Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marco Polo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
887
Mardonius-Mare clausum
888
till Beotien, där han besegrades af de
förenade grekerna i det stora slaget vid
Plataiai. M. stupade själf i striden.
A. M. A.
Mardonius. Se Mardonios.
Märduk, gamla testamentets Merödak, var urspr, staden
Babylons lokalgud. Då Hammurabi, bibelns Amrajely
omkr. 2,000 f. Kr. la^de hela Babylonien under
Babylons öfvervälde, blef M. äfven det enhetliga
babyloniska väldets nationalgud, liksom Assur var
Assyriens. Med Babylons växande makt vann M. i
inflytande på bekostnad af andra gudomligheter,
hvilket särskildt framträder i en tendens att på
denna urspr, ringare gudomlighet öfverföra äldre och
mera inflytelserika gudars attribut. M. blir sålunda
skapargud (se Enuma e l i s), den förnämste bland
alla gudar, "gudarnas konung", "herrars herre". I
synnerhet framhålles han som försonare, hjälpare,
bönhörare, och han benämnes "lifvets herre". Som
han i sig upptager en ljusguds gestalt, tankes
han lida och dö, d. v. s. förmörkas. Den stora
nyårsfesten i Babylon var M:s uppståndelse- och
förnyelsefest. Hans förnämsta helgedom förblef det
stora templet E-sag-ila i Babylon, vid hvars i sju
afsatser byggda torn berättelsen om "Babels torn"
sannolikt blifvit knuten. Det har under senaste åren
framgräfts af Tyska orientsällskapet. Bilder till M:s
historia finnas i art. Assyrien, sp. 262, Babylonien,
sp. 585-586, och Draken i Babel. D. M.
Mardyck [-di’k] 1. M a r d i c k, by i franska
dep. Nord, 9 km. v. om Dunkerque, nära Nordsjön,
med en i äldre tider viktig hamn, Sedan Ludvig XIV
i Utrechtfreden 1713 måst afstå från Dun-kerques
hamn, började han 1714 ö. om M. anlägga en ny hamn
med starka befästningar, men på grund af Englands
och Hollands protester måste arbetena upphöra
1717. Äfven M. - k a n a l e n, som skulle förena den
nya hamnen med Dunkerque, måste lämnas ofullbordad
(jfr Dunkerque).
Mardöll, nord. myt. Se M a r_d o 11.
Ma’re, lat., haf. - M. A e g e u m, Egeiska hafvet. -
M. A’f r i c u m, hafvet mellan Afrika och Sicilien. -
M. B a l e a’r i c u m, hafvet mellan Balearerna och
Spanien. - M. Ba’lticum, Östersjön. - M. B r i t a’n
n i c u m, Engelska kanalen. - M. C a r p a’t h i u m,
hafvet mellan Kreta och Rhodos. - M. C a’s p i c u m,
Kaspiska hafvet.
- M. C r e’t i c u m, hafvet mellan Kreta
och Cykladerna. - M. Erythrseum, Röda hafvet.
- M. G e r ni a’n i c u m (Tyska hafvet), Nordsjön.
- M. Hyrcänum, Kaspiska hafvet. - M. I c
a’r i u m, hafvet mellan Rhodos och Chios. -M. I’n f
e r u m, Tyrrhenska hafvet. - M. I n t e’r-n
u m, Medelhafvet. - M. I v e’r n i c u m,
Irländska sjön. - M. L i g ii r e, Liguriska hafvet.
- M. Mediterräneum, Medelhafvet. - M. Myrtöum,
hafvet mellan Cykladerna och Pelo-ponnesos.
- M. P a c i’f i c u m, Stilla hafvet,
Stora oceanen 1. Soderhafvet. - M. S i’c u l u m,
hafvet ö. om Sicilien. - M. Sue^icum, Östersjön.
- M. S u’’p e r u m, Adriatiska hafvet. -
M. Tuscuml. Tyrrhenum, Tyrrhenska hafvet. - Om
Mare clausum och M. l i b e-rum se Mare
clausum. J. F. N.
Mare, ö. Se L o y a 11 y - ö a r n a. Marea, folk
i Nordöst-Afrika, n. n. v. om Abessinien och bogos,
i den bergstrakt, som begränsas
i ö. och n. af Barakas biflod Anseba. De påstå sig
vara af arabiskt ursprung, men tala tigré. Ehuru
jordbrukare, föra de ett halft nomadlif och
bo i tält. De voro kristna ända till förra
hälften af 1800-talet, då de öfvergingo till
islam. Skattskyldiga ömsom till Egypten, ömsom till
Abessinien, ha de dock i stor utsträckning bevarat sin
själfständighet. Nu räknas de till italienska kolonien
Eritrea. Hela antalet beräknas till omkr. 16,000.
(E. Rid.)
Mareb, flod i Nordöst-Afrika, uppstår i nordligaste
Tigré, rinner först i sydlig och sydvästlig
riktning, vänder sig under 14° 20’ n. br. mot
n. v., inträder i Kunamalandet, får namnet C h o r,
längre ned G a s c h och förenar sig med Ätbara
under 17° 40’ n. br. I verkligheten utsinar den i
sanden, innan den når sin ursprungliga mynning,
till följd af anlagda bevattningskanaler. Den
bildar delvis Eritreas sydgräns.
(J. F. N.)
Maréchal [-Ja’l], fr. Se Marskalk.
Maréchal [-ja’l], Charles Henri, fransk tonsättare,
f. 1842 i Paris, utbildades där vid konservatoriet och
vann stora Rom priset 1870. Han är inspektör öfver
musikundervisningen i landet. M. skrifver intagande
musik, särskildt i den lyriska riktningen. Han
har komponerat flera operor, bl. a. Déidamie
(1893) och Calendal (1894), oratoriet Natirité
m. fl. kyrkliga verk, körsaker, visor, pianostycken
och skådespelsmusik samt idkat musikkritik.
E. F-t.
Maréchaussée [-jåsse], fr., eg. en marskalks ämbete
och^myndighetsområde. Se Gendarm.
MaYe c!au’sum, lat. (fr. mer fermée, eng. en-closed
sea, ty. geschlossenes meer 1. eigenthums-meer),
folkr., "slutet haf", har sin motsats i mare liberum,
"fritt haf". Det förra ligger under viss stats
herravälde och makthöghet, det senare under ingens
eller under allas. Som fria haf anses numera de
öppna världshafven, men detta har icke alltid varit
fallet. Så visar historien, huruledes Spanien och
Portugal på grund af de från dessa länder utgående
stora upptäcktsresorna gjort anspråk på hvar sin
del af Atlantiska oceanen, till följd hvaraf ock
påfven Alexander VI i slutet af 1400-talet drog
upp en demarkationslinje, som skulle beräknas ett
stycke v. om Azorerna, och tillerkände Spanien
den västra delen och Portugal den östra delen af
detta världshaf. I den mån Storbritanniens handel
och sjöfart utvecklades, gjorde detta land anspråk
på uteslutande herravälde öfver den norra delen
af detta världshaf. Det var till vederläggande af
hvarje anspråk på herravälde öfver hafvet, som Hugo
Grotius författade sin afhandling "Mare liberum"
(utg. 1609), hvari han bestred hvarje enskild makt
myndighet öfver hafvet, enär detta vore för alla
länders sjöfart öppet, allas egendom. Mot denna åsikt
och till förmån för de engelska anspråken på väldet
öfver världshandeln uppträdde John Selden 1635 med
sin afh. "Mare clausum", hvari han sökte bevisa, att
hafvet må kunna bli föremål för eganderätt samt att
de vatten, som sköljde kusterna af Storbritannien och
Irland, vore underkastade detta rikes suveränitet ända
till nordpolen. England har emellertid, likaväl som
Spanien och Portugal, fått nedlägga sina anspråk,
och världshafvets frihet har blifvit en allmän
folkrättslig grundsats, enligt hvilken intet folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
