Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mecklenburger-spiegelschaf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1377
Medaljera-Medaljfonden
1378
rande ur striden. Han hade studerat för Wa-rin i
Paris och J. Roettiers i London. Samtidigt med
Karlsteen (se fig. 8) arbetade Raimund Faltz,
f. i Stockholm och skickligare än denne, men
endast under åren 1687-90, hvarefter han trädde i
bran-denburgsk-preussisk tjänst. Karlsteen hade
flera lärjungar: Bengt Richter, f. i Stockholm,
från 1713 i österrikisk tjänst (d. 1735), Daniel
Warow, f. i Stockholm, från 1683 i utländsk tjänst
(d. 1730), Ehrenreich Kannibal, f. i Stockholm,
från 1705 i braunschweigsk tjänst (d. 1741), Karl
Gustaf Hartman, f. i Stockholm (d. 1738). Bengt
Westman, med lofvande anlag, dog redan 1714. 1718
inkallades schweizaren J. K. Hedlinger till Sverige
som medaljgravör. Han lämnade Sverige för alltid 1745
och dog 1771. Samtidens lof öfver hans konstnärskap
j af vas icke af nutiden. Hedlin-ger (se fig. 9)
bildade liksom Karlsteen skola: Daniel Häsling, en
tid Hedlingers vikarie, arbetade sedan i Hamburg och
Ryssland (d. 1746), Nils (reorgii, som lämnade Sverige
1744, Daniel Fehr-rnan, Hedlingers vikarie, från 1764
förlamad (d. 1780). Daniel Fehrman hade till lärjungar
sonen Karl Gustaf (d. 1798), Gustaf Ljungberger
(d. 1787; se fig. 10) och Karl Johan Wikman, som
1775 drog sig tillbaka från sin verksamhet. För
1800-talet äro att anteckna Lars Grandel (d. 1836),
Karl Enhörning (d. 1821), Maurits Frumerie (d. 1853),
S. Salmson (d. 1822), Johan Salmson (d. 1859),
Abraham Salmson (d. 1857), Ludvig Persson Lundgren
(d. 1853), Per Henrik Lundgren (d. 1855), Gustaf
Adolf Enegren (d. 1854), Lea Ahl-born, f. Lundgren
(d. 1897; se fig. 11), Johan Edvard Ericsson (d. 1871;
se fig. 12) samt de två ännu lefvande Johan Adolf
Lindberg (f. 1839; se fig. 13) och hans son Johan
Erik Lindberg (f. 1873; se fig. 14 och jfr nedan). De
flesta af dessa äro behandlade i särskilda artiklar
i detta arbete.
Under Napoleon I:s tid började medalj gravyren
i Frankrike antaga noblare former, förnämligast
genom B. Andrieu, och sedan midten af 1860-talet
har densamma där bragts till hög blomstring genom i
främsta rummet medaljkonstnärerna Chaplain (fig. 15)
och Roty (fig. 16), närmast hvilka komma Uharpentier,
Chapu, Dupuis, A. Dubois m. fl. Med ej ringa lycka
ha äfven österrikarna (Scharff, Pawlik m. fl.) sedan
1880-talet odlat denna konstgren efter föredömen från
renässansen och den nyfranska skolan. Utvecklingen
har gått i samma riktning inom andra länder. Hvad
Sverige beträffar, gaf den unge J. Ericssons så tidigt
afbrutna konst verksamhet hopp om en god utveckling
framåt. Denna utveckling har sedermera uppträdt i
full fägring i J. A. Lindbergs arbeten och ännu mer
i sonens (se pl. 4).
Svenska medaljers storlek angifves numera vanligen
i millimeter, dock ännu någon gång efter den
af numismatikern K. R. Berch under 1700-talet
godtyckligt uppgjorda skala, som bifogas å
sp. 1378. Enligt denna skala säges t. ex. en
medalj med -en diameter af 24 mm. vara "af femte
storleken", en med en diameter af 33 mm. vara "af
åttonde storleken" o. s. v. Medaljkännedomen utgör en
gren afnumismatiken. - Litt.: Gnecchi, "I medaglioni
romani" (3 bd, 1912), Heiss, "Les médailleurs de la
renaissance" (9 häften, 1881-
Tryckt den 28/8 12
92), Armand, "Les médailleurs italiens des XV
:e et XVLe siécles" (2:a uppl. i 3 bd, 1883-87),
v. Fabriczy, "Medaillen der italiänischen renaissance"
(1903), Erman, "Deutsche medailleure des 16. und
17. jahrhunderts" (1884), Domanig, "Die
-j _______
05
QO
-26
t
=
85
E –––-
SS ___
- 80
f. 5 P t
- M
E
nn
i
~-
- 20
-
ID
5 ____
50 ^I=
- 18
’-
te 13 -
1h-
^
L J) M
- 1Z
Z –––-
25 9 -
30 7 ––-
- 10
E
o$ f
- 6
1
"J 5 -
Ön -
––– [f.
\ -
3-
# / -
10
___ .
E
S
Millimeterskala.
Berchs skala.
deutsche medaille" (1907), Hawkins, "Medallie
illustrations of the history of Great Britain
and Ireland to the death of Georg II" (1885),
Maze-rolle, "Les médailleurs franpais du XV:e siécle
au milieu du XVILe siécle" (2 bd, 1902-04), Rondot,
"Les médailleurs - - en France" (1904), Marx, "Les
médailleurs mödernes en France et ä 1’étranger,
1800-1900" (1901), Dom-pierre de Chaufepié, "Les
médailles et plaquettes mödernes" (1899-1901),
v. Loehr, "Wiener medailleure" (1899-1902) samt för
svenska medaljer större arbeten af K. R. Berch och
B. E. Hil-debrand (se dessa) äfvensom B. E. Hyckert,
"Minnespenningar öfver enskilda svenska män och
kvinnor beskrifiia" (1905-08, i "Numismatiska
meddelanden", bd XVII; med en mängd planscher). _
HsIId.
Medaljera, belöna med medalj.
Medaljfonden kallas en af konung Karl XIV Johan
stiftad fond för utbetalande af pensioner åt
underofficerare och manskap, som deltagit i krig under
hans befäl och därunder erhållit tapper-hetsmedalj. Då
ingen pension numera utgår, användes fonden att
förstärka Konungens mili-
17 b. 44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
