Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 697-698 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mister, eng., herr - Misterbianco, stad i italienska Catania - Misterhult - Misterhult 1. Socken i Kalmar län - Misterhult 2. Gods i M. 1. - Misterioso, it., mus., hemlighetsfullt - Misti, vulkan i Peru - Mistir. Se Monastir 2 - Mistlur (se Mist). Se vidare Signal - Mistning af ämbete på viss tid. Se Suspension - Mistra, biflod till Rena, hedemarken, Norge - Mistra, ruinstad i grekiska Lakonien - Mistral (Mistraou, Magistral, Meistre, Cers), häftig vind i Provence - Mistral, Frédéric

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skrifver alltså t. ex. "John Brown, Esq." eller
"Mr. John Brown". Jfr Master och Monsieur.

Misterbianco [-kå], stad i italienska provinsen
Catania (Sicilien), vid södra foten af Etna. 9,525
inv. (1901). Vin-, oliv- och fikonodling.
J. F. N.

Misterhult. 1. Socken i Kalmar län, Tunaläns
härad. 40,449 har. 5,754 inv. (1911), hvaraf 335 i
den inom socknen belägna köpingen Figeholm, som utgör
egen kommun. M. utgör ett till egaren af Misterhults
säteri patronellt pastorat i Linköpings stift,
Tunaläns och Sevede kontrakt. – 2. Gods i ofvannämnda
socken, bestående af M., 2 mtl frälse säteri, samt
3 1/3 mtl underlydande, tax. till 478,200 kr., jämte
kvarn, rundsåg m. m., 5,400 kr. (1911), tillhörigt
Karl Nordén och fru Josefina Nordén. M. är bildadt
af två kronohemman, Stora och Lilla M. Det förra
donerades 1610 till Peder Mikaelsson Hammarskjöld
(se d. o.), det senare köptes till frälse 1627 och
lades under Stora M. samt gick i arf till hans son
och sondotter. Från henne reducerades Stora M., men
hon fick behålla det som lifstidsförläning och utbytte
det senare mot gammalt frälse. Barnlös, testamenterade
hon sina egendomar, M., Virbo, Tuna, till sönerna
af sin kusin öfverstelöjtnant K. G. Hammarskjöld,
hvilka ännu 1747 voro egare till M.

Misterioso [-åså], it., mus., hemlighetsfullt,
mystiskt.

Misti, vulkan i Peru, 16 km. n. ö. om staden
Arequipa, 6,100 m. hög. Nära dess topp (5,852
m. ö. h.) anlade 1893 Harvard college i Massachusetts
en meteorologisk station, f. n. den högsta på
jorden, som ansluter sig till det vid Arequipa 2,454
m. ö. h. 1891 anlagda, Harvard college tillhöriga
observatoriet. Den är försedd med själfregistrerande
instrument och besökes 2–3 gånger i månaden af en
tjänsteman vid observatoriet, hvilken företager de
nödiga utväxlingarna och kontrollerar instrumenten.
(J. F. N.)

Mistir. Se Monastir 2.

Mistlur (se Mist), ett blåsinstrument, som enligt den
internationella öfverenskommelsen angående åtgärder
till förekommande af ombordläggning skall finnas
på hvarje sjögående segelfartyg. Dess ljud skall
frambringas genom blåsbälg eller annan mekanisk
inrättning. Se vidare Signal.

Mistning af ämbete på viss tid. Se Suspension.

Mistra, 57 km. lång biflod till Rena, Hedemarkens
amt, Norge, upprinner n. v. om Rendalssölen och
utfaller i Aakreströmmen litet n. om Storsjöen. Dess
nederbördsdistrikt är 543 kvkm. Flottning af
timmer, hvaraf åtskilligt kommer från Trysilelvens
(Klarälfvens) öfre lopp samt föres i långa rännor
öfver i M. M:s dal, en förgrening af Rendalen från
norra delen af Storsjöen i nordöstlig riktning, är
trång, med branta sidor, och mycket glest befolkad.
K. V. H.

Mistra, mycket besökt ruinstad i grekiska nomos
Lakonien, vid foten af Pentedaktylon, 4 km. s. v. om
det gamla Sparta, hvarifrån det befolkades. M. var
ursprungligen namnet på ett slott, som den franske
fursten af Morea, Guillaume de Villehardouin,
anlade 1248–49 och omkring hvilket en stad småningom
uppstod. Det efter 1834 anlagda nya Sparta har nästan
absorberat M., som
1896 hade blott 580 inv. Men M. är en af de
märkligaste ruinstäderna i Europa. Dess kyrkor,
kloster och kapell framställa en fullständig
bild af den grekisk-bysantinska arkitekturens och
målarkonstens utveckling på 1200–1400-talen. Ett
museum anlades 1899.

Mistral (Mistraou, Magistral, Meistre, Cers)
kallas i Provence den ofta häftiga nordväst- eller
västnordvästvind, som råder där (däraf namnet: af
lat. magistralis).


Mistral, Frédéric (provens. Frederi), provensalsk
skald och ordboksförfattare, f. 1830, är son
af en förmögen egare af en mas (landtegendom)
Maiano (fr. Maillane), nära Arles. Hans mor var
en bondflicka, som under hela sitt lif knappast
förstod något annat språk än provensalska,
ej ens franska. Hans barndom förflöt under ett
stilla landtlif, sådant, som han sedermera med
betagande enkelhet och innerlighet skildrar i
"Mirèio". Provences dikter och sagor sjöngos och
berättades under sommarkvällarna bland godsets
arbetare och magnanarello (silkesmasksköterskorna)
liksom under jultid, då fadern kastade det invigda
julvedträdet (bos calendau) på härden. I hemmet, på
Craus fält och bland de vackra Alpillernas bergkullar
insöp M. den kärlek till sitt sköna Provence, som
varit hans lifs ledstjärna. – M. kom vid nio års
ålder i skola i Avignon, där han bl. a. fick kunskap
om Vergilius och Homeros, i hvilkas dikter han, såsom
han själf säger, "återfann sitt fadershems, Maianos,
tänkesätt, seder och vanor". Det är också till dessa
skalder och ej egentligen till trubadurerna, som
M:s sång har anklang. Äfven den franska diktkonsten,
särskildt Rousseau, André Chénier och Victor Hugo,
utöfvade inflytande på hans andliga utveckling. Han
diktade först på franska, men då hans mor grät
därför att hon ej förstod hans dikter, beslöt
han att för framtiden aldrig skrifva annat än på
provensalska. Därmed hade han, såsom förhållandena då
voro, afstått från att bli bekant för hela världen och
fick bereda sig på att sjunga endast för dem, som tala
"langue d’oc". Det återstod då för M. och hans vänner,
Roumanille och Jasmin m. fl., att af nosto lengo
mespresado ("vårt föraktade språk"), såsom M. kallar
det i "Mirèio", göra ett allmänt kändt idiom. Efter
skolgångens slut studerade M. juridik i Aix. Licencié
en droit vid 21 års ålder, återvände han till Maiano,
som han sedan aldrig lämnat för någon längre tid. 1858
besökte M. Paris och gjorde en följdrik bekantskap med
Lamartine. Han hade då fulländat Mirèio (sv. öfv. 1904
dels af K. R. Nyblom, dels, de 3 första sångerna,
af Augusta Ljungqvist s. å.), som utkom 1859 och
som han eller någon af hans vänner delvis uppläste
för Lamartine. "Umble escoulan dóu grand Oumèro"
("en lärjunge af den store Homeros"), besjunger
M. däri i strofer med rimschemat a, a, b, c, c,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>