Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Massenbach ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1195
Massims-Massiv
1106
finnas dels antika föremål, dels - i salongen -
en modern fris med framställningar ur den antagne
stamfaderns historia. Släkten hade äfven en berömd
malmgård, Villa Massimi, inom stads-
Pelargården i Palazzo Massimi.
muren n. om Lateranen; denna villa är numera styckad
till byggnadstomter, men dess "Casino" kvarstår
med ryktbara, af tyska målare (Overbeck, Schnorr
m. fl.) 1821-28 utförda fresker. J- C.
Massims, ögrupp. Se Louisiadearkipe-1 a ge n.
Ma’ssina (Massen j a), fulbestat i det inre af
västra Afrika, vid Nigers stora knä, omkr. 167,000
kvkm. Befolkningens antal anslås till 4,5 mill. Jämte
den härskande stammen fulbe (muhammedaner) består
befolkningen af hedniska bambara och sonrhay,
som utgöra hufvudmassan. Hausa-språket är mycket
spridt. M. grundlades omkr. 1770, var under förra
hälften af 1800-talet en blomstrande stat, som
tidtals behärskade äfven Timbuktu, men var sedan
1860-talet ett rof för inhemska krig. Det blef 1893
tributpliktigt till Frankrike och räknas till Franska
Sudan. (J- F. N.)
Massinger [mä^indjo], Philip, engelsk dramatiker,
f. 1583, var’student i Oxford 1602-06, begaf sig
därefter, utan att ha erhållit någon akademisk grad,
till London, där han egnade sig åt dramatiskt
författarskap. Först på 1620-talet började
hans pjäser tryckas och uppföras. Angående hans
lefnadsomständigheter vet man endast, att han
alltjämt befann sig, om ej direkt i nöd, så dock
i mycket brydsamma förhållanden och att han dog i
London. Han begrofs i sin medarbetare Fletchers graf
(i S:t Saviour’s church, Southwark). Bland Shaksperes
omedelbara efterföljare är M. en
af de alsterrikaste och mest bildade. Han står
närmast Shakspere i förmågan att bygga upp ett
drama. Handlingen i hans stycken framskrider jämnt,
med en samlad styrka, som t. o. m. kan urarta till
tyngd. Han gör gärna till hufvud-sak skildringen af
en härskande lidelses tillväxt och verkningar och
påminner härigenom, men äfven i andra afseenden, om
Marlowe. Vekhet och moraliskt upphöjd värdighet äro
utmärkande för honom. Diktionen är ren och smakfull,
fri från såväl låghet som svulst. Emellertid var
M., för att tillmötesgå tidssmaken, tvungen att i
sina stycken inmänga komiska scener. Dessa äro hos
honom så skamlöst plumpa, att man kan misstänka,
att de förskrifva sig från annan hand. Det är ock
kändt, att han samarbetade med andra dramatiker (i
första rummet med Fletcher, men äfven med Dekker,
Rowley, Middleton, Field). Det 20-tal dramer,
som voro skrifna af M. och Fletcher gemensamt,
ut-gafs i blott den senares namn. Endast 14
stycken af de nu bevarade utgåfvos som författade
af M. ensam. Under 1800-talet ha ytterligare två
dramer blifvit funna, som säkert äro af honom. Man
känner dessutom titlarna på 12 af M. ensam eller i
förening med andra skrifna stycken, hvilka nu gått
förlorade. I några af M:s dramer framlyser en så
hög uppskattning af katolicismen, att man trott sig
kunna antaga, att han hyllat denna bekännelse. Så är
The virgin martyr (tr. 1622), skrifvet i samarbete
med Dekker, ett verkligt medeltida mysteriespel,
och i The renegado (1624) utrustas en jesuitpräst
med de största dygder. Vidare märkas det skakande
sorgespelet The duke oj Milan (1623), The bondman
(1624), The roman actor (1629), The fatal dowry
(1632; i samarbete med Field), den i sede- och
lyxhistoriskt hänseende märkliga komedien The city
madam (s. å.) samt A new way to pay old debts (1633),
som ännu bibehåller sig på repertoaren och hvars
hjälte, den snikne sir Giles Overreach, varit en af
Kean och andra stora skådespelare eftersökt roll. M:s
dramer äro utgifna af bl. a. Gifford (1805-13) och
Cunningham ( 1867; 3:e uppl. 1872). (E. B-n.) Massiv
(fr. massify af lat. massa, deg, af grek. mafsséin,
knåda), tät, tjock, tung, stadig; som alltigenom
består af samma ämne (hvarken ihålig eller inuti
utfylld med något annat ämne); uppförd af idel lera
eller murad sten utan användande af byggnadsvirke. -
Geol., en massformig, jämförelsevis betydande
bergartsmassa, utan regelbunden begränsning och
utan skiktning. Bergartsmassiven dels bilda enstaka
klumpformade berg, dels upptaga stora områden
af stundom flera mils längd och bredd. Granit,
diorit, porfyr m. fl. bergarter förekomma i
form af massiv. Inom Sverige bildar t. ex. den i
Stockholmstrakten förekommande finkorniga graniten
ett massiv, hornbländegraniten vid Uppsala ett annat
o. s. v., hvart och ett. mpd en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
