Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Monbuttu, centralafrikanskt folk - Moncada, Francisco de. - Moncalieri, stad i italienske Turin - Monceaux, Paul - Moncey, Bon Adrien Jeanot de. - Monceysfåret - Mon cher ami, fr., min käre vän. Jfr Ma chère - Monchique, Serra de, en bergskedja i portugisiska Algarve - Monchique, stad i portugisiska Faro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Greenw.). Dess närmaste grannar äro i ö. och
v. njamnjamstammar, i n. bongofolket (a-banga);
söderut ligger emellan M. och Kongoflodens nordostliga
knä en stor, alldeles okänd landsträcka. M. är
oss ganska väl bekant genom Schweinfurths resor
och vistelse några månader (1870) hos dess konung
Munza. Enligt hans skildring är M. (se fig. 16
å färgplanschen Afrikanska folk) ett af Afrikas
intressantaste folk, ljusare till kroppsfärgen
och i intellektuellt hänseende långt mer begåfvadt
än alla sina grannar vidt omkring, tappert och
för trofasthet i förbindelser ansedt och fruktadt
långt uppåt Nildalen. Hela dess samhällsskick bär
också en i dessa trakter ovanlig prägel af ordning,
fasthet och ett visst slags kultur, men genom
lättja, sedeslöshet och kannibalism står det i
moraliskt afseende allra nederst på den etnografiska
skalan. Deras land, rikt vattnadt af Uelle och dess
bifloder, prisas som ett eden för sin rika, ständiga
grönska, sina jättelika träd och sin utomordentliga
fruktbarhet. Oljepalmen, bananen, maniok (kassava),
sockerrör, tobak, flera potatisarter och andra
nyttiga växtslag trifvas så godt som utan all
odling. Af majs och andra sädesslag odlas därför
ytterst obetydligt, och inga husdjur hållas utom en
halftam svinart (Potamochoerus). Födan består, utom
af jaktbytet (elefanter, bufflar, antiloper m. m.),
hufvudsakligen af bananer och människokött. Polygamien
är oinskränkt, eller rättare sagdt, då kvinnan
intager en särdeles själfständig ställning,
könsumgänget bindes icke af några skränkor,
och kvinnornas oblyghet förvånar äfven afrikaner,
i synnerhet vid jämförelsen med njamnjam-kvinnornas
stränga kyska väsen. – Fr. Müller vill på språkliga
grunder föra M. tillsammans med njam-njam till sin
s. k. Nuba-Fula-grupp af afrikanska folk; men då
Schweinfurth bestämdt förnekar allt språkligt samband
emellan M. och njamnjam, är detta tillsvidare
blott en lös hypotes. Senare underrättelser
om M. ha lämnats af W. J. Junker, som 1881–86
gjorde vidsträckta resor i östra Central-Afrika.
H. A.*
Moncada [månka’-], Francisco de, grefve af Osuna
och markis af Aitona, spansk krönikeskrifvare,
f. 1586 i Valencia, stupade 1635 i en träffning
vid Goch i hertigdömet Kleve. Han beklädde
många civila, militära och diplomatiska poster,
bl. a. var han vicekonung öfver Flandern. Som
historieskrifvare förvärfvade sig M. ett berömdt namn
genom Espedición de catalanes y aragoneses contra
turcos y griegos (1623). M. författade äfven Vida
de Amicio Manlio Torcuato (1642). Se Rivadeneiras
"Biblioteca de autores españoles", bd 21, där äfven en
litteraturbiografisk studie om M. af C. Rosell finnes.
Ad. H-n.
Moncalieri [månka-], stad i italienska prov. Turin
(Piemonte), 8 km. s. om Turin, hvarifrån elektrisk
spårväg går till M. 3,707 inv. (1901; som kommun
11,561). På en höjd ofvanför staden ligger ett
kungligt slott (där Viktor Emanuel I dog 1824), med
tafvelgalleri, bl. a. en serie stora bilder ur huset
Savojens historia.
Monceaux [måså]. Paul, fransk hellenist och arkeolog,
f. 1859, medlem af franska arkeologiska skolan i Aten
1881, gjorde vidsträckta resor i de hellenska länderna
och företog gräfningar på Isthmos 1883. Professor i
Alger 1884, studerade
han Nord-Afrikas arkeologi 1884–85, blef filos.
doktor och professor i "rhétorique supérieure" vid
lycée Henri IV samt slutligen som Gaston Boissiers
efterträdare professor i latinsk litteraturhistoria
vid Collège de France samt i kristlig litteratur
och kyrkohistoria vid École des hautes études. 1908
fick han med Martin Schanz dela Turin-akademiens
stora Vallauripris för arbeten på den latinska
litteraturens område. Han har bl. a. utgifvit
praktverket Restauration d’Olympie (1889, tills. med
arkitekten Laloux), La Grèce avant Alexandre (1892),
Apulée, roman et magie (1888), Les africains, étude
sur la littérature payenne d’Afrique (1894), Cicéron
(1896), Histoire littéraire de l’Afrique chrétienne
(1901–05) och Enquête sur l’épigraphie chrétienne
d’Afrique (1906).
J. C.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
