Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 1155-1156 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moränlera l. Jökellera, Krosstenslera, geol. Se Glaciärer - Moränmärgel, geol. Se Moränlera - Mos, farm. - Mosa, skogsh., flotte af timmer för bogsering - Mosa, latinsk namnform för Meuse - Mosaik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tyskland och England samt är dessutom i Sverige
anträffad på flera ställen i närheten af och
i trakterna söder om där befintliga siluriska
aflagringar. Är moränleran i följd af sitt upphof från
kalkrika bergarter afsevärdt kalkhaltig, så får den
ofta namnet moränmärgel. Det är sådan, som till stor
del bildar Skånes bördiga jord. (Jfr Glaciärer, sp. 1246.)
E. E.

Moränmärgel, geol. Se Moränlera.

Mos (lat. electuarium), farm., är en mjuk, icke
rinnande massa af en tämligen fast gröts konsistens,
uppkommen genom blandning af något pulver med
ett flytande, ofta klibbigt ämne (vatten, sirap,
honung e. d.). Till beredande af mos användes ock
det mjuka fruktköttet af plommon (pulpa prunorum)
eller af tamarind (p. tamarindorum). I somliga slag
af mos ingå extrakt, som kunna ha den halffasta,
mjuka beskaffenhet, som utmärker ett mos. Om flera
pulverformiga ämnen skola ges i mosform, böra
dessa först väl sammanrifvas med hvarandra, innan
man tillsätter det ämne, som skall ge blandningen
mosform. Förr brukades mos mera än nu (electuarium
mannæ, e. myrrhæ compos., e. scordii m. fl.). I
7:e uppl. af vår farmakopé fanns ännu ett slags mos
upptaget: e. sennæ (sennamos), som, gifvet i dos
af en tesked hvarannan timme, vanligen framkallade
en mild, men säker afförande verkan. Numera upptar
Svenska farmakopén intet mos, hvilket icke hindrar,
att denna läkemedelsform stundom kan användas för
att underlätta intagandet af vissa voluminösa och
illasmakande läkemedel, såsom pulver eller extrakt.
O. T. S. (C. G. S.)

Mosa, skogsh., en mest i Värmland och
Dalsland förekommande benämning på i flotte
hoplagdt timmer, afsedt att transporteras
öfver sjöar, genom kanaler e. d.
W. E-n.

Mosa [må’sa], latinsk namnform för Meuse (se d. o.).

Fig. 1. Lämning af mosaikgolf från förhallen till Zeus-templet i Olympia.

Fig. 2. Detalj af golfmosaiken "Alexanderslaget", afsedd att göra de sammanlagda småbitarna synliga.

Mosaik (fr. mosaïque, it. musaico, mosaico). Ordet
liksom dess tillhörande adjektiv, musivisk,
lat. musivum (opus musivum), sammanhänger
med grek. museion ("museum", en musornas eller
sånggudinnornas helgedom). Möjligen har uttrycket
först haft afseende på den beläggning af stenar,
musslor o. d., hvarmed man prydde väggar och
golf i trädgårdsgrottor, helgade åt muserna
som källgudomligheter. Sedermera har det kommit
att beteckna inlagdt stenarbete i allmänhet. –
I dagligt tal och i vidsträcktare mening förstår
man med mosaik ("musiviskt arbete") hvarje sådant
arbete, där småbitar af olika färg äro sammanlagda
så, att det hela bildar ett mönster eller en
figurframställning. Man talar ur denna synpunkt om
sten-, glas-, emalj-, trä-, läder-, tyg-, halmmosaik
o. s. v. (Jfr Inkrustera, Inlagdt arbete, Intarsia och
Marketeri.) I inskränktare mening betecknar
man härmed ett i sten, glas eller bränd lera utfördt,
af olikfärgade bitar sammansatt arbete. Bitarna
tryckas ned i ett kittartadt ämne, som håller dem
fast. Besläktade med den egentliga mosaiken äro de
gamla orientaliska och italienska intarsia-arbetena
i geometriska mönster samt den moderna indiska,
"pikerade", Bombay-mosaiken. – Mosaikens användning
går långt tillbaka i tiden. Det praktgolf i Ahasverus’
palats, som omtalas i Esters bok (1: 6),
var tydligen ett mosaikarbete. Förhallen
till Zeus-templet i Olympia pryddes med ett
mosaikgolf, hvaraf lämningar påträffades vid
fransmännens gräfningar 1829 (se fig. 1). Under den hellenistiska
perioden blef denna konstteknik liksom så mången
annan bekant för romarna. Man kan hos dem följa
dess bruk tillbaka mer än ett århundrade f. Kr.,
och detta bruk vann under kejsartiden vidsträckt
utbredning öfver det romerska riket. Mest användes
mosaiken som golfdekoration, men stundom äfven som
väggbeklädnad. Lämningar af romerska mosaikgolf
ha påträffats mångenstädes i Italien, Spanien och
Afrika liksom i Tyskland, Frankrike och England. Som
material nyttjades marmorbitar af nästan kubisk form,
vanligen i marmorns naturliga färg. Dock har äfven
konstfärgad sten liksom glas begagnats. Färgskalan
är i allmänhet anspråkslös, som det egnar sig för
golfprydnad: svart och hvitt samt grått och rödbrunt
i olika nyanser. Mönstren
äro omväxlande. Golfvet omges af en ornamental
bård; midtfältet indelas vanligen med cirklar och
cirkelsektorer. Som ornamentala motiv användas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>