Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maronkaffe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1047
Marquette-Marradi
1048
M. är medlem af Institutet och
professor vid Ecole des beaux-arts.
G~s N.
Marquette [mäke’t], en efter jesuitmissionären
M. uppkallad stad i nordamerikanska staten Michigan,
vid södra stranden af Lake superior. 10,665
inv. (1910). Katolsk och protestantisk
biskop. Järnverk, maskinverkstäder, sågar. Stora
dockor och varf, enär staden är utskeppningsort för
Michigans stora järnmalmsdistrikt. (J-
F. N.)
Marquette [markärt], Jacques, fransk jesuitmissionär,
upptäcktsresande, f. 1637, d. 1675, begaf
sig 1666 till Canada och grundlade 1668 en
stadigvarande missionsstation vid Sault S:te Marie,
vid Lake superior. Han har ett namn i Amerikas
upptäcktshistoria som deltagare med L. Joliet i en
färd utför Mississippi 1673. En hans skildring öfver
denna färd offentliggjordes i Thévenots "Re-cueil de
voyages" (1681).
Marquina [-kina], E du ar d o, spansk skald, som
genom lyrik och dramatiska diktverk står i högt
anseende inom sitt land. Hans Elegias och Ödas
berömdes 1901 af Juan Valera för kraft, glans och
rik fantasi, hvilka egenskaper prägla äfven hans
Eglogas, Vendimion, ett stort, genialt poem, ädelt
formadt, Canciones del momento, Ödas de la ciudad
y horas trågicas och Almas anonimas (1910). I sina
dramatiska arbeten, Las hijas del Cid (1908), Dona
Maria la Brava, Benvenuto Cellini och En Flandes se
ha puesto el sol, står M. på fullt modern spansk
ståndpunkt. Af M:s öfriga arbeten äro att nämna
romanerna La caravana, La muestra, Beso de oro,
Flor de raza, El secreto de la vida och La riasion
de mister Castle. Ad. H-n.
Marquis [fr. utt. marki, eng. utt. mä’k<öis]. Se
Markis.
Marqvard (Mar q var d t), svensk
boktryckar-familj. Karl Fredrik M., f. 1767,
d. 1809, erhöll 1796 privilegium på eget tryckeri
och inköpte därjämte A. J. Nordströms stilgjuteri,
hvarefter han i eget namn dref boktryckerirörelse i
Stockholm till sin död. - Efter denna tid fortgick
denna rörelse under namnet Marqvardska tryckeriet och
förestods af den förres broder Johan Petter M., som
förut arbetat i tryckeri i Jönköping, där han gift
sig med boktryckaren N. Falcks änka och 1795-1802
varit hennes faktor. Efter makarnas skilsmässa
(1802) återtog hustrun skötseln af sitt tryckeri,
och M. blef efter sin broders död egare af dennes
Stockholmstryckeri, som han dref till sin död, 1816,
hvarefter hans änka fortsatte till 1820, då hon gifte
sig med notarien i sjötullen K. F. Berglund. Denne
fortsatte tryckeriverksamheten i eget namn, och
efter hans död (1823) öfvertog änkan ensam den
gamla firman, till dess 1831 såväl tryckeriet som
stilgjuteriet försåldes till N. M. L i n d h i Örebro.
R- G.
Marqvardska tryckeriet. Se Marqvard.
Marqvardsson, H. Se Hans Markvärd s-s o n.
Marqvardt. Se Marqvard.
Marr [ma], Karl von, målare, f. 1858 i Milwaukee
i Nord-Amerika af tyska föräldrar, studerade för
sin fader, som var varm konstvän och dilettant
i gravyr. M. kom, 20 år gammal, till Tyskland,
studerade där vid akademierna i Weimar, Berlin och
München och blef 1893 pro-
fessor vid akademien i sistnämnda stad. Han gjorde
sig ett namn genom stora, figurrika, mycket rörliga
och liffulla målningar med historiskt innehåll,
till en början påverkad af Piloty och G. Max. Bland
dem märkas Frundsberg (1883), Flagellanterna (1889)
och I Tyskland 1806 (1890, museet i Königsberg,
skildrar fransk inkvartering). Han utförde sedan stora
dekorativa målningar med fantastiska eller symboliska
motiv, bland dem cykeln Lifvet i slottet Stein vid
Niirnberg (1908-10). Bland hans öfriga arbeten må
nämnas plafonden Ikaros’ fall (1895), porträttet
Landskapsmålaren (framställd gående i ett landskap,
1902, museet i Budapest), Aftonrodnaden (1904), Lux in
tenebris (försök till symbolisering af kristendomen,
1908) och porträttet Dekorationsmålaren (framställd
stående framför en stor målning med sväfvande nakna
figurer, 1909). En Madonna med barnet och änglar
i månsken eges af Nya pinakoteket i München. M:s
konst är dramatisk och kraftfull, i första rummet
resultat af tålmodigt och energiskt studium.
G-g N.
Marra’das (ej M a r a d a s), don Balthasar,. grefve,
spansk general i kejserlig tjänst, f. omkr. 1560 i
Valencia, d. 12 aug. 1638 i Prag, kom vid unga år som
johannitriddare till kejsarhofvet i Wien och var vid
Trettioåriga krigets utbrott kavalleriöfverste. Han
stred 1618 under Buquoy mot Thurns bömiska här
och blef 1619 "general-vaktmästare" öfver alla
kejsarens spanska hjälptrupper. Som sådan deltog
han i striderna i Böhmen 1619-22, öfverhopades
af Ferdinand II med ynnestbevis och förläningar,
blef 1621 general af kavalleriet och deltog 1623-24
i fälttåget mot Bethlen Gåbor. Då kejsaren 1625
uppsatte en ny armé under Wallenstein, kände sig
M. förbigången och hyste alltsedan dess agg till
sin yngre krigskamrat. Han deltog emellertid som
fältmarskalk under Wallenstein i 1626 års fälttåg mot
Mansfeld och utnämndes 1627 till generallöjtnant utan
att dock tagas i anspråk af Wallenstein, som uttryckt
sin uppskattning af M:s fältherregåfvor i orden:
"Don Balthasar är en god caballero, men sakerna
äro för höga för honom". Efter Gustaf Adolfs seger
vid Breitenfeld 1631 sändes M. i okt. att försvara
Böhmen mot sachsarna, men visade därvid endast prof på
oduglighet som själfständig befälhafvare. Han aflöstes
efter några månader af Wallenstein och sändes af denne
att skydda Schlesien och Lausitz mot sachsarna under
Arnim. Mot denne led han idel motgångar, bl. a. vid
Ohlau (7 sept. 1632), och Wallenstein genomdref då
hans återkallande. M. vistades sedan mest i Wien,
arbetade 1634 på Wallensteins störtande och fick sin
andel i bytet. Hofgunst snarare än krigarduglighet
torde ha skaffat honom de ansvarsfulla befälsposter
han innehaft. V. S-g.
Marradi, Giovanni, italiensk poet och föreläsare,
f. 1852 i Livorno,’ är en af Italiens nu lefvande
främsta landskapsskildrare och har vunnit
särskild ryktbarhet för sin utsökta form. Han är
som landskapsdiktare en originell och kraftfull
efterföljare till Carducci, sådan denne framträdde
i t. ex. "Idillio Maremmano". I M:s landskap är
beskrifningen mer musikalisk än pittoresk. Hans
skaldelynne har ganska mycken läggning åt det
humoristiska, men försmår ej heller den allvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
