Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mission
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fält inom den gamla etiopiska kyrkan med dess
tigrinja- och amharinja-talande stammar, bland de
muhammedanska tigretalande stammarna, kunamaer och
gallaer. 1877 sändes de förste evangelisterna till
Djimma i Gallaland. Och då italienarna 1889 fingo fast
fot i Hamasén, blef arbetet där återupptaget, såsom
ock samtidigt i Geleb och från 1898 i Kunama. Tre
olika försök ha gjorts att med svenska missionärer
tränga fram till Gallaland: 1881 af missionären
G. E. Arrhenius (d. 1882 i Kartum) norrifrån öfver
Kartum-Famaka, 1884 österifrån öfver Schoa och 1893
söderifrån med Kismayu, strax s. om Jubas utlopp,
som utgångspunkt; de två första blefvo fullständigt
resultatlösa, det tredje har ledt till upptagande
af missionen bland kisuahelier och somalier som
stödjepunkt för att nå fram till borannagallaerna.
Infödda evangelister ha sändts af den evangeliska
församlingen i Hamasén till Gallalandet, där de på
olika platser upptagit arbetet. Bland dem är ock
den förre slafven Nesib, döpt af Lundahl 1872 till
Onesimus, som efter 14 års arbete skänkt sitt folk
hela bibeln på gallaspråket och dessutom andra för
missionens arbete betydelsefulla skrifter: katekes,
biblisk historia, sångbok, läsebok o. s. v. En svensk
missionär har ock sedan 1904 varit stationerad i
Addis Abeba, Abessiniens hufvudstad. – Arbetet pågår
f. n. inom den etiopiska kyrkan (hufvudsakligen i
Hamasén) med syfte att framkalla en reformatorisk
rörelse, på 4 hufvudstationer: Asmara (fr. 1891),
Zazega (fr. 1891), Bellesa (fr. 1890) och Adi-Ugri
(fr. 1907); bland de tigretalande stammarna i
Geleb (fr. 1874 o. 1890) med Kheren och M’kullo som
utstationer; i Kunama på två hufvudstationer: Kulluko
(fr. 1867 och 1898) och Ausa-Konoma (fr. 1904) samt
i Jubaområdet på tre stationer: Kismayu (fr. 1897; fig. 2),
Jonti (fr. 1906) och Gosha (fr. 1910). Betydelsefulla
språkliga arbeten ha utförts, förutom på
gallaspråket, på amharinja-, tigrinja-, tigre- och
kunama-språken. Så t. ex. har nya testamentet för
första gången blifvit öfversatt och tryckt på tigre-
och tigrinja-språken. Missionärerna K. G. Rodén och
d:r K. Vinquist (d. 1909) ha därvid inlagt den största
förtjänsten. – Till Indiens Centralprovinser utsändes
de förste missionärerna med gonderna, ett af Indiens
urfolk, som mål 1877. Inom de tre distrikten Sagar,
Betul och Chindwara fortgår arbetet bland hinduer
och gonder på följande stationer: Sagar (fr. 1878),
Betul (fr. 1880), Chindwara (fr. 1885; fig. 3),
Nimpani (fr. 1886), Amarwara (fr. 1886), Chicholi
(fr. 1894), Bordhai (fr. 1894), Sedja (fr. 1897),
Khurai (fr. 1900), Bijori (fr. 1901) och Harai
(fr. 1907). Seminariet är förlagdt till Chindwara;
de fruktansvärda nödåren 1896–97, 1899 och 1900
föranledde en betydande utvidgning af barnhemmet i
Sagar och upprättandet af ett nytt i Chindwara. 500
öfvergifna barn funno där sin tillflykt. Båda
barnhemmen sammanslogos senare till ett i Chindwara,
och i Sagar upprättades en kvinnlig industrianstalt
jämte den förut där sedan flera år förefintliga
för manlig ungdom. På sina båda missionsfält har
Ev. fosterlandsstiftelsen (1911) 96 missionärer, af
hvilka 59 kvinnliga, 217 infödda medarbetare, 3,418
församlingsmedlemmar, af hvilka 1,591 kommunikanter,
90 skolor med 2,458 lärjungar. Inkomsterna stego
s. å. till 451,646 kr., utgifterna till 441,575
kr. Missionstidningen utgår (1912) i 26,000
ex. Missionsdirektorsuppgiften, med hvilken
föreståndarskapet för missionsarbetet å Johannelund
(se d. o. och fig.) varit förenadt ända till 1910, har
innehafts af nuv. prof. emeritus V. Rudin (1862–69),
kyrkoherden K. V. Almqvist (1869-7-5), kontraktsprosten
J. Neander (1876–88), pastor J. Montelius (1888–93),
nuv. professorn A. Kolmodin (1893–1909) och pastor
J. Lindgren (sedan 1910). – Missionens angelägenheter
handhas af en konferens, i Afrika bestående af alla de
manlige missionärerna, i Indien af delegerade; i den
förra är pastor A. Svensson, i den senare teol. d:r
A. G. Danielsson sedan många år tillbaka ordf. Alla
viktigare frågor hänskjutas till missionsstyrelsen
i hemlandet. Dess representanter i landsorten äro
de s. k. provinsombuden (f. n. 877, af hvilka
278 prästmän). Hjälpföreningar, anslutna till
Ev. fosterlandsstiftelsen, äro 314. Deputerade från
dem jämte provinsombuden bilda årsmöteskonferensen,
som väljer styrelse och inför hvilken denna är
ansvarig.
 |
| Fig. 2. Svenska missionsstationen i Kismayu (Brittiska Öst-Afrika). |
|
| Fig. 3. Svenska missionsstationens i Chindwara (Indien) kyrka och skola. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
