Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 1123-1124 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morley, Henry - Morley, John - Mormakin, zool. Se Lemur - Mormantjåkko. Se Kebenekaise - Mormolyce, zool. Se Jordlöparfamiljen - Mormon, zool. Se Lunnesläktet - Mormoner. Nordamerikansk sekt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

University college i London. M. författade
bl. a. biografierna Palissy, the potter (1852),
Jerome Cardan (1854), Cornelius Agrippa (1856) och
Life of Clement Marot (1870) m. fl., essaysamlingarna
Gossip och Memoirs of Bartholomew Fair (1857), The
journal of a London playgoer (1851–66; teaterkritik),
A first sketch of english literature (1873) och
English writers (1864 ff.), en omfattande engelsk
litteraturhistoria, som döden hindrade honom att
fullborda. M. utgaf äfven ett stort antal engelska
författare i billiga upplagor.


Morley [må7!!], John, viscount M. of Blackburn,
engelsk författare och statsman, f. 24 dec. 1838 i
Blackburn, studerade i Oxford och blef 1859 advokat,
men egnade sig snart uteslutande åt journalistisk
och litterär verksamhet. Han redigerade några år
"Literary gazette" och var 1868 redaktör för den
dagliga tidningen "Morning star". Från 1867 till 1882
var M. utgifvare (efter G. H. Lewes) af den ansedda
tidskriften "Fortnightly review" (se d. o.), var maj
1880–aug. 1883 äfven hufvudredaktör för "Pall Mall
gazette" och utgaf 1883–85 tidskriften "Macmillan’s
magazine". M. vann genom bidrag till dessa och andra
publikationer tidigt rykte som framstående essayist
af "filosofiskt radikal" läggning, i sin allmänna
åskådning påverkad af Comte och positivismen samt
kanske än mer af John Stuart Mill. Han hade 1869 och
1880 fallit igenom som liberal parlamentskandidat,
men lyckades febr. 1883 vinna en uppseendeväckande
valseger vid ett fyllnadsval i Newcastle, som han
sedan i underhuset representerade till 1895. När
Gladstone i febr. 1886 bildade sin tredje ministär
med "home rule" för Irland som främsta programpunkt,
blef M. minister för Irland och var Gladstones
högra hand vid billens utarbetande och underhusets
debatter i ämnet. Efter billens fall och liberalernas
nederlag vid allmänna valen afgick M. med Gladstone
(juli s. å.). Han var minister för Irland äfven i
nästa liberala ministär (först under Gladstone,
sedan under Rosebery, 1892–95), föll igenom i
Newcastle vid allmänna valen 1895, men valdes
i stället kort därpå för den skotska valkretsen
Montrose burghs. Åren närmast efter Gladstones
död (1898) var M. mest upptagen med sin grundliga
lefnadsteckning öfver denne, The life of William
Ewart Gladstone (3 bd, 1903; ny uppl. i 2 bd 1906),
en sakrik och pietetsfull biografi med stort äfven
litterärt värde. I det politiska lifvet deltog
han under dessa år relativt föga, om han än tid
efter annan skarpt uppträdde mot den unionistiska
regeringens sydafrikanska politik. Då liberalerna
emellertid i dec. 1905 åter kommo till makten,
blef M. minister för Indien i Campbell-Bannermans
kabinett och bibehöll denna post äfven under Asquith
till nov. 1910, då han utbytte den mot den mindre
ansträngande lordpresi-dentsbefattningen. För lättande
af sin arbetsbörda
hade han redan 1908 låtit sig förflyttas till
öfverhuset som viscount M. of Blackburn. Som minister
för Indien röjde M. verklig statsmannablick och mycken
fasthet genom att trots radikalernas påminnelser
om hans demokratiska föregåenden energiskt ingripa
mot de anarkister och nationalister, som föregåfvo
sig mot brittiska regeringen representera en förment
enhetlig och medveten "indisk folkvilja". Samtidigt
förberedde han – och genomförde äfven delvis –
omfattande decentraliseringsreformer, innebärande
bl. a. ökadt inflytande åt representanter för den
infödda befolkningen såväl ute i provinserna som i
de vid ministerns och vicekonungens sida ställda
rådsförsamlingarna. M. ansågs särskildt i yngre
år ganska doktrinär, men har alltid inom alla
partier högt aktats för sin omutliga redbarhet och
karaktärsfasthet både som författare och politiker. –
Bland hans skrifter märkas utom den monumentala
Gladstonebiografien Voltaire (1872), Rousseau (1873),
On compromise (1874), Diderot and the encyclopædists
(1878), Burke (1879), Life of Cobden (2 bd, 1881),
Walpole (1889), Studies in literature (1891), Oliver
Cromwell (1900; ny uppl. 1904) och Literary essays
(1906). Dessutom har M. från 1877 ledt utgifvandet
af den värdefulla litteraturhistoriska biografiserien
"English men of letters".
V. S-g.

Mormakin, zool. Se Lemur.

Mormantjåkko. Se Kebnekaise.

Mormolyce, zool. Se Jordlöparfamiljen.

Mormolyker (grek. MoQ^oUxai) hette i den forngrekiska
folktron kvinnliga spökväsen af samma klass som lamia
och empusa.
A. M. A.

Mormon, zool. Se Lunnesläktet.

Mormoner kallas vanligen anhängarna till den af
J. Smith i Nord-Amerika 1830 stiftade sekt, som själf
benämner sig De yttersta dagarnas helige (eng. The
latter day saints eller, fullständigt, The Church
of Jesus Christ of Latterday Saints). Det förra
namnet ha de efter sin religionsurkund, Mormons bok,
det senare på grund af en föregifven uppenbarelse
till stiftaren.

Joseph Smith, f. 23 dec. 1805 i staten
Vermont i Nord-Amerika, tillhörde en familj, som
från omkr. 1815 bodde i västra delen af staten New
York och hade ett ganska tvifvelaktigt rykte; jämte
handel sysslade dess medlemmar med kvacksalfveri,
skattgräfveri o. d. Nervös belastning med anlag för
visioner o. d. hade sonen både från fädernet och
mödernet. Trakten var vid denna tid en fruktbar
jordmån för allehanda religiösa rörelser och
sektbildningar. 1823 skulle Smith af ängeln Moroni
fått uppenbarelse om en ny helig skrift, som fanns
nedgräfd i en kulle, nu kallad Mormon hill, i närheten
af byn Manchester. Först 1827 skulle han emellertid ha
gräft upp urkunden, som var skrifven på guldplåtar
på det s. k. "förbättrade egyptiska språket", samt
kunde tydas med tillhjälp af två bredvidliggande, i
silfverbågar infattade kristaller, de i G. T. omtalade
urim och thummim. Han öfversatte skriften – utan
att hans medhjälpare vid öfversättningen fingo se
originalplåtarna, som ängeln till sist åter tog bort
– och utgaf 1830 i Palmyra, N. Y., öfversättningen
under titeln The book of Mormon (Mormons bok). Den
innehåller en historia om Amerikas urinvånare, eller
huru vid förbistringen i Babel Jared öfverflyttade
till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>