Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meaux ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1365 Mechnikov–Meckenen 1366
i Armenien, egnade hela sitt lif åt sitt folks
upplysning genom gedigen skolbildning samt
armeniska språkets och litteraturens förkofran
och spridning. Redan tidigt (1701) inrättade han
under inflytande af den franska jesuitmissionen i
Konstantinopel ett institut för deras undervisning,
som ville verka för samma ändamål. Misstänkt
och motarbetad af de armeniske prelaterna för
sin tillgifvenhet för katolicismen, flydde han
med sina 16 lärjungar till det då under Yenezia
lydande Morea, grundlade ett kloster i Modon och
erhöll (1712) af Klemens XI påflig sanktion för sin
kongregation. Under vene-zianernas strid med turkarna
flyttade han dock från Modon till Venezia (1715) och
erhöll af senaten den lilla (s. om Venezia belägna)
ön San L a z-z a r o till kongregationens evärdliga
egendom. Genom rika gåfvor sattes han sedermera i
stånd att där uppbygga ett nytt institut med kyrka,
tryckeri och kloster, såsom hvars "superior" han
dog 1749. De sista årtiondena af hans lif utmärktes
af rik vetenskaplig verksamhet: han utarbetade
lexikon (1744), grammatik (utg. 1770), fullständig
bibel-öfversättning, bibelkommentarer m. m., allt
på armeniska. - Sin stiftares påbörjade verk ha
m e-chitaristerna fortsatt på ett sätt, som gjort
denna kongregation till den kanske viktigaste härden
för armenisk kultur och litteratur. Största delen
af hela den offentliggjorda armeniska litteraturen
har utgått från deras tryckerier i jämförelsevis
goda kritiska upplagor. På San Lazzaro och sedan
också inom dotterinstitutionen i Wien har alltjämt
bedrifvits ihärdig filologisk verksamhet, berörande
armenisk historia, fornkunskap, geografi, grammatik,
lexikograf! och litteraturhistoria. Mechitari-sterna
utgöra kärnan af de till katolicismen öfver-gångne
s. k. unerade armenierna. Deras trosbekännelse är rent
katolsk, deras ritus syrisk och gudstjänstspråket
armeniska. Deras klosterregler äro benediktinernas,
och deras särskilda åliggande är "spridandet af
evangeliet och goda böcker". Rikt doteradt, började
snart institutet på San Lazzaro att grundlägga
flera filialer, så i Padua, Miin-chen, Paris,
Turkiet, Ungern m. fl. ställen. Mest betydande
af dessa, ehuru ledande sitt upphof från en
splittring bland mechitaristerna på San Lazzaro
(1773), är den armeniska "akademien" i Wien (till
1810 i Trieste) med egen kyrka, rikt kloster,
dyrbart tryckeri och stort bokförlag. Äfven
för europeiska lärde, som egna sig åt armeniska
studier, har mechitaristernas institut med sitt
utomordentligt rika förråd af armeniska manuskript
städse varit den förnämsta plantskolan. Litt.:
Y. Langlois, "Notice sur le couvent de St. Lazare"
(1909), "Abriss der geschichte der Wiener
mechithari-sten-kongregation" (1887), G. Kalemkiar,
"Eine skizze der literarisch-typografischen thätigkeit
der mechitharisten-kongregation in Wien" (1898)
samt Wetzer och Welters "Kirchenlexikon" (bd 8).
H.A. (E.L-n.)
Mechnikov, I. Se M e t j n i k o v, I.
Mechthild (Me k ti l d), gammal form för Matilda,
danske konungen Abels (se denne), senare Birger
jarls gemål.
Meckel, tysk släkt af anatomer och
fysiologer. 1. Johan n Friedrich M., f. 1714, d. 1774
som professor i anatomi, botanik och obstetrik i
Berlin samt lärare vid barnmorskeanstalten där,
J. F. Meckel (1).
författade ett mycket berömdt doktorsspecimen,
De qvinto pare nervorum (1748), samt anställde
undersökningar öfver det periferiska nervsystemet,
hvilka höra till den tidens ut-märktaste anatomiska
arbeten och väckte allmän beundran. - 2. Philipp
Friedrich Theodor M., den föregåendes son, f. 1756,
d. 1803 som professor i anatomi, kirurgi och obstetrik
i Halle, utgaf för doktorsgrad den värdefulla afh. De
labyrin-thi auris contentis (1777). I enlighet med
hans testamentariska förordnande uppställdes hans
skelett i det anatomiska museet i Halle. - 3. Johann
Friedrich M., den föregåendes son, den berömdaste af
hela släkten, f. 1781, d. 1833, blef med. doktor 1802,
företog en vetenskaplig studieresa till Italien,
Frankrike, England och Holland samt utnämndes 1808
till professor i anatomi i Halle, där han intill sin
död ut-öfvade en synnerligen omfattande verksamhet,
genom hvilken han kan sägas vara grundläggaren af
zootomien och teratologien i Tyskland. Bland M:s många
arbeten märkes främst hans som fortsättning af Reils
och Autenrieths arkiv utgifna "Deutsches archiv fur
physiologie" (från 1815), hvilket från 1826 fortsattes
under titeln "Archiv fur anatomie und physiologie". I
denna tidskrift, hvars utgifvande efter M:s död
öfvertogs af Johannes Muller, publicerade M. en
mängd värdefulla undersökningar. Dessutom utgaf han
bl. a. Beiträge zur ver-gleichenden anatomie (2 bd,
1808-12), Handbuch der pathologischen anatomie (2 bd,
1812-18), Handbuch der menschlichen anatomie (4 bd,
1815 -20), Tabula anatomico-pathologicce (1817-26)
samt det klassiska verket System der vergleichenden
anatomie (5 bd, 1821-30, ofullb.). - 4. Heinrich
M., den föregåendes brorson, f. 1821, d. 1855 som
e. o. professor och obducent vid Charité i Berlin,
skref (i tidskrifter) en mängd afh. af anatomiskt
och patologisk-anatomiskt innehåll.
1–4. R. T–dt.
Meckel, Jakob Klemens, tysk militär,
skriftställare, f. 1842 i Köln, d. 1906, blef 1862 officer
vid ett preussiskt infanteriregemente, blef sårad i
slaget vid Wörth 1870 och var efter kriget lärare
vid krigsskolan i Hannover. 1884–88 verkade han
i Japan som lärare vid krigsakademien och ordnare
af generalstaben samt förberedde sålunda Japans
segrar 1904–05. M. blef 1890 regementschef,
1894 generalmajor och afdelningschef vid generalstaben
och 1896 brigadchef, omedelbart hvarefter
han erhöll afsked. M. blef 1893 led. af Krigsvet.
akad. Han utgaf bl. a. Grundriss der taktik
(1877; 5:e uppl. 1905) och Allgemeine lehre von
der truppenfuhrung im kriege (1881; 3:e uppl.
1898).
C. O. N.
Merckenen, Israel von, tysk guldsmed och
kopparstickare från Bocholt, omtalas i handlingar
från 1482–98 som välmående borgare och synes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
