Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Montiers-Sur-Saulx, köping i franska Meuse - Montignies l. M. sur-Sambro, köping i belgiska Hainaut - Montignoso, grefvinna af. Se Lovisa - Montigny-lés-Metz, fabriksby i tyska Lothringen - Montijo, stad i spanska Badajoz - Montilla, stad i spanska Córdoba - Montin, Lars - Monti Sibillini, de romerska Apenninernas sydligaste del - Montivilliers, stad i franska Seine-inférieure - Montjoie, kretsstad i Aschen - Mont-joie Saint-Denis, fr., stridsrop - Montjuich. Se Barcelona 2 - Montlheri, stad i franska Seine-et-Oise - Montlosier, François Dominique Reynaud - Mont Louis, fäste i franska Pyrénées-orientales - Montluc l. Monluc, Blaise de Lasseran-Massencôme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
6,000 man), som från Sveriges sida ej gärna var
möjligt att åstadkomma, var den paragraf, som
betryggade ömsesidig handelsfrihet för de båda
rikenas invånare mot erläggande af dittills gällande
tullumgälder. Den svenske konungen erhöll därjämte
rätt att från Frankrike utföra ett visst kvantum salt
fritt från den öfliga skatten (gabelle). Fördraget
blef af den största betydelse för Sveriges framtida
politik. Jfr O. S. Rydberg, "Sverges traktater", IV
(1887), sid. 246–260.
Montignies [måtinjl] l. M.-sur-Sambre [syr sa;br],
köping i belgiska prov. Hainaut, vid Sambre. 20,327
inv. (1904). Järn- och glasindustri. Stenkolsgrufvor.
(J. F. N.)
Montignoso [måntinjåså], grefvinna af, titel för
f. d. kronprinsessan Lovisa af Sachsen. Se Lovisa,
sp. 1195.
Montigny-lès-Metz [matinji lä nWts], stor fabriksby
i tyska Lothringen, 2 km. s. om Metz, vid en
arm af Mosel. 14,017 inv. (1910). Gymnasium,
botanisk trädgård. Järnvägsverkstad (2,000
arbetare), tillverkning af champagne,
ättika m. m.; sparrisodling. I närheten
flera fort, som ingå i Metz’ befästningar.
J. F. N.
Montijo [månti7chå], stad i spanska prov. Badajoz
(Estremadura), 30 km. ö. om staden Badajoz nära
Guadiana. 7,644 inv. (1900). Gammalt slott, stamborg
för grefliga släkten M., hvilken f. d. kejsarinnan
Eugénie tillhör.
(J. F. N.)
Montilia [månti’lja], stad i spanska prov. Córdoba
(Andalusien), 51 km. s. om staden Córdoba,
vid järnvägen mellan Malaga och Córdoba. 13,603
inv. (1900). Vinodling ("amontillado"). I M. föddes
"il gran capitano" Gonsalvo de Córdoba.
(J. F. N.)
Montin, Lars, läkare, botanist, samlare,
f. 6 sept. 1723 på Hisingen, d. 2 jan. 1785 i Halmstad,
blef student i Lund 1743, egnade sig först åt bergsvetenskapen,
kom 1745 till Uppsala, där genom Linnés undervisning hans
håg vändes till läkarkallet. 1749 företog han under 5 månaders tid
en botanisk färd till Lule lappmark och närgränsande
del af Norge med goda floristiska resultat. Han blef
med. doktor i Lund 1751 och s. å. t. f. och 1756
ord. provinsialläkare i Halland. Med oförminskadt
intresse omfattade han emellertid botanikens studium
och korresponderade med en stor mängd lärda och
forskningsresande i alla världsdelar. Därigenom
lyckades han samla ett så rikt herbarium, att
det inom Sverige öfverträffades endast af Linnés,
och i anseende till prepareringssätt, omvårdnad och
anteckningarnas noggrannhet var det ett af de allra
förnämsta under hela 1700-talet. M:s systerson och
arftagare, J. Dryander, bibliotekarie hos sir Joseph
Banks i London, skänkte detta stora herbarium till
Vet. akad. Nu tillhör det Riksmuseum. M. författade
flera afh. i medicin och botanik, hvaribland
Afhandling om nya koppympningssättet, Förteckning
på de i Halland vildt växande örter, som äro
sällsynte i Sverige, Anmärkningar vid flygsandens
cultiverande, m. m. Han blef led. af Vet. akad. 1771
och var äfven led. af flera andra vetenskapliga
samfund. Efter M. är växtsläktet Montinia uppkalladt.
C. Lmn.
Monti Sibillini [må’nti], de romerska
Apenninernas sydligaste och högsta del,
mellan Chienti- och Trontodalen. Den högsta
toppen är Monte Vittore (Vettore), 2,478 m.
J. F. N.
Montivilliers [mätivilje], stad i franska
dep. Seine-inférieure (Normandie), 11 km. n. ö. om Le
Havre. 4,611 inv. (1901; som kommun 5,491). Bomulls-
och linneväfverier.
J. F. N.
Montjoie [måjwa7], kretsstad och luftkurort i
preussiska reg.-omr. Aachen (Rhenprovinsen), vid
Hohes Venn. 404 m. ö. h. 1,865 inv. (1905). Stort
sjukhus med barnhem. Yllefabriker.
J. F. N.
Mont-joie Saint-Denis [må jwa’ saMani], fr.,
stridsrop, begagnadt under medeltiden af åtskilliga
bland de franska staterna, ja t. o. m. af
engelsmännen. Ursprunget är obekant. Mont-joie
kallades äfven riksbaneret och "vapenkonungen"; det
var äfven namn på en krigarorden (hvit mantel och rödt
kors), som stiftades i Palestina omkr. 1180 för att
skydda vägarna och trygga pilgrimernas säkerhet. Efter
Palestinas eröfring af sarasenerna drog sig orden till
Spanien, där den 1221 sammanslogs med calatravaorden
(se d. o.).
Montjuich [måntdjök]. Se Barcelona 2, sp. 905.
Montlhéry [måleri], stad i franska dep. Seine-et-Oise
(Ile-de-France), omkr. 20 km. s. s. v. om
Paris. Ruiner af forna befästningar, bl. a. ett
väldigt, 33 m. högt torn (från 1000-talet). 2,448
inv. (1901). M. är bekant genom grefvens af Charolais
(sedermera Karl den djärfve af Burgund) seger där i
spetsen för "ligan för det allmänna bästa" 16 juli
1465 öfver konung Ludvig XI.
(J. F. N.)
Montlosier [målåsie], François Dominique de Reynaud,
grefve de M., fransk politisk skriftställare,
f. 1755 i Clermont-Ferrand, d. där 1838, var i
1789 års nationalförsamling en ifrig försvarare
af konungadömet och sitt stånds privilegier,
emigrerade 1791 och uppsatte några år senare
i London den antirevolutionära tidningen "Le
courrier de Londres". 1800 trädde han i förste
konsulns, Bonapartes, tjänst och ställde sin penna
till hans förfogande. Hans verk De la monarchie
française etc. (3 bd, 1814) misshagade emellertid
Bonaparte och utgafs först efter dennes fall, med
ett ingalunda välvilligt tillägg om kejsarens egen
historia. Det är en panegyrik öfver det aristokratiska
feodalsamhället. Genom ett tilläggsband öfver den
andra restaurationen intill 1 april 1815, utgifvet
s. å., stötte M. sig med bourbonerna. På 1820-talet
utslungade han flera häftiga och uppseendeväckande
skrifter mot "prästpartiet" och jesuiterna samt blef
efter 1830 års julirevolution medlem af pärskammaren,
där han 1835 väckte uppseende genom sitt försvar
för slafveriet.
Mont Louis [må l<wi], fäste i franska
dep. Pyrénées-orientales i Têtdalen, spärrar
Perpignan–Lerida-vägen. M. är uppfördt på
en isolerad bergskägla samt bestod urspr.
af en bastionerad enceinte jämte citadell,
hvilka befästningar sedan förstärkts först med 2
detacherade verk, Pic de la Tausse och Sierre de
la Balguère, och på senare tid med ytterligare 3
fort: Romeau, Col de la Perche och Roque-Blanques.
L. W:son M.
Montluc l. Monluc [måly’k], Blaise de
Lasseran-Massencôme, fransk marskalk, f. omkr. 1502,
d. 1577, vann namnkunnighet genom sitt tappra
försvar af Siena mot Karl V:s trupper 1555 samt
genom den trohet, hvarmed han på hugenottkrigens tid
upprätthöll den kungliga myndigheten i Guienne. 1574
erhöll han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
