Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 125-126 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Menoikeus, grek. myt. - Menominee - Menominee 1. Stad i staten Michigan - Menominee 2. Stad i staten Wisconsin - Menomonie. Se Menominee 2 - Menon, forngrekiskt mansnamn - Menopaus, med. Se Menstruation - Menopoma, zool. Se Amfibier - Menopon, zool. Se Pälsätere - Menorca, öar, Baleariska öarna - Menorcahöns. Se Höns - Menorragi, med. Se Menstruation - Menou, Jacques Francois de - Mens agitat molem, lat. (Vergilius)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grek.-katolska kyrkan samma betydelse som "martyrologierna"
i den rom.-katolska. Jfr Martyrologium
och Menaion.

Minnesvården öfver ärkebiskop Mennander, i Uppsala domkyrka. (Till art. Mennander, sp. 123.)

Menominee [mənå’mini]. 1. Stad i nordamerikanska
staten Michigan, vid Menominees utlopp i
Green bay af Michigansjön, midtemot Marinette
i Wisconsin. 25,648 inv. (1910). Vattenfall
i floden drifva sågverk, trämasse- och andra
fabriker. Stor export af trä och malm. – 2. (Äfven
Menomonie) Stad i nordamerikanska staten
Wisconsin, omkr. 100 km. ö. om S:t Paul. 5,473
inv. (1905). Landtbruksskola, seminarier af
olika slag, bibliotek m. fl. institutioner,
som upprättats af en rik trävaruhandlande
J. Huff Stout. M. har flera fabriker och har
stor omsättning af mejeriprodukter och kreatur.

1 o. 2. ^{J. F. N.}

Menomonie [mənå’məni]. Se Menominee 2.

Menon (grek. Μενων), forngrekiskt mansnamn,
i synnerhet vanligt inom vissa förnäma tessaliska
släkter. – 1. Härskare (dynastes) i Farsalos, stod
under Peloponnesiska kriget (431–404 f. Kr.) på
atenarnas sida och bistod dem vid deras krigsföretag
i Tracien. – 2. Likaledes en tessaler, hvilken
som befälhafvare (strateg) öfver 1,500 grekiska
legosoldater deltog i den yngre Kyros’ fälttåg mot
hans broder Artaxerxes. Efter slaget vid Kunaxa (401
f. Kr.) umgicks han med förrädiska stämplingar mot
sina medfältherrar, men blef det oaktadt tillika
med dessa försåtligt gripen af Tissafernes och
sedermera afrättad. Xenofon skildrar honom som
en härsklysten, bakslug samt i hög grad samvetslös
människa. – 3. En sofist, samtida med Sokrates, efter
hvilken Platon uppkallat en af sina dialoger. Denne
M. anses af några vara samma person som M. 2.

1–3. ^{A. M. A.}

Menopaus, med. Se Menstruation, sp. 130.

Menopoma, zool. Se Amfibier, sp. 830.

Menopon, zool. Se Pälsätare.

Menorca [-nå’rka], oriktig form Minorca, den mindre
af de båda stora Baleariska öarna (se d. o.). 683 (med
kustöarna 760) kvkm. 37,512 inv. (1900). Ön bildar
en bergplatå med höjder af intill 368 m. (Monte
Toro). Kusterna äro svårtillgängliga. Marken är
stenig och därför föga fruktbar, klimatet angenämt;
dock är ön utsatt för våldsamma nordanvindar och på
vår och höst för häftiga regnflöden. Marken är delad
mellan stora jorddrottar, som arrendera ut den i
smålotter. De olika egorna skiljas åt af stenmurar
(cercas), hvilka liksom väderkvarnarna bilda ett
karakteristiskt drag i landskapet. Arkeologiskt
intresse ha talayots, tornliknande byggnader,
till utseendet påminnande om nuraghi på
Sardinien. Flera äro ända till 15 m. höga och ha
ingången högt öfver marken. Man antog förr dessa vara
befästa bostader, men tror nu, att de sannolikt äro
grafmonument. Andra former af grafmonument äro
navetas, hyddor i form af upp- och nedvända båtar,
samt taulas, bildade af flera stenblock, samt
stensättningar. Hufvudstad är Mahón (se d. o.).

^{J. F. N.}

Menorcahöns [-nå’rka-]. Se Höns och fig. 8 å pl. till denna art.

Menorragi, med. Se Menstruation, sp. 134.

Menou [məno], Jacques François de, baron,
fransk militär, f, 1750, d. 1810 i Venezia, blef 1789
maréchal de camp och ett af adelns i Touraine ombud
i den inkallade riksförsamlingen, där han slöt sig
till tredje ståndet. 1793 kämpade han mot rojalisterna
i Vendée, följde 1798 Bonaparte till Egypten och blef
efter Klébers död (1800) öfverbefälhafvare för den
franska hären där, men nödgades 1801 kapitulera. Han
vardt senare guvernör i Piemont samt generalguvernör
1808 öfver Toscana och 1809 öfver Venetien. I Egypten
hade han gift sig med en dotter till innehafvaren af
baden i Rosette och, antagande förnamnet Abdallah,
öfvergått till islam. Jfr
M. Rousseau, "Kléber et M. en Égypte depuis le départ de Bonaparte" (1900).

Mens agitat molem, lat., anden sätter materien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>