
småningom upphörde.
Passeyr. Se Passeier.
Passglas, ty., gammaltyskt dryckeskärl af glas,
högt, cylindriskt, på låg, enkel fot. Vågräta
linjer rundt glaset af dela det i pass (mått),
hvaraf namnet.
Passgäng (af lat. pa’ssus, steg, fjät), ridk. Se
Pass (ridk.) - Passgångar e. Jfr Kameldjuren,
sp. 710, och Pass, ridk.
Passiflora, Passionsblomma, bot., ett släkte af
oftast med klangen (se d. o. fig. 1) klättrande
örter eller buskar, komna af förvandlade
grenar. Släktet är typen för fam. Passifloraceæ,
hörande till serien Parietales (se d. o.). Till
denna familj höra omkr. 400 arter, de
flesta tillhörande Amerikas och Afrikas varma
trakter. Det artrika släktet Passiflora har ofta
stora och vackra blommor, som äro regelbundna,
med 5-taliga foder, kronor och ståndare, men
med trebladigt fruktämne, som hos somliga arter
utvecklas till en välsmakande bärfrukt. Fröna äro
försedda med arillus. Innanför de stora, breda,
blå, röda, gula eller på annat sätt färgade
kronbladen sitter en bikrone-liknande bildning
(corona) af talrika, trådsmala, strängliknande
och färgade fjäll, ur hvars midt
Passiflora cærulea. Öfverst t. h. en
längsskuren blomma.
ett tämligen långt stjälkstycke, androgynoforen,
reser sig, hvilket uppbär ståndarna, öfver
dessa höjer sig pistillen med sina 3 fria
märken hvilka ha en spikliknande form och
sålunda för folkfantasien gett anledning
till namnet ’ (Kristi) korsblomma" eller
’’passionsblomma". Bladen äro
strödda och oftast handflikade med nektarier
på bladskaften. Många arter odlas för de
egendomliga blommornas skull såsom prydnadsväxter
i våra fönster och växthus, t. ex. P. cærulea
(se fig.), P. quadrangularis, P. cinnabarina
(Disemma coccinea),. P. Van Volxemii (Tacsonia
Van Volxemii), P. race-mosa m. fl. Flera
arter odlas för de välsmakande frukternas
(både a, grenadill a) skull, såsom P. edulis,
P. laurifolia, P. quadrangularis, P. alata o. a.
O. T. S. (G. L-m.)
Passifloraceæ, bot. Se Passiflora.
Pa’ssim, lat., på spridda ställen, strövis.
Passim, L u d w i g, österrikisk akvarellmålare,,
f. 1832 i Wien, d. 1903, lärjunge af akademien
i Wien, flyttade 1850 med sina föräldrar
(fadern var kopparstickare) till Venezia, där
han slöt sig till akvarellmålaren K. Werner
och begaf sig med honom först till Dalmatien,
sedan till Kom. Där målade P. arkitektur,
interiörer och genrebilder,, som lifligt och
koloristiskt glansfullt skildra italienskt lif
och folklynne. Efter en tids vistelse i Berlin
bodde P. i Eom och från 1872 i Venezia. Bland
hans arbeten märkas Ung präst, som ger
katekesundervisning i en kyrka, Korherrar i
Peterskyrkan (1870, Nationalgalleriet i Berlin),
Tassoföreläsare bland fiskarna i Chioggia,
Procession i Venezia (1874), Melonsäljare
i Chioggia (galleriet i Wien), Vesper i
S. Paolo. P. utförde äfven omtyckta porträtt
i akvarell. Jfr monografi af Pietsch (1887)1
(G~BN.>
Passion [-jon; af lat. pafssio, lidande, passivt
tillstånd]. 1. Kristi lidande. - 2. Plågsam
sjukdom (särskildt stenpassion). - 3. Psyk.,
lidelse, en stark, permanent känsla, som i viss
ensidig riktning leder begären. Den förblindar
den passionerade för andra lif svärden, men gör
honom ofta skarpsinnig för utfinnande af medlen
till det härskande begärets tillfredsställande. -
Cartesius kallar "passio" d3 dunkla idéer,
som uppstå hos själen på grund af dess samband
med kroppen, och räknar dit såväl de yttre
sinnesförnimmelserna och minnesbildenia som
affekterna och begären. Spi-noza identifierar
ock passionerna och affekterna och anger .såsom
deras hufvudarter glädje, sorg och begär, ur
hvilka han härleder alla öfriga affekter. -
Passionerad, lidelsefull, häftig. - 4. Konsth.,
en följd af framställningar ur Kristi lidandes
historia, som vanligen började med intåget i
Jerusalem, fortgick till graflägg-ningen och
därefter fortsattes med framställningen af Kristi
triumf, Kristus i dödsriket, uppståndelsen,
himmelsfärden. Passionsserier före-kommo
alltifrån 400-talet såväl i väggbilder
som i manuskriptmålningar. Ett exempel på
framställningens art ge mosaikbilderna i
S. Apollinare Nuovo i Ravenna (omkr. 500). Där
liksom i andra samtida serier förbigår
skildraren de mest upprörande momenten i
Kristi lidandes historia, gisslandet och
korsfästelsen. I bildutsirandet af bysantinska
och af bysantinsk smak påverkade kyrkor från
800-talet ff har passionsserien sin gifna
plats på kyrkans vägg, nu med korsfästelsen som
medelpunkt. Dylika serier förekomma senare äfven
på fristående altaruppsatser (t. ex. Duccios
stora altarverk i Siena, 1311); de förekomma
också i elfen-benssnideri och återkomma i den
gotiska konstens träsnidade altarskåp, där ofta
en mängd små scener
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
