Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 1481-1482 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Musäus, Johan Karl August - Musö, bebodd ö i Kattegatt - Mut, egyptisk gudomlighet. Se Amon och Egypten - Muta, mus. Se M (förkortningar) - Mutabilitet, föränderlighet. Se vidare Mutation - Mutae l. Litterae mutae. Se Konsonant - Mutakkil-Nusku, konung i Assyrien - Mutanabbi, en diktare på arabiskt språk - Mutant. Se Mutera - Muta Nzige (Mwutan Nzige), sjö. Se Albert Edvard Njansa - Mutassa, hufvudort i Manika - Mutatio, lat. ombyte. Jfr Mutation - Mutatio elenchi, log. Se Elenchus - Mutatio quaestionis, log. Se Felslut - Mutation - Mutation 1. Mus - Mutation 2. Målbrott - Mutation 3. Språngvariation, Spontan variation

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1763 blifvit pagehofmästare och 1769 lärare vid
gymnasiet. Godmodig satiriker och vän af
"upplysnings"-rationalismen, vann M. ett namn genom
den komiska romanen
Grandison der zweite (1760–62;
omarb. 1781–82: "Der deutsche Grandison"),
riktad emot svärmeriet för Richardsons moraliskt
känslosamma romaner, och bekämpade på samma sätt
Lavater i
Physiognomische reisen (1778–79).
M:s bästa arbete,
Volksmärchen der deutschen (5 bd, 1782–87; flera uppl.),
utgöres af folksagor berättade i en af Wielands
romaner påverkad, halfsatirisk stil, som likväl ej
saknar behag eller skalkaktighet. M:s "Nachgelassene
schriften" utgåfvos 1791 af A. v. Kotzebue. Se arbeten af
M. Müller (1867) och
Andrae (1897).


Musö, bebodd ö i Kattegatt, mellan Fjällbacka och
Gräbbestad, inom Tanums socken, Göteborgs och Bohus län.

Mut, egyptisk gudomlighet. Se Amon (fig.) och Egypten, sp. 1471.

Muta (lat., "byt om!"), mus. Se M (förkortningar), sp. 327.

Mutabilitet (af lat. mutabilis, föränderlig),
föränderlighet. Se vidare Mutation, sp. 1483.

Mutæ l. Litteræ mutæ (lat., af mutus, stum).
Se Konsonant, sp. 821.

Mutakkil-Nusku, konung i Assyrien (se d. o.).

Mutanabbi (Motanabbi, Mot- l. Mutenebbi),
en af de störste diktarna på arabiskt språk, hette
eg. Abu-t-tájjib Ahmed ibn el-Huséin el-Kufi och
föddes 915 i Kufa vid Eufrat. Sin ungdom tillbragte
han dels i Syrien, dels bland beduinerna i öknen
mellan Eufrat och Damaskus, där han förvärfvade
sig rykte som krigare och skald. Af fåfänga och
äregirighet ville han fördunkla Muhammed och försökte
vid 30 års ålder att uppträda som profet (nébi),
hvaraf han fick tillnamnet el-mutanabbi ("den
som gör anspråk på att vara profet"). Men han hade
ingen framgång och blef för en längre tid hållen i
fängelse. 948 kom han till emiren i Aleppo och var
dennes hofpoet i tre år, hvarefter han innehade
samma anställning i Kairo hos eunucken Kafur,
Egyptens dåv. regent. Därifrån begaf han sig (962)
till Persien för att åter intaga en hofpoets plats
hos fursten i Schiraz. Under en resa från Schiraz
till Kufa blef han öfverfallen af en beduinstam,
hvars chef han retat med en smädedikt, och dog jämte
sin unge son en vidtbesjungen hjältedöd (965). –
M:s Divan ("diktsamling"), som innehåller 289 dikter,
indelas i sex "klasser", kronologiskt ordnade efter
hans växlande lefnadsbana. Innehållet är, som i all
arabisk poesi, dels obegripligt utan kommentar –
hvarför det räknas M. till stor ära, att han haft ej
mindre än 40 olika kommentatorer –, dels uteslutande
lyriskt eller, rättare, panegyriskt, ty äfven de
dikter, som icke ha en viss persons förhärligande
till ämne, besjunga i alldeles samma tonart de stående ämnena:
hästen, kamelen, svärdet, älskarinnan o. d. M. eger
stor uppfinningsförmåga, men hans diktning är
för vår uppfattning rent artificiell och ännu
mindre njutbar än de äldre arabiske sångarnas
(jfr Mu‘allakat). Beundransvärda bli dock alltid
hans stora tekniska talang och hans kännedom
om språkets rika tillgångar. – M:s arbeten ha
utgetts i Calcutta (1814) och i Beirut (1860) samt
med arabisk kommentar af
Dieterici ("Mutanabbii carmina cum commentario Wahidii", 1861).
Valda delar ha öfversatts till svenska af Tranér, 1811,
och af Hesse, 1847. En fullständig, men mycket fri
öfv. i bunden form har utgetts af
v. Hammer-Purgstall, "Motenebbi, der grösste arabische dichter" (1824).

^{H. A.} (^{K. V. Z.})

Mutant. Se Mutera.

Muta Nzige (Mwutan Nzige), sjö. Se Albert Edvard Njansa,
som numera för undvikande af förväxling heter Edvard Njansa. Jfr Albert Njansa.

Mutassa, hufvudort i Manika (se d. o.).

Mutatio [-tsiå], lat., ombyte, förändring. Jfr
Mutation. – Mutatio elenchi, log. Se Elenchus. –
Mutatio quæstionis, log. Se Felslut, sp. 16.

Mutation (lat. mutatio, ombyte, förändring). 1. Mus.,
växlingen i de aretinska tonbenämningarna vid
öfvergången från ett hexakord till ett annat (jfr
Hexakord och Solmisation). I hexachordum durum
(G A H c d e) t. ex. var e högsta tonen och hette således la
(enl. solmisationsskalan ut re mi fa sol la); men i
hexachordum naturale (c d e f g a) var e tredje tonen
och hette mi. Följaktligen fick e vid en öfvergång
mellan dessa hexakord bägge namnen och hette då la-mi.

2. Detsamma som målbrott (se d. o.).

3. Språngvariation, Spontan variation
(eng. single variation Darwin), biol., betecknar efter
den af de Vries (i "Die mutationstheorie",
1901–03) införda terminologien en plötsligt, stötvis
uppkommande, ofta språngartad, diskontinuerlig
förändring hos organismerna, som går i arf på afkomman
och grundar en från ursprungsformen från början
och allt framgent definitivt skild ärftlig
karaktär. Samma företeelse hade af Korschinsky 1899
benämnts heterogenes. Förändringen förekommer bland
ett större antal individer procentiskt taget endast
mycket sällsynt, d. v. s. drabbar endast enstaka
individer, som då benämnas muterade och framstå
som mer eller mindre karakteristiska mutanter
eller mutationer, afvikande från hufvudmassan
typiska individer. I begreppet mutation ligger
vidare, att förändringen icke skall härröra
från en förut inträffad korsning och därmed följande
omgruppering af inre faktorer, hvarigenom ytterst
talrika ärftliga förändringar kunna uppstå (jfr
Mendel och Mendelism), utan uppkomma spontant,
hvarunder dock icke förstås, att icke vissa
yttre faktorer skulle kunna utlösa förändringen.
Mutationen kan ega rum i någon af de könsceller,
ur hvilka individerna vid vanlig könsfortplantning
framgå (gametmutation) eller i vegetativa
celler (knoppmutation l. vegetativ mutation),
i hvilket senaste fall endast en del af en individ
blir muterad. I den äldre litteraturen före
Darwin betecknades med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>