Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Metz, hufvudstad i Lothringen - Metze, gammalt spannmålsmått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i v. fortsatt af esplanaden med statyer
af kejsar Vilhelm I, prins Fredrik Karl och marskalk
Ney och med en präktig utsikt öfver M:s omgifningar
("le pays Messin"), Paradeplatz, mellan katedralen
och stadshuset, samt Ludwigsplatz med en rad arkader
från medeltiden. De förnämsta kyrkorna äro den gotiska
katedralen S:t Stefan (se fig.; en treskeppig gotisk basilika från
1200–1500-talen) och S:t Vincentskyrkan med
vackra gotiska torn. Andra märkliga byggnader äro
stadshuset, justitiepalatset vid esplanaden,
biskopspalatset, stadsteatern, arsenalen,
generalkommandot m. fl. byggnader för militära
ändamål. På flodön Chambière ligger en kyrkogård
med en minnesvård öfver 7,200 fransmän, som stupade
vid M. 1870. M. är säte för en landgericht, en
katolsk biskop, ett reformert och ett israelitiskt
konsistorium samt för generalkommandot för 16:e
armékåren. Garnisonen omfattar 8 infanteri-
och 2 kavalleriregementen, 2 fält- och 2
fotartilleriregementen samt 2 bat. bajerskt
fotartilleri m. m. (inalles omkr. 25,000 man). Bland
undervisningsanstalter märkas lyceum (gymnasium),
högre realskola, realgymnasium, domskola, präst- och
folkskollärarseminarium, döfstumanstalt, krigsskola,
landtmannaskola, musik- och ritskola. Dessutom
har M. stadsmuseum, stadsbibliotek och arkiv samt
flera lärda samfund. Stadens industri och handel
gingo tillbaka i början af den tyska tiden, men ha
nu åter repat sig. De viktigaste industrigrenarna
äro garfverier och fabriker för lädervaror (sadlar,
skodon etc.). Stora järnverk finnas på flera ställen
i kretsen M., och i staden tillverkas bl. a. vapen
och nålar; dessutom gröfre kläde och andra väfnader,
hattar, konstgjorda blommor etc. – Vauban och
Cormontaigne bemödade sig att göra M. till en fästning
af första rang. Före det räfflade artilleriets
införande bestod M:s fästning af en enceinte, som i
bastionerade fronter med mestadels våta grafvar tätt
omslöt gamla staden. Strax framför fältvallen funnos
dessutom åtskilliga utanverk, såsom Fort Belle-Croix
(nu Steinmetz) och lynetten
Cheneau i ö., redutten du Paté, lynetterna d’Arçon
och Rogniat samt ett hornverk i s., fort Moselle
(nu Voigts-Rhetz) som brohufvud i n. v. samt
lynetterna Chambière och Miollis i n. ö. Det räfflade
artilleriets införande tvingade emellertid till
nya befästningsanläggningar i längre framskjutna
ställningar. 1868 började därför 4 detacherade fästen
uppföras omkr. 3 km. från staden, nämligen på högra
Moselstranden forten S:t Julien och Queuleu samt på
den vänstra forten Plappeville och S:t Quentin. På
våren 1870 lades dessutom grunden till fort S:t Privat
s. om staden på högra flodstranden. Dessa fästen, som
alla voro anlagda enligt bastionssystemet, stodo under
byggnad, då kriget utbröt 1870. 18 aug. s. å. kastades
marskalk Bazaine och hela franska Rhen-armén, 150,000
man, tillbaka till M., där de inneslötos. Staden föll
genom kapitulation 27 okt. s. å. i tyskarnas händer
(om M:s inflytande på krigsrörelserna se Fransk-tyska
kriget). Tyskarna ha omskapat M. till en af Europas
starkaste fästningar. De af fransmännen påbörjade
verken fullbordades enligt modernaste principer samt
fingo i allmänhet tyska namn; och fortgördeln omfattar
nu på vänstra Moselstranden fästet Prinz Friedrich
Karl och fort Manstein (S:t Quentin), som äro förenade
med hvarandra medelst en för artilleri inrättad
jordlinje, forten Alvensleben (Plappeville), Kameke
(Voippy) och Hindersin (S:t Eloy) med annexbatteri;
samt på högra stranden forten Manteuffel (S:t Julien)
med annexverk, Zastrow (redutten Les Bordes) med
verken Belle-Croix och Ferme de Sébastopol, Goeben
(Queuleu) och Prinz August von Württemberg (S:t
Privat) m. fl. batterier. Gördeldiametern uppgår
till omkr. 8 km. På senare tid blef emellertid ett än
längre framskjutande af den yttersta försvarslinjen
nödvändigt, och nya verk ha därför byggts, såsom
fästena Graf Häseler på höjderna S:t Blaise och Sammy,
10 km., Kronprinz på Gorgimont, 10 km., Kaiserin vid
Point du jour, 8 km., och Lothringen vid Saulny, 9
km. från staden. Enceinten på högra Moselstranden
mellan Prinz Friedrich Karl och S:t Theobalds
thor har samtidigt slopats. – M. (lat. Divodurum)
var de galliske mediomatrikernas hufvudstad, äfven
kallad Mediomatrica och, från 1400-talet, Metis,
hvaraf den nuv. namnformen bildats. Romarna, som
insågo platsens strategiska värde, befäste den och
försågo den med en vattenledning, hvaraf lämningar
ännu finnas. Äfven rester af en romersk amfiteater ha
påträffats. I början af 500-talet blef M. Austrasiens
hufvudstad. Vid delningen i Verdun (843) tillföll det
Lothar som Lothringens hufvudstad och vid Lothringens
delning (870) Tyska riket. Det blef senare fri
riksstad och viktig handelsplats. 1552 föll staden
genom förräderi i fransmännens händer och försvarades
af den unge hertigen af Guise framgångsrikt i mer än 2
månader mot Karl V. M. blef då en fransk provinsstad,
och dess folkmängd minskades från 60,000 till 22,000
(1698). I westfaliska freden (1648) afträddes det
jämte Toul och Verdun formligen till Frankrike
och förblef sedan fransk besittning till 1871.
J. F. N. L. W:son M.
 |
| Katedralen (S:t Stefan) i Metz. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
