Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 1493-1494 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mycetozoa, Myxomycetes, Phytosarcodina, Myxothallophyta, Myxomyceter, Slemsvampar, bot - Myckenhetsting, jur. Se Köp - Mycklaflon, insjö i Småland - Myckleby, socken i Göteborgs och Bohus län - Mycobacterium, bot. - Mycoderma, bot. Se Jäsning och Saccharomycetes - Mycomycetes, bot. - Mycomyringitis aspergillina, en svampbeläggning i örat. Se Aspergillus - Myconius - Myconius 1. Oswald M. - Myconius 2. Friedrich M. - Mycosis, med. Se Svampsjukdom - Mycteria, zool. Se Storkfåglar - Mydatoxin, fysiol. kem. - Mydaus, zool. Se Stinkgräflingsläktet - Mydorge, Claude. Se Matematik - Mydriasis, grek., med.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

djur), Myxomycetes, Phytosarcodina, Myxothallophyta,
Myxomyceter, Slemsvampar, bot.,
afdelning af klorofyllfria organismer, som vanligen
räknas till växtriket, men som synes vara närmast
släkt med rhizopoderna bland djuren. Förökningen
sker genom sporer, som oftast bildas i sporangier
(fruktkroppar). Vid sporernas groning i vatten
bildas ameboida svärmceller, som föröka sig genom
delning. Svärmcellerna öfvergå sedan till amebor,
s. k. myxamebor, som likaledes föröka sig
genom tvådelning och slutligen kopulera två och två,
hvarvid cellkärnorna sammansmälta. De kopulerade
myxameborna sammansmälta därefter med hvarandra,
så att slutligen större protoplasmamassor,
plasmodier, uppkomma. Plasmodierna, som kunna
ha olika storlek, form och färg, krypa omkring
och upptaga näringsämnen, dels sådana lösta i
vatten, dels fasta. Deras rörelser bestämmas af
yttre faktorer. De innehålla ofta kalciumkarbonat
i riklig mängd. Slutligen omdanas plasmodierna
till ofta skaftade fruktkroppar, som bestå af en
vägg (peridium), som omsluter sporerna och ofta
äfven kapillitietrådar. Hos ett fåtal myxomyceter
bildas sporerna på utsidan af fruktkroppen. Nästan
alla myxomyceter äro saprofyter. De parasitiska
formerna, som åstadkomma ansvällningar på kålrötter,
potatisknölar, Veronica-arters stjälkar m. fl.,
utbilda inga fruktkroppar. – Slemsvamparna framkomma
i synnerhet på hösten på gamla stubbar, multnande blad
och pinnar o. d. De stora gula plasmodierna af Fuligo
septica, trollsmör, ses ofta på multnande stubbar,
garfvarbark, o. s. v. Allmänt förekommande på murken
ved äro äfven de korallröda plasmodierna, vargmjölk,
och de ärtstora, bruna fruktknopparna af Lycogala
Epidendrum. Om den parasitiska Plasmodiophora se d. o.

^{G. L–m.}

Fig. 1. Myxomycetutvecklingen före sporangiebildningen: A sporer, delvis groende, af Comatricha nigra, B svärmceller af Didymium serpula, C myxamebor af Fuligo septica, D litet plasmodium af samma art, E plasmodiestycke af Didymium serpula. (Mer än 200 ggr nat. storl.).

Fig. 2. Trichia varia. A slutet och öppnadt sporangium (3 ggr nat. storl.), B kapillitietrådar, C sporer (120 ggr nat. storl.).

Myckenhetsting, jur. Se Köp, sp. 649.

Mycklaflon, insjö i nordöstra Småland, delad mellan
Hults, Edshults och Bellö socknar af Södra Vedbo
härad, Jönköpings län, har tillsammans med
Skedesjön, som är skild från M. genom ett smalt sund,
en längd af 13 km., en största bredd af 4 km. och
en ytvidd af 18 kvkm. Höjden öfver hafvet är 209
m. Jämte den sydligare Bellen afflyter den mot
s. ö. till Emmån.

^Wbg.

Myckleby, socken i Göteborgs och Bohus län, Orusts
östra härad. 5,597 har. 2,084 inv. (1912). M. bildar
med Långelanda och Torp ett pastorat i Göteborgs
stift, Orusts och Tjörns kontrakt.

Mycobacterium, bot., släkte af bakterier (eller
bakterielika svampar?), utmärkt genom förekomsten af
förgrenade trådar, som sönderfalla i stafformiga
celler. Cellerna äro orörliga och bilda inga
endosporer. Hit höra tuberkulosbacillen och
leprabacillen (se Bakteriologi, sp. 725–727).

^{G. L–m.}

Mycoderma (af grek. my’kes, svamp, och derma, hud),
bot. Se Jäsning, sp. 472, och Saccharomycetes.

Mycomycetes, bot., gemensamt namn på de s. k. högre
svamparna, Ascomycetes och Basidiomycetes.

Mycomyringitis aspergillina, en svampbeläggning i örat. Se Aspergillus.

Myconius. 1. Oswald M. (eg. O. Geisshüsler),
Zwinglis vän och medarbetare, f. 1488, d. 1552 i
Basel, studerade i Basel, där han knöt vänskapsbandet
med Zwingli, hvars trofaste medarbetare han sedan var
i Zürich. 1532 blef han Oecolampadius efterträdare
i Basel som Baselkyrkans första man och professor i
teologi. M. tog framstående del i utarbetandet af
de båda reformerta bekännelseskrifterna Confessio
basileensis et mülhusana (1534) och den vida
viktigare Confessio helvetica prior (1536). För
Calvins utveckling hade han betydelse. Se P. Wernle,
"Calvin und Basel bis zum tode des Myconius" (1909).
– 2. Friedrich M. (hette urspr. Fr. Mecum),
Luthers vän och medarbetare på reformationsfältet,
f. 1490 i Lichtenfels, d. 1546 i Gotha, var
franciskanmunk, då Luthers bekanta teser förde honom
öfver till protestantismen. 1524 blef han pastor i
Gotha, där han med vishet och kraft införde ordning
i de förvirrade förhållandena. Särskildt gjorde han
sig förtjänt om skolväsendet. M., som stod i bästa
förhållande till både Luther och Melanchthon, deltog
i de flesta viktigare reformationsförhandlingarna. Han
är författare till en reformationens krönika, en
värderik källskrift, som utgafs i Leipzig 1718 under
titeln Friderici Myconii historia reformationis.

1–2. ^{G. R–l.}*

Mycosis (af grek. my’kes, svamp), med. Se Svampsjukdom.

Mycteria, zool. Se Storkfåglar.

Mydatoxin, fysiol. kem., en giftig bas
af sammansättningen C₆ H₁₃ NO₂,
som hör till ptomainernas grupp. Den förekommer i skämdt kött och i lik.

^{H. E.}

Mydaus, zool. Se Stinkgräflingsläktet.

Mydorge [midå’rʃ], Claude, fransk matematiker,
f. 1585 i Paris, d. där 1647, var generalitetskassör i Amiens.
Se Matematik, sp. 1225.

Mydriasis, grek., med., en sjukdom eller ett
sjukdomssymtom, bestående däri, att pupillen är
förstorad och orörlig eller åtminstone trögt och
ofullständigt sammandrager sig vid ljusets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>