Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Museum - Museum, Provinsmuseer - Museum d'histoire naturelle, fr. Jardin des plantes i Paris - Musgravekedjan - Musgravekedjan 1. En bergskedja i Australien - Musgravekedjan 2. Bergskedja i Nya Guinea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med namn inom musikvärlden, bl. a. A. Burén,
G. Wennerberg, I. Hallström, K. Nordqvist, R.
Henneberg, L. Zetterquist, K. Valentin och S.
Scholander, och undertecknade jämte dem det
offentliga upprop, som utsändes till allmänheten
med uppmaning att med gåfvor stödja företaget.
Grunden till samlingen lades af ofvannämnde
Claudius med en gåfva af omkr. 40 musikinstrument
af olika typer. Under två år pågick samlandet
af museiföremål i en tillfällig lokal i det
då nya operahuset, hvarefter samlingarna 1901–07
voro inrymda i Åkerhielmska huset Nybrogatan
9 och 1909 erhöllo en lämplig lokal i n:r
20 Riddargatan. Museets föreståndare och tillika
sekreterare i dess styrelse har alltifrån början
varit operasekreteraren J. Svanberg, ordförande i
dess styrelse från början A. Burén. Sedan 1908
har museet åtnjutit ett årligt statsanslag af 3,000
kr. Musikinstrumentsamlingen uppgår f. n. (1913)
till omkr. 500 nummer, af hvilka många äro af
synnerligt stort värde. Museet kan sägas förfoga
öfver de allra flesta instrumenttyper, karakteristiska
för olika tider och länder. Därjämte eger
museet en betydande samling porträtt, hvaribland
två stora oljemålningar. Bland museets sevärdheter
bör särskildt nämnas ”Gunnar Wennerbergs
minnesrum”, inrymmande en samling af tonskaldens
böcker, hans musikmanuskript, hvaribland
partituren till alla oratorierna, hans skrifbord med
skrifsaker och stol, pianot från föräldrahemmet,
en del andra möbler, porträtt från hans olika
åldrar m. fl. minnen och småting. – Bland
personer, som skänkt museet verksamt ekonomiskt stöd
eller värdefulla gåfvor af musikinstrument, må
utom Claudius nämnas öfverintendenten A.
Burén, konsul H. Lindgren i Malmö och Kristina Nilsson
(grefvinna de Casa Miranda). – Ett
teaterhistoriskt museum är f. n. (1913) under
bildning i Stockholm och ämnadt att sammanslås
med Musikhistoriska museet. Teatermuseet skulle,
enligt hvad man tänkt sig, omfatta dekorationsskisser
och modeller till teaterdekorationer samt
kostymbilder, alltifrån den grekiska forntiden intill våra
dagar, vidare bilder och planer af svenska och
större utländska teatrar, iscensättningar och annat
till konstnärlig regi hörande, teaterlitteratur
(biografiska och teaterhistoriska arbeten, aktstycken
och urkunder om svenska teatrar och teatersällskap),
affischer, program, äldre teaterbiljetter,
teater- och musiktidningar, porträtt och autografer
af svenska och ryktbara utländska scenkonstnärer
och annat bemärkt teaterfolk, kostymer och
kostymdelar samt minnen och kuriosa efter
framstående svenska sceniska artister.
J. Sbg.
Provinsmuseer finnas glädjande nog i
en mängd svenska städer; jämte några få i smärre
orter räknas antalet f. n. (1913) till ett 50-tal,
hvaraf de allra flesta kommit till under senaste
halfseklet. De inrymma dels och allmännast etnologiska
föremål från landskapet, belysande allmogens
lefnadssätt, näringarna och odlingen under olika
tider, dels ock föremål från de högre stånden, dels
gemenligen förhistoriska föremål från trakten och
medeltida, mest kyrkliga, föremål, dels ej sällan
en konstafdelning med målningar (i några fall
deponerad från Nationalmuseum), dels naturhistoriska
samlingar (som ofta utgjort museernas äldsta
kärna), dels mynt, medaljer, vapen, bibliotek och
arkiv, slutligen (i synnerhet i hamnstäder)
utomeuropeiska etnografiska föremål, som hemförts af
sjöfarande. Våra provinsmuseer (bland hvilka det
ojämförligt största är Göteborgs museum och
därnäst Malmö museum; se dessa ord) egas antingen
af kommunerna eller af enskilda (mest fornminnes-)
föreningar eller af offentliga institutioner.
Linköping och Lund ega 3 museer hvar, Uppsala
5. Friluftsmuseer, mest efter förebild af
Skansen i Stockholm, äro Kulturhistoriska
museet i Lund (se d. o.), det i Jönköpings
stadspark (se Jönköping, sp. 484), Medelpads
fornhem på Norra stadsberget i Sundsvall, Borås
museum, det i Bunge på Gottland, de i Smålandsstenar
och Furuvik (se d. o.), Ormunge gamla
kyrka samt delvis det i Hälsingborg. På några
ställen (Falun, Visby, Växjö) användes
benämningen fornsal. – Dessutom finnes ute i
bygderna (i synnerhet Dalarnas, Norrlands,
Smålands) en hel del mera anspråkslösa inrättningar
med benämningen fornstugor. All denna
samlingsifver är ej enbart af godo, ity att
föremålsgrupperna splittras för mycket och det alltför ofta
saknas penningmedel, tjänliga lokaler och tillräcklig
sakkunskap för deras rätta vård.
Museiväsendets moderna lifaktighet har börjat
frammana behofvet af personlig samverkan mellan
dess skilda målsmän. En yttring däraf är
Svenska museimannaföreningen, stiftad i
febr. 1906 vid ett sammanträde i Göteborg, hvartill
inbjudan utfärdats af ett flertal representativa
museimän och hvari deltogo personer inom facket
från hela riket. Föreningen har till ändamål att
utgöra en sammanslutning af personer, som i egenskap
af föreståndare eller tjänstemän arbeta eller
ha arbetat vid svenska museiinstitutioner. Ord.
sammanträde hålles en gång årligen (om
sommaren), hvarvid afhandlas bl. a. museitekniska och
ekonomiska frågor. Hittills ha sådana sammanträden
hållits i Stockholm, Lund, Göteborg, Strängnäs
och Visby. Styrelsen, som har sitt säte i
Stockholm, väljes för tiden t. o. m. nästa ord.
sammanträde och består af ordförande (från början
O. Montelius), sekreterare (från början G. Upmark
d. y.) och skattmästare (O. Almgren, sedan O.
Janse).
Afbildningar af märkligare museer kunna ses i
fig. till art. Berlin, British museum,
Byggnadskonsten (pl. XVIII och XXIII), Cluny-museet,
Dresden, Geologiska museer, Göteborgs museum,
Kensington, Kristiania, Kulturhistoriska museet i
Lund, Köpenhamn, Leipzig, London, Louvre,
Lunds universitets historiska museum, Madrid,
Malmö, München, Nationalmuseum, Nordiska
museet m. fl.
E. F–t.
Muséum d’histoire naturelle [myseəm distwar
natyrel], fr., det officiella namnet på Jardin
des plantes (se d. o.) i Paris.
Musgravekedjan [ma’sgreiv-]. 1. En af granit,
granitgnejs och diorit bestående bergskedja i det
inre Australien, på gränsen mellan Syd-Australien
och Nordterritoriet. Högsta toppen är M:t
Woodroffe (1,590 m.). Den är rik på guld och
upptäcktes 1873. – 2. Bergskedja i norra delen
af Brittiska Nya Guinea, äfven kallad Sir Arthur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
