Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marsföreningen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bestämd plats i Rom (se d. o.). – 2. (Fr. Champ de Mars)
En öppen plats i sydvästra delen af Paris, mellan
École militaire och Seine, bildande en regelbunden
parallellogram, 1,000 m. i längd, 500 m. i bredd. På
Champ de Mars firades den stora förbrödringsfesten 14
juli 1790. Det har sedan dess varit skådeplatsen äfven
för andra stora nationella högtider, revyer m. m. samt
användts såsom exercisfält. 1867, 1878, 1889 och 1900
höllos där internationella världsutställningar. På
M. står Eiffeltornet (se d. o.). – 3. Härstämmor för
vapensyn i det frankiska riket. Se États
généraux, sp. 971.
Marsföreningen. Se Folkeforening, sp. 752.
Marsh [marj]. 1. George Perkins M., nordamerikansk
diplomat, filolog, f. 1801, d. 1882 uti Italien,
representerade Nord-Amerikas förenta stater 1849-53
vid turkiska och 1861-82 vid italienska hofvet. Han
utgaf bl. a. 1838 en öfv. af Rasks isländska grammatik
och det kulturhistoriska arbetet Man and natur e
(1864), sedan kalladt The earth as modified by
human action (jämte ett par andra skrifter utg. 1882
och 1885).
2. Othniel Charles M., nordamerikansk paleontolog,
f. 29 okt. 1831 nära Lockport, New York, d. 18
mars 1899 i New Haven, Connecticut, blef 1866
professor i paleontologi vid Yale college i New
Haven och 1882 därjämte paleontolog vid Nord-Amerikas
geologiska undersökning. Från många expeditioner till
Rocky-moun-tainsregionens fossilförande aflagringar
hemförde M. så rika samlingar af ryggradsdjur,
särskildt af kräldjur, fåglar och däggdjur, att
de på detta material byggda arbetena verkat i flera
hänseenden omgestaltande på vår uppfattning rörande de
nämnda djurgruppernas geologiska historia. Sålunda
ha vi att tacka i första rummet M:s arbeten för
kännedomen om de s. k. tandfåglarna. Äfven till
en annan märklig djurgrupp, Dinosauria (se d. o.),
har M. lämnat de viktigaste bidragen. Flertalet af
Nord-Amerikas däggdjur ur jura- och kritformationerna
har först beskrifvits af honom. Om M. också ej hann
med att fullt vetenskapligt utnyttja mera än en del
af det rika, af honom insamlade materialet, föreligga
dock af hans hand flera arbeten af bestående värde,
såsom Introduction and succession of vertebrate life
in America (1877), Odontornithes: a monograph ön
the exiinct toothed birds of North America (1880),*
Dinocerata: a monograph of an extinct order of
gigantic mammals (1884) och The dino-saurs of North
America (1896). Ett mycket stort antal beskrifningar
af hans fynd är publiceradt i "American journal
of science and arts". 2. L-e. Marshal [mä’Jl],
eng., marskalk (jfr d. o.), titel och ämbete, som
i det medeltida Kngland blefvo ärftliga i en efter
detta ämbete uppkallad släkt (se nedan) och närmast
betecknade ett högt rytteri-
befäl. Titeln blef från 1300-talet regelbundet
Earl marshal och har sedan 1672 utan af-brott
varit ärftlig inom släkten Howard, hvars hufvudman,
hertigen af Norfolk, utöfvar detta riksämbetes rent
ceremoniella funktioner vid parlamentets öppnande
och afslutning, kröningar, kungliga giftermål och
begrafningar o. s. v. Englands "earl marshal" är
äfven chef för häroldskollegiet (college of arms)
med utnämningsrätt därinom. I Skottland fanns ett
motsvarande ämbete, Earl marischal, som upphörde
att besättas 1716. - Till 1849 fanns en marshal of
the king’s 1. queen’s bench med uppgift att öfva
uppsikt öfver vissa fångars bevakning och presidera
i "Mar-shalsea court". De kringresande domarna
åtföljas i England alltjämt af en judge’s marshal,
som fordom hade att för domarens räkning upprätta
sammandrag af anklagelseakter, försvarstal o. s. v.,
men numera blott har att upptaga eden af "grand jury"
och utöfva en del formella sysslor. Inom armén finnes
i större garnisonsstäder och vid trupper i fält
en provost marshal, som är chef för den militära
polisen. - I Förenta staterna användes benämningen
marshal för förbundsdomstolarnas exekutor, som har
att öppna och afsluta distrikts-sessionerna, delge
stämningar och i allmänhet verkställa domstolens
beslut inom distriktet. Dessa tjänstemän tillsättas
af presidenten, med senatens samtycke, för 4 år,
och pläga äfven ha sig ålagda vissa sysslor inom
skatte- eller postväsendet. Extra polismän, som
inkallas till tjänstgöring i orostider (i England
benämnda "special constables"), få i Förenta
staterna namnet "marshals", ech denna ståtliga
titel har i några sydliga och västliga stater
sjunkit till beteckning för byarnas polismän.
V. S-g.
Marshal [mä’jl], medeltida engelsk adelssläkt,
benämnd efter det inom släkten sedan 1100-talet
ärftliga riksmarskämbetet ("earl marshal").
1. William M., f. omkr. 1146, d. 14 maj 1219,
var en af det medeltida Englands ridderligaste
krigare. Han tillhörde tronföljaren prins Henriks
hof från 1170 till dennes död, 1183, företog sedan
en tvåårig korsfararfärd till Palestina och ingick
efter återkomsten 1187 i konung Henrik II:s tjänst
samt var honom trogen in i det sista under dennes
strider mot Henriks son Rikard och Filip II August af
Frankrike. M. blef sedan en lika trogen tjänare åt
Rikard Lejonhjärta, var en af regenterna i England
under dennes korståg och fångenskap (1190-94) samt
förvärfvade earlvärdighet och väldiga gods (i Wales,
Normandie och på Irland) genom sitt giftennål (1189)
med arf-tagerskan till Richard de Clare, earl af
P e m-b r o k e och Striguil. Rikard utsåg honom
på sin dödsbädd (1199) till slottslofven i Rouen
och vårdare af skattkammaren; M. bidrog som sådan
väsentligen till Johans ("utan land") erkännande som
konung och förblef sedan, trots upprepade slitningar,
denne trogen i det längsta. Från 1213 var han Johans
högstbetrodde rådgif-vare, gick i april 1215 jämte
ärkebiskop St. Langton som Johans sändebud till de
upproriske baronerna och hade som sådan betydande
andel i de förhandlingar, som ledde till utförandet af
magna charta (se d. o.) i juni s. å. Efter Johans död,
1216, utsågs M. till riksföreståndare och den späde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
