Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 673-674 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mission

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

organisationer hade bort vara tillräckliga,
men missionslifvet skaffade sig snart ännu flera
organ. Den nordiska Santalmissionen i Indien vann
på 1870–80-talen många understödjande vänner i vårt
land, och kommittéer bildades i Göteborg, Uppsala
och Stockholm. En svensk, licentiaten E. Heuman,
inträdde 1886 i santalmissionens tjänst. Men med hans
öfvergång till Sv. kyrkans tamulmission har intresset
för santalmissionen i vårt land nästan upphört. –
1887 bildades Erik Folkes mission i Kina, ett namn,
som året därpå förändrades till Svenska missionen
i Kina. – 1887 utsändes ock de första kvinnliga
missionärerna från "Missionen vid Hvita bergen"
i Stockholm (Elsa Borg) till Nord-Afrika, senare
kallad "Svenska kvinnors mission bland Nord-Afrikas
kvinnor" och från 1898 öfvertagen af K. M. A.
(= Kvinnliga missionsarbetare), bildad 1894. –
Det 1885 bildade Helgelseförbundet utsände 1890
sin förste missionär till Sululandet. - Den 1890
genom missionären A. B. Simpson i Amerika bildade
Amerikanska alliansmissionen utsände 1893 ett
40-tal missionärer från Sverige till Kina. Sedan
1900 stå dess svenska missionärer under ledning
af Skandinaviska alliansmissionens kommitté i
Jönköping. – En kommitté för Mongolmissionen bildades
1897. – 1900 bildades Svenska Jerusalemsföreningen
(se vidare Jerusalemsförening) för arbete i Palestina
och 1911 som utbrytning ur Ev. fosterlandsstiftelsen
genom omfattande af en oluthersk åskådning om
skriftens auktoritet de s. k. Bibeltrogna vännerna,
som med åsidosättande af "missionary comity"
upptagit missionen inom Ev. fosterlandsstiftelsens
missionsområde i Hamasén, Öst-Afrika. – Af
de större eller mindre missionsföreningar,
som finnas i vårt land, ansluta sig de flesta
som understödjande till någon af de större
missionsorganisationerna. Endast en bland dem,
Östergötlands Ansgariiförening, har en tid (1886–89)
haft själfständig mission i Öst-Afrika. Bland dessa
missions- och understödsföreningar må särskildt
nämnas Fruntimmersföreningen för Kinamissionen
(fr. 1850), bildad vid d:r Gützlaffs besök
i vårt land, Jönköpings förening för inre och
yttre mission (fr. 1853), Zenanakretsen i Göteborg
(fr. 1886), Vänner till zenanamissionen (fr. 1893),
L. M. F. (= Lärarinnornas missionsförening, fr. 1899),
Svenska kvinnors mission (fr. 1903), Sv. lärarnes
missionsförening (fr. 1908), m. fl. Till sist
må nämnas, att äfven dissenters, baptister och
metodister, börjat upptaga hednamissionen.

I fråga om de olika missionsorganisationernas
missionsfält och verksamhetens utveckling där må
följande meddelas.

Fig. 1. Svenska missionsstationens i Oskarsberg (Sulu-Natal) kyrka.

Svenska kyrkans missionsfält äro Sulu-Natal
och Rhodesia i Syd-Afrika samt Syd-Indien med
Ceylon. I Sulu-Natal upprättades den första
stationen, Oskarsberg (se d. o. och fig. 1), 1878
vid Buffalofloden. Det påbörjade arbetet afbröts
genom kriget mellan England och sulukonungen Cetewayo,
men upptogs åter 1880 och har sedan, frånsedt under
boerkriget, kunnat fortgå ostördt. F. n. (1912) pågår
arbete, utom på Oskarsberg, på följande stationer i
Natal: Amoibie (fr. 1881), Appelsbosch (fr. 1886),
Ifaye (fr. 1890), Emtulwa (fr. 1896) och Dundee
(fr. 1891 o. 1895); i Sululand: Ekutuleni (fr. 1888),
Biyela (fr. 1903), Ceza (fr. 1903); i Transvaal:
Johannesburg (fr. 1902), samt i Rhodesia:
Mnene (fr. 1903). – I Indien blef det från
Sv. missionssällskapet 1876 öfvertagna samarbetet
med Leipzigsällskapet från 1 juni 1901 ett själfständigt
arbete. Sambandet med Leipzigmissionen
består dock, såtillvida som man har gemensam
församlingsordning, skolordning, gudstjänstordning,
bibelöversättning och psalmbok, gemensamma synoder
och pastoralkonferenser samt i vissa bestämda fall
gemensamt missionskyrkoråd. Prästseminariet och
centralskolan äro ock gemensamma. De stationer, som
öfverlämnades till Sv. kyrkans missionsstyrelse,
voro Madura, där arbetet upptagits redan 1849,
Aneikadu och Pudukotah. Sedan har arbetet
upptagits på följande nya stationer: Virudupati,
Tiruchuli, Pereijur, Patukota, Tirupatur och, på
Ceylon, Colombo. En betydelsefull och omfattande
läkarmission utföres genom d:r Kugelberg. Den
ledande personligheten på missionsfältet är
missionsveteranen teol. d:r K. J. Sandegren. På
båda missionsfälten förberedes ärendenas afgörande
af missionsstyrelsen genom konferenser. På sina
missionsfält har Sv. kyrkan (1911) 58 missionärer,
af dem 35 kvinnliga, 248 infödda medarbetare, 6,491
församlingsmedlemmar, af dem 2,866 kommunikanter,
111 skolor ined 4,199 lärjungar. Inkomsterna 317,419
kr., utgifterna 263,915. Missionstidningen utgår
(1912) i 37,000 ex. Som missionssekreterare ha
tjänstgjort nuv. biskoparna H. V. Tottie (1885–93)
och Hj. Danell (1894–97), nuv. kontraktsprosten
G. Hogner (1898–1906) och pastor Axel Ihrmark
(fr. 1907).

Ev. fosterlandsstiftelsens missionsfält äro Öst-Afrika
och tre af Indiens centralprovinser. Till Öst-Afrika
utsändes de förste missionärerna 1865 med gallafolket
som mål. Hindrade att framtränga dit, upptogo de
arbetet i Kunama, n. v. om Abessinien. Efter fyra
år tvingades de 1870 att draga sig tillbaka; fem
af missionärerna hade dukat under för det mördande
klimatet och två fallit för mördarhand. Ett löftesrikt
arbete påbörjades i Hamasén, den nordligaste delen
af det abessinska höglandet, men upprefs 1876 efter
mordet på missionären P. E. Lager. På samma sätt
gick det 1879 med ett löftesrikt arbete, som börjat
bland de tigretalande stammarna i Geleb. Under en
följd af år var arbetet koncentreradt på skol-
och uppfostrarverksamhet i M’kullo, dit den af
missionären B. P. Lundahl (se d. o.) i Massaua 1871
upprättade skolan öfverflyttats 1879. Målet var
närmast att fostra unga infödda till evangelister på
sina respektive

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>