Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maria ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
923
Maria
924
land), och hon nöjde sig med att föra regeringen
under hans bortovaro (först på Irland sommaren
1690 och sedan hvarje vår och sommar på fälttåg
i Nederländerna) samt ansåg det som en religiös
plikt att stödja hans politik. Marlboroughs
stämplingar förmådde henne att bryta med sin af
dennes gemål behärskade syster Anna. M:s bortgång
vållade Vilhelm både djup sorg och många politiska
svårigheter. Hon var from och välgörande, ifrade
för den allmänna moralens höjande och särskildt
för bättre iakttagande af söndagens helgd. Till M:s
minne och enligt hennes plan upprättade Vilhelm det
stora Greenwich-sjukhuset för sjömän. - M:s Memoirs
and letters äro utgifna af R. Dcebner (1886). Jfr
Strickland, "Lives of the quecns of England", X-XI
(1846-47), och Krämer, "Maria II Stuart" (1890).
1-3. V. s-g.
Maria (M. Lovisa, it. Maria Luigia), drottning af
Ktrurien, f. 6 juli 1782 i Madrid, d. 13 mars 1824 i
Lucca, var dotter till Karl IV af Spanien och Maria
Lovisa af Parma, förmäldes 1795 med infanten Ludvig
af Bourbon, 1831 af Napoleon upphöjd till konung
af Etrurien, samt blef 1803 änka och regentinna
för sonen Karl Ludvig. Hon flyttade 1807, vid
konungarikets besättande af fransmännen, till Spanien,
återvände efter faderns abdikation 1808 till Italien,
vistades 1811-14 i ett kloster i Rom och erhöll på
Wienkongressen Lucca soin hertigdöme för sonen. Pius
IX förklarade henne salig (beata) 1876. Mémoires de
la reine d’£trurie ha utgifvits af Lemierre d’Argy
(1814).
Maria (fr. Marie), franska furstinnor:
1. M. a f B r a b a n t, konung Filip III:s gemål,
dotter till hertig Henrik III af Brabant, f. inemot
1260, d. 1321. Två år efter sin förmälning (1274)
anklagades hon falskligen för att ha förgifvit Filips
äldste son i ett föregående äktenskap, med Isabella
af Aragonien, men försvarades på riddarmaner af en
brabantsk ädling, hvarefter anklagaren, en konungens
gunstling, hängdes. M. var moder till Ludvig,
grefve af Évreux, och Margareta, engelske
konungen Edvard I:s gemål.
2. M. Stuart, konung Frans II:s gemål. Se Maria,
skotska drottningar 2.
3. M. a f M e d i c i, konung Henrik IV:s gemål,
dotter till storhertigen Frans II af Toscana och
Johanna (ärkehertiginna af Österrike), f.
26 april 1573 i Florens, d. 3 juli 1642 i
Köln, förmäldes med Henrik IV i dec. 1600.
Äktenskapet blef ej lyckligt, ty M. var häftig samt
i högsta grad svartsjuk och Henrik en
otrogen make. Hennes kröning förrättades först 13
maj 1610 i S:t Denis. Dagen därpå mördades
konungen, och man har påstått, att
M. varit medbrottslig i mordet. Men alla säkra bevis
därför saknas. Hon öfvertog nu regeringen för sin
omyndige son Ludvig XIII och behöll till en början
sin gemåls ministrar, men lyssnade mera
till sin disyster Eleonora Galigai och hennes
make? italienaren Concini, som upphöjdes till markis
d’Ancre och marskalk. Sedan denne blifvit mördad
(1617), aflägsnades M. från hofvet. Hon hölls fången
i Blois, men missnöjda stormän befriade henne (1619),
och hon blef till namnet ledare för ett uppror mot
sin son. Detta kufvades, och M. försonades genom
Richelieu med Ludvig. Sedan dennes gunstling Luynes
aflidit (1621), blef hon åter regeringens ledare samt
skaffade då sin gamle anhängare Richelieu inträde i
rådet (1624). Då denne snart förskaffade sig högsta
makten, sökte M. störta honom, men insattes som fånge
i Compiégne (1631). Därifrån flydde hon s. å. till
Bruxelles och begaf sig 1638 till England, men måste
1641 lämna äfven detta land och slöt sina dagar
i Köln. M. var som i allmänhet hennes släkt mycket
konstälskande och uppbyggde bl. a. Luxembourgpalatset
i Paris. Om hennes barn se Henrik, franska konungar
4, sp. 445. - Litt.: Zeller, "La minorité de Louis
XIII. Marie de Médicis et Sully" (1892) och "La
minorité de Louis XIII. M. de Médicis et Ville-’ roy"
(1897), "Louis XIII. M. de Médicis, chef du conseil"
(1898) och "Louis XIII. M. de Médicis. Richelieu
ministre" (1899), samt Lord, "The regency of M. de
Médicis" (1904).
4. M. Teresia, konung Ludvig XIV:s gemål,
äldsta dottern till Filip IV af Spanien och hans
första gemål, franske konungen Ludvig XIILs
syster Elisabet, f. 10
sept. 1638 i Madrid, d. 30 juli 1683 i Versailles,
förmäldes 1660 med Ludvig XIV, enligt en bestämmelse
i Pyreneiska freden. Med anledning af de spanske
habsburgarnas österrikiska ursprung kallades hon i
Frankrike M. T. "af Österrike" (fr. d’Autriche). Hon
utmärkte sig för stor fägring samt ett behagligt och
mildt väsen. Karakteristiskt för båda makarna är det
yttrande, som hennes otrogne make skall ha fällt vid
underrättelsen om hennes död: "Detta är den första
sorg hon förorsakat mig!" - M. skänkte sin gemål
sonen Ludvig (se L u d v i g, franska tronföljare l,
sp. 1257).
5. M. Leszczyn-ska [lejtji’nska], konung
Ludvig XV:s gemål, dotter af polske konungen
Stanislaus Leszczyriski, f. 23 juni 1703 i Posen,
d. 24 juni 1768 i Versailles, förmäldes 1725
med sin sju år yngre make. Hennes lif förbittrades
genom hennes gemåls otyglade lefnadssätt och hans
älskarinnors öf-vermod. Af hennes tio barn var
det endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
