Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maria ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
939
Maria af Brabant-Maria Eleonora
940
Bruxelles, d. 18 okt. 1558 i Spanien, var dotter
till ärkehertig Filip den sköne och Johanna af
Kastilien. Enligt aftal, som träffats redan 1506 af
M:s farfader, kejsar Maximilian I, äktade hon 1522
konung Ludvig II af Ungern och Böhmen, men redan 1526
miste hon sin gemål i slaget vid Mohåcs. 1531 sattes
M. af Karl Y till regentinna öfver Nederländerna efter
sin faster Margareta, och i 24 år innehade hon denna
svåra befattning, med nit och klokhet uppfyllande
de kraf brodern ställde på henne för sina krig mot
Frankrike, sina kraft-åtgärder mot protestanterna och
sina planer till tryggande af en universalmonarki
åt sin son Filip. - Jfr Juste, "Les Pays-Bas sous
Charles V. Vie de Marie de Hongrie" (2:a uppl. 1861).
3. M. Teresia, kejsar Karl VI:s dotter. Se Maria,
tysk kejsarinna.
Maria af Brabant. Se Maria, franska furstinnor 1.
Maria af Guise [guls]. Se Maria, skotska drottningar
1.
Maria af Lothringen. Se M a r i a, skotska drottningar
1.
Maria af Medici [meditji]. Se Maria, franska
furstinnor 3.
Maria af Mötena. Se Maria, engelska drottningar 2.
Maria Alexandra. Se Kristina, sp. 1423. Maria
Alexa’ndrovna. Se Alexander, ryska kejsare 2, sp. 532.
Maria Amalia. Se Ludvig, franska konungar 19, sp. 1254
och 1256.
Maria-Anna-orden, sachsisk fruntimmersorden. Se
Ordnar.
Maria Antoinetta [-twane’tta]. Se Maria, franska
furstinnor 6.
Mariabilder (Madonnor), bilder af Jesu moder,
Jungfru Maria (jfr Madonna), förekomma redan
i katakomberna, från 2:a årh., men äro under
kristendomens äldre tider sällsynta. (De
s. k. Lukasbilderna af madonnan och barnet, som
enligt sägnen skulle ha målats af evangelisten Lukas,
äro bysantinska målningar från äldre och senare
skeden.) Först sedan Maria vid kyrkomötet i Efesos
431 officiellt erhållit benämningen "Guds moder"
(grek. theotofkos), tilltogo Mariabilderna i antal
och betydelse, och under medeltiden träda de alltmer
i förgrunden inom den kyrkliga bildkonsten. Maria
gestaltens omdaning från stränghet och stelhet
till frigjordt behag sammanhänger i väsentlig
grad med den allmänna konstutvecklingen under
medeltiden och renässansen. Men frånsedt detta
är olikheten i återgifvandet af Mariaidealet
kännetecknande för växlande tiders idéströmningar
och känslolif. Mariabilderna från den tidigare
medeltiden bära alltigenom en ceremoniell prägel:
moder och barn värdigt tronande med kronor och tunga
furstliga dräkter, den förra blickande maje-
stätiskt likgiltig, barnet välsignande med en
öfver-steprästerlig åtbörd. Mot slutet af medeltiden
framhållas under inflytande från mystiken det
hulda och innerliga, dubbelkaraktären af jungfru
och moder, Guds utvalda brud och människornas
nådefulla hjälperska. I samband med motreforma-tionen
betonas det extatiska och triumferande hos himlarnas
drottning. Bland de många arterna af Mariabilder må
nämnas: Maria med barnet, sittande eller stående (det
senare vanligt under medeltidens senare århundraden);
Maria med barnet på månskäran (enl. Uppb. 12: 1);
Maria utan barnet läsande; Maria som den sörjande
modern (jfr hymnen "Stabat mäter dolorosa"); Maria som
himladrottning uppvaktad af änglar; Maria bredande
sin skyddande mantel öfver människorna. Under
renässansen förekommer en mångfald genremässiga
variationer af dessa typer. Konsten framställde ej
blott andaktsbilder af Marias person, också hennes
lif indrogs i skildringen. Man återgaf därvid scener
såväl ur den vanliga nytestamentliga texten som
ock ur de apokryfiska s. k. protevan-gelierna om
Marias uppväxt och Jesu barndom. Hennes föräldrar
Joakim och Anna uppträda i dessa bilder liksom hela
hennes släkt. Marias moder, den heliga Anna, plägar
återges med dottern på ena knät och Jesusbarnet
på det andra. En egendomlig Mariahyllning utgör
framställningen af madonnan med barnet som blomman af
Jesse rot och stam. Under slutet af medeltiden förses
Maria-framställningarna ej sällan med en mångfald
symboliska tecken, syftande på jungfrulighetens
mysterium. Mariabilder af konsthistoriskt rykte
finnas från alla tider och skolor. Giotto, Fiesole,
Filippo Lippi, Botticelli, Mantegna, Lionardo da
Vinci, Eafael, Giorgione och Tizian i Italien,
Jan van Eyck, Memling, Diirer, Holbein, Kubens och
Mu-rillo utom Italien torde vara de mest beundrade
ma-donnamålarna. En af de förnämsta bildföljderna
ur Marias lif är Giottos i Arenakapellet i Padua. I
de katolska länderna finnes ännu ett stort antal
som undergörande dyrkade Mariabilder. Mest känd
af dessa är väl för närvarande den i Lourdes. - Af
bildningar af Mariabilder kunna ses i art. Bysantinsk
konst (pl. II), Cimab.ue, Elfenbenssnideri, Fiesole
(pl.), Heliga famiTjen, Heligt samtal, Holbein (pl.),
Jardiniére, Kristusbilder fig. 3, Lifsträdet fig. 3,
Lippi l, L u i n i, Murillo (pl.), Målarkonsten (pl.),
R a-fael (pl.) m. fl., hvarjämte bildframställningar,
där Maria återges i någon bestämd historisk
situation, finnas i art. Correggio (Herdarnas
tillbedjan), Cranach (Flykten till Egypten),
G h i r-1 a n d a j o (Herdarnas tillbedjan) och
Heliga tre konungars tillbedjan. Litt.: A. Jameson,
"Legends of the madonna" (1872), Fr. X. Kraus,
"Geschichte der christlichen kunst" (1896-1900),
och Yrjö Hirn, "Det heliga skrinet" (1909).
A. L. n.
Mariadagar. Se Mariafester.
Maria da Gloria [glä-]. Se M a r i a, drottningar af
Por tu sjal 2.
Mariadyrkan. Se M a r i a k u 11.
Maria Einsiedeln [Vjnsideln]. Se Einsiedeln.
Maria Eleonora. Se Maria, svenska furstinnor 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
