Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Passe, de - Passe. Se Passera - Passeier l. Passeyr - Passe Kårtje. Se Laidaur - Passe-olmai. Se Mytologi, sp 174 - Passe-parole - Passep-partout - Passepied - Passepoil. Se Passpoal - Passer. See Husfinksläktet - Passera - Passera linjen. Se Linjen 1 - Passeres. Se Tättingar - Passeriformes. Se Tättingar - Passero, Kap. Se Passaro - Passersedel - Passervikt - Passe-vare. Se Mytologi, sp 174 - Passevolans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Passé-Passevolans
185
Massys, Bloemaert, Spränger, Moreelse, o.
s. v. Hans porträttstick uppgå till
ett 60-tal. -
2. Gr i sp in de P. d. y., den föregåendes son,
f. omkr. 1590 i Köln, d. omkr. 1667 i Amsterdam,
var elev af fadern och af akademien i ütrecht
och bosatte sig efter fullbordade studieresor i
Amsterdam. Den starka frändskapen mellan P.
d. ä:s och P. d. y :s arbeten gör, att det
ofta är svårt att med bestämdhet skilja dem
från hvarandra. Bland P:s porträttstick märkes
en bild af Gustaf II Adolf. Kulturhistoriskt
värdefulla äro hans publikationer Les vrais
portratts des Grandes dames ... med 120 bilder,
Les abus du mariage, m. fl. -
3. Simon de P., den föregåendes
broder, f. 1591 i Utrecht, d. 1647 i Köpenhamn,
liksom sina äldre bröder elev af fadern, var
1616-21 verksam i London, där han graverade
talrika porträtt, men inkallades af Kristian
IV till Danmark, där han blef kunglig
kopparstickare och jämte sin son Grispin de
P. den yngste utförde ett 100-tal porträtt af
danska konungar och furstar. -
4. W i 11 em de P., den föregåendes broder,
f. omkr. 1590 i Utrecht, d. omkr. 1637 i
London, där han fortsatte sin broder Simon
de P:s verksamhet och utförde åtskilliga
goda porträtt. - ö. Magdalena de P.,
f. omkr. 1600 i Utrecht, d. före 1640,
Crispin de P. d. ä:s dotter, var en framstående
landskapsgravör, som på ett förträffligt sätt
återgaf arbeten af A. Elzheimer, K. Savery,
A. Willaerts m. fl. O. G-g.
Passé. Se Passera.
Passeier 1. Pass e y r, en romantisk, omkr. 40
km. lång alpdal i Tyrolen, genomfluten
af Passer, som vid Meran förenar sig med
Adige. Hufvudorten är kyrkbyn S:t Leonard,
Andreas Hofers födelseort.
Pa’sse kä’rtje. Se L a i d a u r.
Passe-olmai [pa’sse-å’lmaj]. Se Mytologi,
sp. 174.
Passe-parole [passparå’ll], fr., krigsv.,
"löporder", en befallning, som meddelas i täten
af en marscherande truppafdelning och upprepas
från man till man hela kolonnen igenom.
Passe-partout [passpartõ], fr. 1. Hufvudnyc-kel;
dubbelnyckel. - 2. Pappersram för fotografier,
gravyrer etc.
Passepied [paspië, fr., af passer, öfverföra,
och pied, fot], en liflig och graciös gammal
fransk dans i tretakt, kännetecknad af,
att de dansandes fötter korsade hvarandra
under glidsteg. Den säges leda sitt ursprung
från sjömännen i Bretagne. Under Ludvig XIV
infördes den i baletten, och ofta fick den
äfven en plats i instrumentala "sviter" (af
Couperin, Bach m. fl.), där den likväl hörde
till de s. k. "intermezzi", d. v. s. de icke
regelbundna, utan tillfälliga dansstyckena, som
stundom inskötos mellan sarabanden och giguen.
A. L. (E. F-t.)
Passepoil [passpwa’l], fr. Se Passpoal.
Pa’sser, zool. Se Husfinksläktet.
Passera (fr. passer), gå förbi, gå igenom;
hinna öfver, öfverskrida; tillbringa; förflyta,
förgå; hända, tilldraga sig; gå an, gillas,
duga; anses, gå och gälla. - Passerad (1. p
a s s e, af fr. passée), utblomstrad, hvars
ungdomsfägring vissnat.
Passera linjen, sjöv. Se Linjen 1.
Pa’sseres, zool. Se Tättingar.
PasserifVrmes, zool. Se Tättingar.
Passero [pa’sserå], Kap. Se Pass a r o.
Passërsedel, krigsv., kallas vanligen en
af förpostchef eller högre befälhafvare
utfärdad skriftlig tillåtelse för viss person
att utpassera genom förpostlinjen eller annan
eljest förbjuden väg (se Förposter). Jfr P a s s,
sp. 181.
Passervikt (ty. passirgewicht), den minsta
vikt, som ett guldmynt måste inneha för
att i statskassorna och i allmänna rörelsen
emottagas till nominella värdet. För svenska
20-kronestycken är den "mindre" passervikten
(d. v. s. den de måste ega kvar för att vara
lagligt betalningsmedel i förhållande till
statens kassor) 8,78i4 gr., den "större"
passervikten (i förhållande till alla andra
kassor) 8,9153 gr. För 10-kronestycken utgör
passervikten resp. 4,3907 gr. och 4,4579 gr.,
för 5-krone-stycken 2,2257 gr. Jfr K r o n a 8
(K. A. w.>
Pa’sse-va’re. Se Mytologi, sp. 174.
Passevola’ns (se Passe-volants) kallades
i Sverige det förhållande inom armén,
att militärbefälet åtog sig att mot viss
ersättning anskaffa och underhålla manskapets
persedlar, bekosta rekrytering, underhåll
e. d. Äfven själfva ersättningssumman benämndes
passevolans. Då värfvade trupper på 1600-talet
uppsattes och delvis utrustades af någon
framstående krigare, som på vissa villkor trädde
i någon stats tjänst, var detta redan ett slags
passevolans. Sedermera bibehölls passevolansen
för rekryteringens bestridande vid de svenska
värfvade trupperna. Beklädnadens anskaffning
och underhåll öfvertogos småningom vid samma
värfvade trupper äfven på passevolans af
kompani-, sk vadrons- och battericheferna. Till
grund för passevolansen lades ett mellan
kronan., d. v. s. det dåv. Krigskollegium, och
kompanicheferna ingånget passevolanskontrakt,
enligt hvilket de senare förbundo sig att mot
viss-ersättning underhålla ett visst antal
persedlar af olika slag. Denna ersättning
beräknades med stöd af den styrka, som under
olika tider på året skulle vara i tjänst,
de olika persedlarnas brukningstid och det
pris, som de betingade vid tillverkning för
kronans räkning. Kontraktet kunde uppsägas
af hvilkendera kontrahenten som helst. Äfven
gevärspersedlarnas och kaserninventariernas
underhåll samt sadelmunderingars och
remtygspersedlars anskaffning och underhåll
bestredos under form af passevolans, och vid
de värfvade kavalleriregementena skedde äfven
remonteringen och någon gång furageringen
på detta sätt. Passevolansen afskaffa-des
under åren 1872-75, hvarefter all anskaffning
och allt underhåll ske omedelbart för kronans
räkning. - Under Gustaf III :s regering ingicks
mellan kronan och rote- och rusthållarna
vid flera regementen en öfverenskommelse,
enligt hvilken kronan åtog sig manskapets
underhåll under mötena mot en viss af gift
af rote- och rusthållarna. Konungen föreslog
rikets ständer 1786 denna anordnings, den
s. k. passevolansen s, utsträckning till
alla indelta regementen och fastställande
för framtiden, men förslaget rönte häftigt
motstånd i adeln och bondeståndet och blef i
dessa stånd af slaget. Först 1812 öfvertog kronan
manskapets underhåll under möten på passevolans,
den s. k. mötespasse v ölanse n (se d. o.).
C. O. N,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
