Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medicinska specialiteter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1441
Medicinska specialiteter-Medien
1442
kongresser. Större intresse ha därför de särskilda
internationella fackkongresserna tilldragit
sig. Oftal-mologkongresserna (första gången 1857 i
Bruxelles, sammanträdande i regel hvart femte år),
anatomi-tongresserna (sedan omkr. 20 år årliga,
anordnade af Deutsche anatomische gesellschaft),
fysiolog-, farma-kolog-, patolog-, gynekolog-,
dermatolog-, tuberkulos-kongresserna samt kongresserna
för hygien och demografi m. fl. Inom de särskilda
länderna ha sammanslutningar organiserats af
fackmän, hvilka anordna dylika mera begränsade
kongresser. Sålunda existera för de skandinaviska
länderna en Nordisk kirurgisk förening (första möte
1893 i Göteborg, därefter hvartannat år) och en dylik
sammanslutning för invärtes medicin (första mötet
i Göteborg 1896), och nordiska oftalmologmöten ha
hållits 1900, 1903 och 1907. Deutsche gesellschaft
fur chirurgie håller årliga (sedan 1870-talet)
möten i Berlin (mycket besökta af äfven svenska
kirurger), och i anslutning till detta har Deutsche
gesellschaft fur ortopedische chirurgie årliga möten
(fr. o. m. 1902). Sedan 1882 hållas i Wiesbaden årliga
kongresser för invärtes medicin.
Medicinska specialiteter. Se Hemliga medel, sp. 391.
Medicinskt archiv. Se Nordiskt medicinskt arkiv.
Me’dico praese’nti (praesenti medico) nihil nöcet,
lat., "i läkarens närvaro skadar intet", skämtsamt
rätt ofta begagnadt uttryck, som väl är afsedt att
antyda, att läkarna i samkväm ej alltid hålla så
strängt på den diet de föreskrifvit patienten.
Me’dJCUS, lat., läkare.
Me’dicus (Medikus), tyska naturforskare. 1. Friedrich
Kasimir M., botanist, f. 1736 i Grumbach, d. 15
juli 1808 i Mannheim, med. doktor, föreståndare
för botaniska trädgården i Mannheim, var en af
motståndarna till Linné, särskildt med afseende på
sexualsystemet och växtsläktena. Han var skarpsynt
iakttagare med kritisk läggning och har förnämligast
inom växtsläktenas systematik efterlämnat värdefulla
skrifter, t. ex. Theodora speciosa, ein neues
pflanzen-geschlecht nebst einem entwurfe, die
kiinstliche und naturliche methode zugleich anzuwenden
(1786), Ueber einige kiinstliche geschlechter aus
der Malvenfamilie... mit beigefiigtem urteil iiber
Linneische geschlechter (1787), Pflanzengattungen nach
dem inbegriffe sämmtlicher fruktifikations-theile
gebildet (1792) och Kritische bemerkungen iiber
gegenstände aus dem pflanzenreiche (1793). Han
behandlar äfven morfologiska och fysiologiska ämnen
i flera arbeten, t. ex. Philosophische botanik,
l, 2 (1789-91), Beiträge zur pflanzenana-tomie
o. s. v. (1799-1801), Pflanzenphysiologische
abhandlungen, l-3 (1803), samt växternas odling. -
2. Ludwig W allrad M., den föregåendes son, f. 8
aug. 1771 i Mannheim, d. 18 sept. 1850 i München,
professor i landt- och skogshushållning samt bergsbruk
i Wiirzburg 1804, i Landshut 1806 och i München
1826, var en framstående och mycket hedrad lärare och
skriftställare inom de praktiskt naturvetenskapliga
läroämnen, hvari han undervisade, l-2. C. Lmn.
Medien (grek. Μηδία, lat. Media, fnpers. Mada, i
bibeln Madai) kallades i forntiden nordvästra delen
af det nuv. Persien (ung. prov. Aserbeidjan,
Ardilan och Irak Adjmi). M. begränsades i v. af
Assyrien, i n. af Armenien och Kaspiska hafvet, i
ö. af Partien, i s. af Persis och Elam (Susiana). Af
forngrekiska geografer indelades landet i Stor-Medien,
södra delen, och Atropatene l. Lill-Medien,
norra delen. M. är öfvervägande bergland, och i
synnerhet dess norra och västra delar fyllas af vidt
förgrenade bergskedjor, hvilka äro att betrakta som
en fortsättning af det armeniska höglandets väldiga
bergmassor. I mellersta och östra delarna lämna
dock bergen plats för vidsträckta slätter. Längst i
n. v. ligger en stor saltsjö, fordom kallad Kapauta
(Lacus Matianus, nu Urmiasjön). Hufvudfloden är
Amardos (nu Kisil Usen), från de västra gränsbergen
med nordostligt lopp till Kaspiska hafvet. M. är
till största delen mycket fruktbart. Berömda voro
i forntiden dess hästar. De förnämsta städerna voro
i Stor-Medien: hufvudstaden Ekbatana (l. Akmatana,
nu Hamadan), Ragai, den äldre hufvudstaden, Aspadana
(nu Ispahan) och Bagistane; i Atropatene: Gazaka,
Sanina och Praaspa l. Vera. – M:s äldre historia,
hvilken förut varit insvept i ett ogenomträngligt
dunkel, har i senare tider fått en öfverraskande
belysning genom uppteckningen och tolkningen af de
assyrisk-babyloniska och persiska kilskrifterna (se
Kilskrift). Dessa urkunder ådagalägga, att M. såväl
som kringliggande länder i urminnes tid bebotts af
folk, hvilkas språk tillhöra den stora turanska eller
altaiska gruppen. (Själfva namnet Mada är ett turanskt
ord, som betyder land.) En österifrån invandrande
arisk stam synes dock redan mycket tidigt ha dels
förjagat, dels underkufvat dessa folk. Mederna bekände
sig till Zoroasters lära; en viktig ställning bland
dem intogo magerna (se d. o.). Redan i äldsta tider
voro mederna utsatta för täta anfall från assyriernas
sida och blefvo slutligen af dem underkufvade. Redan
Tiglat Pileser (omkr. 1100 f. Kr.) synes ha vändt sina
vapen mot M. Salmaneser II (859–825), Adad-nirari III
(811–783) och Tiglat Pileser III (745–727) berömma
sig alla af att ha besegrat M. och lagt det under
det assyriska väldet. Att M:s underkufvande genom de
nämnde konungarna dock ingalunda varit fullständigt,
bevisas däraf, att Assarhaddon (680–668) uttryckligen
förklarar, att ingen bland hans företrädare lyckats
betvinga detta folk. Kort före denna tid börjar
Herodotos’ berättelse om M., och kilskrifterna synas
i hufvudsak bekräfta hans skildring af det mediska
rikets allmänna tillstånd. Detta var vid den tiden
ännu deladt i en mängd af hvarandra oberoende små
samhällen, sannolikt furstendömen, i hvilka härskarens
makt var tämligen starkt inskränkt genom en mäktig
aristokrati, således med samma slags författning,
som ännu under de äldre akemenidernas tid återfinnes
i Persien. Deiokes, en bland dessa småfurstar
(eller "domare"), skall enligt Herodotos ha lyckats
under sin spira förena hela M., hvarefter han
grundlade den nya hufvudstaden Ekbatana. Berättelsen
om Deiokes som den mediska monarkiens grundläggare
stämmer emellertid icke rätt väl öfverens med
kilskrifternas uppgifter, hvilka veta att omtala
endast en under hans ledning företagen medisk resning,
som kufvades af Sargon. Deiokes’ son Fraortes gjorde
ett nytt försök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
