Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maupertuis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1299
Maurier-Maurinerna
1300
Oxford, där han 1831 öfvergick till engelska
statskyrkan. Prästvigd 1834, blef han 1836 predikant
vid Guy’s hospital i London samt 1840 professor i
historia och litteratur och 1846 därjämte i teologi
vid King’s college där. S. å. utnämndes han ock
till predikant vid juristkorporationen i Lin-coln’s
inn. Sin professur nödgades han emellertid 1853 lämna
på grund af några från kyrkoläran, särskildt i frågan
om de eviga straffen, .afvikande uttalanden i hans
s. å. utgifna Theological essays (6:e uppl. 1904),
en tilldragelse, som blef signalen till en kraftig
rörelse för religionsfrihetens fullständigare
genomförande i England. 1860 blef M. predikant vid
S:t Peters kapell i London och 1866 professor i
moralteologi och moralfilosofi i Cambridge. Mest
bekant blef M. genom sin sociala verksamhet. Hans
befattning som predikant vid Lincoln’s inn hade
fört honom i beröring med en grupp yngre jurister,
som under hans ledning började i de närliggande
fattigkvarteren upptaga en filantropisk-social
verksamhet. De våldsamma chartistoroligheterna
1848 (se C h a r t i s m), föranledde nu dessa att
tillsamman med Ch. Kingsley (se denne) framträda med
en till de kristna riktad appell till större medkänsla
och rättfärdighet gentemot de arbetande klasserna. Som
den egentlige ledaren för de "Kristne socialisterna",
såsom den härmed konsoliderade rörelsen kallades, var
M. bl. a. ifrigt verksam för bildandet af kooperativa
föreningar och stiftade 1854 arbetarinstitutet Working
men’s college, som tjänat till förebild för många
senare företag af liknande art. Till sin teologiska
åskådning intog M. en medlande ståndpunkt. Om han än
under sin Oxfordtid rönt intryck af den högkyrkliga
s. k. Oxfordrörelsen, tog han dock bestämdt afstånd
från dennas katoliserande tendenser, men ville
å andra sidan själf ej heller räkna sig till den
liberala s. k. bredkyrkliga riktningen, såsom en
af hvars huvudrepresentanter han dock ofta plägar
betraktas. Genom sin sällsynt ädla, "helgonlika"
personlighet gjorde M. starkt intryck på alla, som
kommo honom nära, och som predikant utöfvade han
vidsträckt inflytande, särskildt bland de bildade
klasserna. Hans många skrifter utmärkas mindre genom
någon ovanligare tankeskärpa än genom framställningens
värme och innerlighet och tänkesättets upphöjda
ädelhet. Jfr Fr. Maurice, "Life of F. D. M." (1848;
4:e uppl. 1885), Helene v. Dungern, "Der fiihrer der
christlich-socialen bewe-gung Englands von 1848-1866,
F. D. M." (1900) och C. F. G. Mastermans monografi
"F. D. M." (i serien "Leaders of the church",
1907). E. Bg. Maurier [må’riei], George Du. Se
Du Maurier.
Mäuri’kios (Mauri’tius), kejsare 582-602. Se
ö^stromerska riket.
Maurinerna (lat. Congregatio Sancti Mauri- fr. La
congrégation de Saint Maur), kongregation
inom benediktinorden, berömd för sin storartade
vetenskapliga verksamhet. Benediktinorden hade redan
under medeltidens sista tid i Frankrike liksom
annorstädes råkat i djupt förfall. I början af
1600-talet började en reformrörelse i klostret S:t
Vannes i Lothringen, och 1618 erhöll en munk från
detta kloster,dom Laurent Bénard, konungens uppdrag
att bilda en ny reformkongregation, som 1621 och
1627 erhöll påflig stadfästelse. Den nya stiftelsen
erhöll namn efter Benedikts älsklingslärjunge, Maurus
den helige (d. 584), som berättas af sin mästare
ha blifvit sänd att upprätta benediktinkloster i
Frankrike, och den vann snart stor utbredning; 1652
räknade den ett 40-tal kloster, och under 1700-talet
skall antalet ha stigit till 191, fördelade i 6
provinser. Mest berömdt blef hufvudklostret, S:t
Germain-des-Prés i Paris. Den nya kongregationens
medlemmar utmärkte sig för sträng sedlig vandel
och storartade vetenskapliga intressen; genom sin
mera humana och toleranta religionsuppfattning och
sitt motstånd mot bullan Unigenitus och de påfliga
ofelbarhetssträf-vandena ådrogo sig maurinerna
jesuiternas fiendskap. Franska revolutionen gjorde
slut på kongregationens tillvaro, och generalsuperiorn
Chevreux och ett betydande antal bröder dogo på
schavotten. Kongregationens vetenskapliga verksamhet,
från början ej särskildt åsyftad, daterar sig från
generalsuperiorn Tarisses tid (1630-48). Från början
afsåg den närmast insamlandet af material till
klostrens, ordens och helgonens historia; därifrån
bredde sig studierna öfver de flesta humanistiska
vetenskapsområden. Den moderna diplomatiken
(diplomvetenskapen) kan sägas ha grundlagts genom
maurinern M a b i 11 o n s (se d. o.) bekanta verk
De re diplomatien (1681); ett annat berömdt arbete
på området är Toustains och T a s s i n s Nouveau
Iraité de diplomatique (6 bd, 1750-65). Äfven om
den kronologiska vetenskapen ha maurinerna inlagt
stora förtjänster: banbrytande är det af Dant
in e påbörjade, af Clé-m e n c e t fullbordade
verket L’art de vérifier les dates (1750). På den
franska historiens och den allmänna kyrkohistoriens
område utgåfvos storartade källpublikationer,
såsom Scriptores rerum gallica-rum et francicarum
(1738 ff.), senare fortsatt af Académie des
inscriptions, d’A c h e r y s Spicile-giam veterum
aliquot scriptorum (3 bd, 1723), Marténes Veterum
scriptorum etc. collectio (9 bd, 1724), Marténes och
Durands Thesaurus novus anecdotorum (5 bd, 1717), M
a-b i 11 o n s Vetera analecta (4 bd, 1675-84) samt
Montfaucons Diarium italicum (1702). Till kloster-
och helgonhistoriens område hör ett par af de mest
betydande arbetena: Acta sanctorum Ordinis Sancti
Benedicti (8 bd, 1668-1701) och Annales Ordinis Sancti
Benedicti (6 bd, 1703- 39) af Ma bi l lo n m. fl. Af
stor betydelse för litteratur- och lärdomshistorien är
den af Rivet, Taillandier, Clémencet och C l é m e n t
utgifna Histoire littéraire de la France (1733 ff.),
senare fortsatt af Académie des inscriptions. Kanske
allra betydelsefullast inom mauri-nernas hela
vetenskapliga produktion äro deras editioner af äldre
kyrkliga författare, såsom Augustinus af Delfau, B
l a m p i n, Cous-tant och Guesnié (11 bd, 1679-1700),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
