Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att döma al en amfiteater, hvars grundmurar
bragts i dagen på 1870-talet och som kunde
rymma omkr. 10,000 åskådare, torde staden i
4:e årh. haft 20–25 tusen inv. Efter Klodvigs
öfvergång till kristendomen öppnade P. för honom
sina portar (497), och 508 gjorde han det till
sitt rikes hufvudstad. Äfven under de följande
delningarna af riket bland Klodvigs efterträdare
förblef P. en af frankernas viktigaste städer,
så att vid Klotars död (561) hans söner kommo
öfverens om gemensam besittning af staden. Under
Karl den store blef den säte för en grefve
af P. På 800-talet led staden flera gånger af
nordmännens plundringar samt af hungersnöd. Under
nordmännens långa belägring af staden 885–886
leddes försvaret af grefve Eudo af P., som
efter Karl den tjockes afsättning valdes
till konung. Med Franciens hertig Hugo Gapets
tronbestigning 987 blef hertigdömet Franciens
hufvudstad P. definitivt rikets hufvudstad, och
ehuru flera af Frankrikes följande konungar
föredrogo andra städer, t. ex. Orléans,
växte staden P. i storlek och invånarantal,
och en mängd kloster och kyrkor uppfördes. I
synnerhet kan Filip August (1180–1223) betraktas
som stadens andre grundläggare. Han uppförde
Château du Louvre (se Louvre) och kyrkan Notre
Dame, skapade eller organiserade ett regelbundet
förvaltningssystem med centrum i P., och ur
föreläsningarna i Pré-aux-Clercs uppväxte ett
universitet (i början af 1200-talet). Detta
universitet, som var den första anstalten i
sitt slag (Salernos var mera en läkarskola,
Bolognas en rättsskola) och tjänade nyanlagda
systeranstalter i andra länder till mönster,
bidrog betydligt till stadens tillväxt och
bildade så att säga en ny stad på flodens vänstra
sida, där de viktiga klostren S:te Geneviéve,
S:t Germain des Prés och S:t Victor samt ett
stort kartusiankloster redan lågo. Kollegier
uppfördes att mottaga studerande och blefvo den
stora mötesplatsen för hela Europas studerande
ungdom. De gamla förstäderna på högra sidan
af floden förenades med staden och omslötos
af en ny mur. Gatorna började stenläggas,
saluhallar och vattenledningar anlades. Filip
den sköne förlade 1302 parlamentet till P., och
äfven riksständerna samlades därstädes. Under
Johan II:s fångenskap i England gjorde P:s
borgare på 1350-talet uppror under ledning af
Étienne Marcel (se denne), och 1382 utbröt
ett nytt uppror (maillotins) till följd af
de nya skatter regenten, hertigen af Orléans,
pålagt. Ännu farligare var det uppror, som
utbröt på Karl VI:s tid under striderna mellan
det burgundiska och det orleanska (armagnacska)
partiet, hvarunder staden 1420 öfverlämnades
åt engelsmännen och förblef i deras besittning
till 1436. Ludvig XI bodde sällan i P., men han
ökade borgerskapets privilegier och bildade af
detta en milisstyrka af 30,000 man. Under hans
tid inrättades brefpost, anlades P:s första
boktryckeri (i Sorbonne, 1470) samt upprättades
en medicinsk läroanstalt. Frans I (1515–47)
påbörjade Hotel de Ville, lät rifva det gamla
Château du Louvre och lägga grunden till ett
nytt slott i renässansstil. Katarina af Medici
påbörjade Tuilerierna. Henrik IV (d. 1610)
fullbordade Hotel de Ville och Pont neuf,
som sammanband det nya residenset med Citéön
och denna med den på vänstra stranden liggande
förstaden
S:t Germain, som började alltmer bebyggas
af hofadeln. Maria af Medici lät 1615–20
uppföra Palais du Luxembourg, Richelieu byggde
Palais-Royal, och från denna tid härröra
Sorbonne, Collège Louis le Grand, botaniska
trädgården och Académie française. De gamla
tornen och murarna, som ej mer spelade någon
militärisk roll, raserades; vallar och grafvar
jämnades, och de äldsta bulevarderna anlades. De
gamla portarna ersattes med triumfbågar: S:t
Denis, S:t Martin, S:t Antoine och S:t Bernard,
af hvilka endast de två första öfverlefde
revolutionen. Under Ludvig XIV (1643–1715)
byggdes östra delen af Louvre, fullbordades
Tuilerierna, anlades Tuileriesträdgården
och Champs-Élysées och uppfördes en mängd
praktfulla palats. Staden erhöll vid samma
tid sin första gatubelysning. Ehuru Ludvig
XIV förlade residenset till Versailles, där
det förblef till 1789, var P. dock alltid
det franska samhällets medelpunkt, dit alla
genom snille, samhällsställning och rikedom
framstående personligheter i Frankrike och
utlandet strömmade tillsammans. Konst och
vetenskap stodo där i sin glans, universitetet
utvidgades, akademier stiftades, observatoriet,
Operan och Théâtre français byggdes, och
den franska litteraturen hade då i P. sin
guldålder. Under Ludvig XVI (1774–92) omgafs
staden med nya ringmurar, men icke för att
skydda den mot fientliga anfall, utan för att
hindra smuggling. Redan då öfverträffade P. i de
stora palatsens och statsbyggnadernas antal och
prakt alla europeiska hufvudstäder, men var
det oaktadt en labyrint af trånga, smutsiga
och lifsfarliga gator, emedan husen reste
sig till flera våningars höjd, rännstenarna
hade sin plats i midten af gatan och inga
gångbanor hindrade vagnarna att fara alldeles
invid husraderna. Den stora revolutionen, under
hvilken P:s historia är Frankrikes, mera ref ned
än byggde upp. Napoleon I (1804–14) utsträckte
sin alltomfattande verksamhet äfven till P., som
han ville göra till Europas hufvudstad. Från
hans tid härröra de första stora gatorna
med breda trottoarer, de första slakthusen,
begrafningsplatser utanför staden, många nya
salutorg, broar, offentliga brunnar och flera
storartade monument. Napoleon indelade staden i
12 arrondissemang, hvart och ett förvaltadt af
en mär, och från honom härrör organisationen af
Seine- och polisprefekturerna. Restaurationen
och julimonarkien fortsatte regleringen och
försköningen, men det var under det andra
kejsardömet (1852–70), som P. blef fullständigt
förvandladt under Seineprefekten Haussmanns
förvaltning. En mängd hus, ja hus utefter hela
gator nedbrötos och återuppbyggdes efter en
ny plan; de gamla kvarteren genomskuros, utan
minsta pietet för P:s historiska minnen, med
långa, breda gator, och nya kvarter uppfördes i
andra delar af staden. Äfven dessa genomskuros
med åtskilliga nya hufvudgator (avenyer
och bulevarder). En mängd stora offentliga
byggnader, såsom kyrkor, teatrar, kaserner,
centralhallarna, marché du Temple, slaktarhusen
vid la Villette, flera nya broar m. m. uppfördes,
parker och squarer anlades, Boulogneskogen och
Vincennesskogen ombildades till parker, Operahuset
påbörjades, Louvre förenades med Tuilerierna,
industripalatset uppfördes för den första
världsutställningen i P. 1855. En förordning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
