Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marschechelon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De viktigaste importartiklarna äro råsilke,
oljefrukter, spannmål och mjöl, ull, hudar och
skinn, boskap, olivolja, grönsaker, vin, ris,
stenkol, kolonialvaror etc. Exporten utgöres
väsentligen af bomulls- och sidenvaror, hudar
och skinn (äfven preparerade), vin, kemikalier,
olja, järnvaror, kläder, socker och diverse andra
industriartiklar. Resandetrafiken sjövägen steg 1909
till 401,267 pers.
Af undervisningsanstalter har M. en faculté
des sciences, med hvilken är förenad en école
d’ingénieurs (för utbildning af ingenjörer för
industrien), en école de médecine et de pharmacie
och en fri juridisk fakultet, utgörande del
af l’université d’Aix-M., högre lärarskola, två
seminarier, lyceum, skola för de sköna konsterna,
musikkonservatorium, högre handelsskola, hydrografisk
skola, sjömansskola, blind- och döfstuminstitut
samt många allm. läroverk och folkskolor. Det har en
Académie des sciences, belles-lettres et beaux-arts
(1726; 40 led.), stadsbibliotek (120,000 bd), konst-
och naturhistoriskt museum (i Palais de Longchamp),
observatorium, zoologisk och botanisk trädgård och
flera teatrar. Det är säte för kommandot öfver
15:e armékåren, för en biskop och för en jordbruks-
och handelskammare (den äldsta i Frankrike, inrättad
1599). I M. har Evangeliska fosterlandsstiftelsen
sjömansmission.
Historia. M. är en af Europas äldsta städer och firade
i okt. 1899 sin 2500-åriga tillvaro. Det var urspr.
ett feniciskt nybygge, som omkr. 600 f. Kr. intogs af
greker från Fokaia. Af grekerna benämndt Massalia, af
romarna Massilia, växte det upp till en aristokratisk
fristat, som snart gjorde sig bemärkt som ett säte
för grekisk bildning och en viktig handelsplats,
liksom det längre fram blef härden för kristendomens
utbredning i södra Gallien. Under folkvandringarna
blef staden ett byte för alla de horder, som efter
hvarandra bröto in i Gallien, och äfven sedan huset
Burgund stadgat sin besittning af densamma, voro
dess öden mycket växlande. 1214 förklarade M. sig för
republik och införlifvades 1481 med Frankrike. Under
Ludvig XIV miste M. sina gamla rättigheter och led
ytterligare genom pesten 1720–21, hvilken bortryckte
60,000 pers., nära hälften af dess befolkning. I
franska revolutionens historia är M. bekant genom
sitt uppträdande för girondisterna 1793, hvilket hade
till omedelbar följd skräckregementets införande. Den
1871 proklamerade "kommunen" lefde knappt mer än en
vecka. Sueskanalens Öppnande bildar, som nämndt, epok
i M:s historia. Dess sjöfart ökades därefter så, att
det ända till 1889 intog tredje platsen bland Europas
sjöstäder (efter London och Liverpool), men det har
sedermera öfverflyglats af Hamburg, Antwerpen och
Rotterdam. Orsaken härtill ligger dels i dessa städers
ännu gynnsammare handelsläge, dels i Frankrikes
långsammare ekonomiska utveckling, dels äfven hos den
socialistiska stadsstyrelsen och de många strejker
och oroligheter, som äro karakteristiska för M. –
M. är födelseorten för Pytheas, Petronius, Puget och
A. Thiers. J. F. N. L. W:son M.
Marselisborg, danskt gods i Jylland, Aarhus amt,
strax s. om Aarhus, nära Kattegatt, omgifvet af
skogar. Det hette urspr. Havreballegaard och
hörde före reformationen till Aarhus’
biskopsstol. 1661 såldes gården till en rik
holländare, Gabriel Marselis, som hade lånat Kristian
IV och Fredrik III stora penningsummor och hvars son
1680 upprättade baroniet M. Sedan denne 1699 dött
barnlös, öfverlämnades M. åt Kristian V:s yngste oäkta
son, U. K. Gyldenlöve, och efter hans död (1719)
åt hans brorson grefve F. Danneskjold-Samsö. Då
denne dött barnlös 1770, öfvergick M. till släkten
Gersdorff och upphörde 1805 som baroni, ersatt med ett
fideikommisskapital. Hufvudgården såldes 1832 till
godsegaren Ingerslev och ärfdes 1864 af hans son,
H. P. Ingerslev, sedermera inrikesminister, som kort
före sin död 1896 sålde den till staden Aarhus. På
en liten del af grunden uppfördes genom sammanskott
från Jylland och i synnerhet Aarhus 1899–1902 ett
nytt Marselisborgs slott, skänkt till nuv. konung
Kristian X som sommarresidens. Resten, hvaraf
330 har skog, är införlifvad med Aarhus’ kommun.
E. Ebg.
Marseljäsen, fr. La marseillaise ("Allons, enfants
de la patrie!"), fransk revolutionssång, diktades
och komponerades af ingenjörkaptenen C. J. Rouget
de Lisle i Strassburg natten mellan 25 och 26
april 1792, då ännu blott som krigssång ("Chant de
guerre de l’armée du Rhin"). Sitt namn fick sången
däraf, att den först bragtes till Paris genom en
bataljon frivilliga från Marseille (30 juli 1792)
och sedermera af samma bataljon sjöngs under angreppet
mot Tuilerierna (10 aug. s. å.). Melodiens äkthet har
varit mycket omtvistad. Man har velat återfinna den
än i en folkvisa från Oberbajern, än i en tysk mässa
af Holtzmann, än i ett franskt oratorium "Esther" af
Grisons o. s. v. Numera torde få anses konstateradt,
att både melodien och orden äro af Rouget de Lisle,
hvilket dock icke utesluter möjligheten af tillfälliga
reminiscenser i båda. I texten är endast sista strofen
(barnens "Nous entrerons dans la carrière") tillagd
af annan hand än Rouget de Lisles. Marseljäsen har
vid revolutionerna 1830 och 1848 samt under tredje
republiken upptagits som Frankrikes nationalsång. Den
är öfversatt på svenska af bl. a. K. V. A. Strandberg
och E. Fredin.
A. L. (E. F-t.)
Marser. 1. Lat. marsi (af Mars), italiskt folk af
sabellisk stam (se Italiska folk), boende på
apenninska högslätten omkring Fucinosjön (se
Celano) i mellersta Italien; hufvudort Marruvium
(nuv. S. Benedetto). I samnitkriget (under senare
delen af 4:e årh. f. Kr.) stodo marserna, som städse
voro berömda som tappra krigare, på Roms sida –
vanligen antages, ehuru med orätt, motsatsen – och
slöto 304 närmare förbund med denna stat, men kämpade
91–88 mot Rom i det efter dem benämnda marsiska
l. bundsförvantkriget (se Bundsförvanter). Språket,
kändt genom några inskrifter, påverkades tidigt af
latinet. Se Nissen, "Italische landeskunde" (II:
450 ff.). – 2. Lat. marsi (af annan härledning),
germanskt folk mellan Lippe och Ruhr, deltogo i
kampen mot Varus 9 e. Kr., besegrades af Germanicus
16 e. Kr. och försvinna därefter ur historien. Se
O. Bremer, "Ethnographie der germanischen stämme".
1–2. H. Sgn.
Marseul [-sö’l], S. A. de. Se Mars., sp. 1057.
Marsfältet. 1. (Lat. Campus Martius) En åt krigsguden
Mars invigd och till vapenöfningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
