Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ma-tuan-lin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1281
Ma-tuan-lin-Matzen
1282
Ma-tuan-lin, kinesisk encyklopedisk författare,
j Se Kinesiska litteraturen, sp. 95. j
Matung-fortet, fort i Kina (se d. o., sp. 51).
Ma’tura, stad. Se M a t a r a.
Maturadiamant, zirkon (se d. o.) från trakten af
handelsstaden Matura på Ceylons sydkust. A. Ung.
Matura’ntia [-tsia], lat. (af maturäre, mogna),
med., läkemedel, med hvilka man åsyftade att bringa
<en bulnad att "mogna", d. v. s. det däri ingående
varet att "samla sig", så att det lättare
kunde uttömmas genom ett insnitt eller själf bröt sig
väg och tömde sig utåt. Med maturantia betecknade
man dels grötar (kataplasmer), dels vissa retande
plåster eller salfvor, som användes i dylikt
syfte. : Benämningen är numera obruklig,
och de till j nämnda grupp hörande medlen
användas ej mycket j i det angifna syftet, då
operationer ofta företagas ; tidiejare än förr.
C. G. S. j
Maturin [-tori’n], stad i den forna staten Bermudez
i republiken Venezuela. Omkr. 5,000 inv. Liflig
handel med Trinidad och Cumaná öfver hamnen Caño
Colorado vid Pariaviken.
(J. F. N.)
Maturin [mä^jerin], Charles Eobert, ir-| ländsk
författare," präst, f. 1782 i Dublin, d. 1824, i
skref skräckromaner (The fatal revenge, 1804, The \
ivild irish boy, 1808, Melmoth, 1820, m. fl.) i j
samma stil som Lewis. W. Scott och Byron skaf- j
lade hans "sataniska" tragedi Bertram (1816) upp |
på Drury-lane-teatern, där den gjorde stor verkan. !
Maturino [-torinå], italiensk målare från Florens,
arbetade under början af 1500-talet i Rom, |
där han slöt sig till sin vän Polidoro Caldara
da | Caravaggio, Rafaels lärjunge, och utförde
i för- j ening med honom en mängd målningar i
sgraffito i {inristad teckning med mörkare färg
på ljus botten), i med hvilka husfasaderna
pryddes. Alla dessa hans l arbeten äro nu
försvunna genom tidens och luftens i inverkan.
(A. L. R.) j
Maturitet (af lat. matiirus, mogen), mognad,
mogenhet. - Maturitetsexamen, mogenhetsexamen,
en tid namn för studentexamen (se d. o.).
j
Matuta (Mäter Matuta) var i det forna j
Italien morgonljusets eller morgonrodnadens
gu- j dinna - motsvarande morgonens manlige gudom,
j J a n u s - och gällde tillika som
barnsbördens j skyddsgudinna. Hennes fest,
matralia, firades i j Rom 11 juni af romerska
matronor med åtskilliga j egendomliga ceremonier.
Mot slutet af republikens ; tid sammanställdes
M. med den grekiska Leukothea \ och betraktades
då jämväl som en hafs- och hamngudinna.
I Rom hade hon ett tempel vid Forum boarium,
troligen nuv. kyrkan S. Maria Egiziaca.
R. Tdh. (H. Sgn.)
Matutinen (lat. matutma], morgonmässan i den katolska
gudstjänsten. Jfr Horae c a n o n i c se.
MatvjVjev, rysk adelssläkt. 1. Artamon Ser g j e vi
t j M., f. 1625, d. 1682, deltog i det polska kriget
och belägringen af Riga 1657, förestod det lillryska
och sedermera äfven utrikes kansliet under tsar
Alexej, hvars gunstling han blef. I hans hus, som
var inredt på västerländskt sätt, spelades teater,
och där blef tsaren bekant med sin blifvande gemål
Natalija Kirillovna Narysj-kina. Efter Aleksejs död
blef M. landsförvisad till Pustozersk och Mezen, men
fick efter tsar Feodors död återkomma till Moskva,
där han dödades vid
Tryckt den 21/s 12
ett uppror af streltserna. - 2. AndrejAr-tamonovitj
M., den föregåendes son, f. 5 aug. 1666, d. 16
sept. 1728, var en af tsar Peters skickligaste
kulturfrämjare i västerländsk anda och tjänstgjorde
som diplomat i Holland (1699-1712), i England (maj
1707-juli 1708), där han var Rysslands förste ständige
gesant och misslyckades i försöket att draga England
på tsar Peters sida i dennes strid med Karl XII, och
i Wien (1712-15). Han blef romersk riksgrefve 1715
samt var senator och president i justitiekollegiet
1719-27. Han författade en skrift om streltsernas
uppror (tr. 1787 i "Sobranie zapisok o Petrje
Velikom"). A-d J.
MatvjVjevitj (Mat ve j e vit j), M.
Se Hedenström.
Matzen, Henning, dansk rättslärd, politiker, f. 28
dec. 1840, d. 18 juli 1910, son till en fattig väfvare
i Ängel, blef 1859 student vid Flensborgs skola samt
1864 juris kandidat vid Köpenhamns universitet. Han
vann 1867 universitetets guldmedalj genom en afh.,
tr. 1869 under titeln Den danske panterets hi-storie
indtil Christian V:s lov. M. blef 1869 professor i
dansk statsrätt, senare därjämte i rättshistoria
och folkrätt. 1879 vann han juris doktorsgrad
med Kjöbenhavns universitets retshistorie 1479
-1879 (2 bd). Af hans andra skrifter böra nämnas
Den danske stats-forfatningsret (handskrifvet
i 3 bd, 1876-78, senare tryckt i 4:e uppl.,
senaste uppl. 1908-10), Forelcesninger över
den danske tingsret (1880-81; 2:a uppl. 1884)
partiet Tingsreti "Nordisk retsency-klopedi" (bd
2, 1889), Danske kongers haandfcest-ninger (1889),
Haandbog i den danske kirkeret (tills, med J. Timm,
1891), Forelcesninger över dansk retshistorie (2 bd,
1893-97) och Forelcesninger över den positive folkeret
(1900). Dessutom var M. 1883-96 medlem af kyrkorådet
och 1882 -87 af skandinaviska sjölagskommittén,
1893-94 Danmarks delegerade på Haagkonferensen för
internationell privaträtt, sedan 1895 aktiv led. af
Institut de droit international och sedan 1901 af
skiljedomstolen i Haag. Som sådan valdes han 1902
till udda skiljeman i en tvist mellan Nord-Amerika och
Mexico (det var första gången som en tvist afgjordes
genom ett dylikt utslag) och blef 1909 utsedd till
ordf. i skiljedomstolen öfver den svensk-norska
renbetesfrågan. Han deltog lifligt i diskussionen
om de danske optanternas ställning i Nordslesvig, bl
a. genom Die nordschleswigsche optantfrage (1904) och
Das indigenatrecht im Wienerfrieden (1906). Politiskt
gjorde han sig bemärkt redan 1864, då han slöt sig
till den konservativa augustiföreningen, som ville öka
konungamaktens inflytande. Han väckte uppseende genom
den lilla skriften Grundloven og folkets selvsty-relse
(1873) jämte Til gjensvar (1874), hvari han uttalade
en alldeles ny uppfattning af konungens ställning
till finanslagen och särskildt af hans rätt
17 b. 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
