Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 209-210 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mesenterium - Mesenterium 1. Käx (Tarmkäx), Kröse, anat. - Mesenterium 2. (koraller) - Meseritz, po., kretsstad i Posen - Mesetas, sp. Se Mesas - Mesfåglarna, Paridae, zool. - Mesien, romersk provins - Mesitylen, kem - Mesja. Se Mesa - Mesjirjetsje, po., stad i rysk-polska Siedlce - Mesjtsjera. Se Mischhärer - Mesjstjerjaker. Se Mischhärer - Meskin. Se Mesquin - Meskiska bergen, bergskedja i Kaukasien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

benämnes mesocolon och ändtarmens mesorectum. Äfven magen,
som omges af fullständig bukhinneklädnad, har under en
del af fosterlifvet ett verkligt käx (mesogastrium),
men under utvecklingen växer detta
betydligt, ändrar form och läge liksom magsäcken samt
har i fullt utbildadt skick fått namnet omentum. Jfr
Abdomen och Bukhåla.

Längdsnitt genom buk- och bäckendel af männniskokroppen. 1 kotpelaren, 2 mellangärdet, 3 lefvern, 4 omentum, 5 magen (tvärskuren), 6 tvärgående groftarmen (tvärskuren), 7 mesocolon, 8 tvärskurna tunntarmslyngor, 9 mesenterium, 10 ändtarmen (längsskuren), 11 urinblåsan (längsskuren).

2. Med mesenterialapparaten hos korallerna förstår
man de radiala vertikallameller, som från djurets
yttre vägg gå inåt och förena denna med maghålan,
hvaremot de mot kroppshålan sluta fria. Genom
dessa skiljeväggar, som ofta mer eller mindre
fullständigt förkalkas och då bilda stjärnformiga
figurer (septa) i korallstocken (se Koraller), delas
djurets inre i ett större eller mindre antal fack.
1. G. v. D.* 2. B. L-n.*

Meseritz, po. Miedzierzecz [mjendsiersetj], kretsstad
i preussiska reg.-omr. Posen, vid Obra. 5,805
inv. (1905). Gymnasium. Maskinverkstäder, brunkolsbrytning.
J. F. N.

Mesetas, sp. Se Mesas.

Mesfåglarna, Paridæ, zool., bilda en familj inom
ordningen Passeriformes och fåglarnas klass. De ha
tarserna på främre sidan till större delen täckta
af flera skilda plåtar. Näbben är växlande till
formen, än kort och konisk, än längre, stundom rak,
stundom böjd. Underkäkens kanter äro icke skarpa och
inböjda. Smällpennorna äro 10 till antalet. Dessa
fåglar, som äro af ringa kroppsstorlek, ha
flygförmågan icke synnerligen utbildad, men
kunna merendels hänga, klänga och klättra med mycken
skicklighet i träd o. s. v., hvaremot de äro mindre
lediga i sina rörelser på marken. Deras sångförmåga
är i allmänhet klen. Mesfåglarna äro visserligen
allätare, men deras föda utgöres hufvudsakligen af
insekter, puppor och larver, hvarför de äro mycket
nyttiga djur. Dithörande fåglar äro små, högst lifliga
och oroliga, men icke skygga, samt listiga, modiga
och trätgiriga. De angripa och döda sjuka fåglar
äfvensom i fångenskapen stundom hvarandra. Under
fortplantningstiden lefva de parvis i skogarna,
men draga, sedan ungarna blifvit fullvuxna,
i spridda flockar och under oupphörliga skrik
omkring, hvarunder de flesta arterna besöka lundar,
trädgårdar och parker. Om vintern komma några arter
fram till boningshusen. Alla bidraga i hög grad till
utrotandet af skadliga insekter, hvilka de uppsöka
i barkspringor o. d. på grenar och kvistar. Äggen,
som äro många till antalet, läggas ofta i hål. Några
arter bygga konstmässiga bon. Till denna familj
höra två i Sverige förekommande släkten, Parus (se
Mesarna) och Acredula (se Stjärtmessläktet).
C. R. S.*

Mesien (lat. Mæsia, grek. Mysia), romersk provins
mellan nedre Donau (Danubius, Ister), Svarta
hafvet (Pontus Euxinus), Balkan (Hæmus) och Drina
(Drinus), således motsvarande ungefär nuv. Serbien och
Bulgarien. Där bodde i äldre tider traciska stammar,
hvartill från omkr. 350 f. Kr. kommo kelter (se
d. o.), senare äfven andra folk. År 75 f. Kr. kommo
romarna i fientlig beröring med landets invånare,
som emellertid kufvades först under Augustus, hvarpå
området blef romersk provins omkr. 6 e. Kr. Senare
anlades till skydd mot i n. boende stammar (skyter,
dacer m. fl.) dels en vall mellan Tomi och Axiopolis,
dels befästningar längs Donau. Domitiauus uppdelade
provinsen i två, M. superior, Öfre M. (nuv. Serbien)
och M. inferior, Nedre M. (nuv. Bulgarien). Kejsar
Valens upplät 376 M. åt de af hunnerna hårdt ansatte
västgoterna, som därefter kallades mesogoter
(se d. o.). Under närmaste århundraden tillkommo
slaver och bulgarer. Bland orter i M. under
romartiden må nämnas: Singidunum (legionsläger
vid Savus’ inflöde i Danubius, nuv. Belgrad),
Viminacium (nuv. Kostolatz), Bononia (nuv. Vidin),
alla i Öfre M.; i Nedre M.: Oescus (nuv. Gigen),
Nicopolis (nuv. Nikub); vid Svarta hafvet: Odessus
(nuv. Varna) och Tomi (nära nuv. Constanza).
H. Sgn.

Mesitylen, kem., symmetrisk trimetylbensol, en
vätska med kokpunkt 164°. Teoretiskt viktig är detta
aromatiska kolvätes bildning ur aceton genom dess
behandling med svafvelsyra.
H. E.

Mesia. Se Mesa.

Mesjirjetsje, po. Miedzyrzecze [mjä’dsirsetje], stad
i rysk-polska guv. Siedlce, vid Krzna och järnvägen
Warschau–Terespol. 13,681 inv. (1897), mest judar.
J. F. N

Mesjtsjera. Se Mischärer.

Mesjtsjerjaker. Se Mischärer.

Meskin. Se Mesquin.

Meskiska bergen, bergskedja i ryska Kaukasien,
förena Armeniska höglandet med Kaukasus och äro
vattendelare mellan Rions och Kuras flodområde.
J. F. N.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>