Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marcellus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
879
Marcioniter-Marconi
880
stiftade en själfständig församling. M. var mindre
spekulativt intresserad än andra gnostiker, och många
af de för dessa egendomliga lärorna (t. ex. den om
eonerna, se G n o s t i c i s m) saknades i hans
åskådning. Men i likhet med dessa talade han om
en demiurg (världsskapare), som han likställde med
G. T:s Gud och från hvilken den Gud, som uppenbarat
sig i Kristus, strängt borde skiljas. Då kyrkans
ledande män (likasom äfven gnostikern Valentinus)
medelst den allegoriserande utläggningsmetoden sökte
åvägabringa öfverensstämmelse mellan gamla och nya
testamentet, insåg M., som förkastade denna metod,
att det rådde en djupgående olikhet mellan båda och
att kristendomen gett världen något nytt. Men han
betonade motsatsen mellan densamma och judendomen på
ett så ensidigt sätt, att han beröfvade kristendomen
dess historiska förutsättning. Urapostlarna hade
enligt M. antingen icke förstått eller förfalskat
den gode och kärleksrike Gudens uppenbarelser i Jesus
Kristus; den ende apostel, som förstått kristendomens
betydelse som en från judendomen af-skild religion,
\ore Paulus; dock måste M. för att genomföra sin
åskådning öfva en vidtgående kritik äfven på denne
apostels skrifter. Af evangelierna erkände han sålunda
endast Lukas’ evangelium som författadt af en lärjunge
till Paulus, förmodligen ock vissa stycken af de
öfriga evangelierna, som stämde med hans lära, och af
de apostoliska skrifterna endast 10 bref af Paulus:
Gal., l och 2 Kor., Rom., l och 2 Tess., Efes.,
Kol., Fil. och brefvet till Filemon, det sistnämnda
det enda, som han upptog utan förkortning. M. nöjde
sig ej med en sektbildning, utan eftersträfvade en
efter hans uppfattning renad kristendom och ville
genom sin kritik af de gifna religionsurkunderna ge
sin kyrka en tillförlitlig kanon. I det förlorade
arbetet Antiteser sökte han framställa motsatserna
mellan judendomens Gud och kristendomens, som för
honom utan vidare sammanföll med Jesus Kristus,
i det han ang. dennes väsen hyllade en doketisk
uppfattning. M. var efter allt att döma en verkligt
religiös personlighet och därtill i besittning af en
icke ringa organisatorisk talang, som gjorde honom
och hans anhängare till en farlig makt för kyrkan,
ej minst genom deras religiösa fasthet i bekännelsen
och ståndaktighet under förföljelserna. M:s anhängare
(marcioniter) spåras ännu i den på 600-talet i
Armenien uppträdande sekten pauli-cianerna och
omtalas t. o. m. sporadiskt mot slutet af 900-talet.
E. S-e.
Marcipniter. Se Marcion.
Ma’rcius, namn på en romersk släkt med flera grenar,
såsom Censonnus, Crispus och Philippus. Af den
sistnämnda grenens medlemmar märkas
1. Quintus M. Philippus, konsul
186 f. Kr., som ledde undersökningen angående
"bac-kanalierna" (Bakchosmysterierna) och senare
användes att ordna Greklands angelägenheter samt
kämpade mot konung Perseus i Macedonien, och
2. Lucius M. Philippus, konsul 91 f. Kr., som
politiker stående mellan partierna, som talare
lycklig, i synnerhet i extern porera de föredrag. -
Vidare omtalas en eller, enligt andras uppgift,
två gamla siare med namnet M. på andra puniska
kri-gots tid (218-201 f. Kr.). - Om Ancus M. och
Gn. M. Coriolanus se dessa. U. Tdh.
Marek. Se L a m arck.
Mareks, Erich, tysk historiker, f. 17 nov 1861 i
Magdeburg, blef professor i historia 1893 i Freiburg
im Br., 1894 i Leipzig, 1901 i Heidelberg och 1907
vid den vetenskapliga institutionen i Hamburg. M:s
tidigaste stora arbete är den (ej fullbordade)
biografien Gas par d von Coligny, sein leben und
das Frankreich seiner zeit (1892): till samma
tidehvarf hör den för samlingen "Mono-graphien
aus der weltgeschichte" skrifna studien Königin
Elizabeth von tingland und ihre zeit (1897). M:s
senare forskningar ha egnats den nyaste tidens
historia; de förnämsta hithörande arbetena äro
biografien Kaiser Wilhelm I (utvidgadt särtryck
ur "Ailgemeine deutsche biographie". 1897; 7:e
uppl. 1910), Furst Bismarcks gedanken und er
innerungen^ kritische wiirdigung (1899) samt en
stort anlagd lefnadsteckning öfver Bis-marek (I,
1909; många uppl.), hvilken hvilar på ett omfattande
material från Bismarckska familjearkivet och lofvar
att bli en standard-biografi. 1911 utkom Männer und
zeiten, ett urval af M:s föredrag och essayer. M. hör
genom vederhäftighet i forskningen, idérikedom och
framställningskonst till det moderna Tysklands
främsta historiker. Se "Svensk tidskr.", 1912.
T. H-r.
Marc-Monnier [-månie], fransk författare. Se M o n
n i er.
Marco [ma’rkå], it., sp. och port. Se Mark.
MaYcobrunnen (Markobrunnen), en mellan Mainz
och Bingen i reg.-omr. Wiesbaden (preussiska
prov. Hessen-Nassau), på högra Rhen-stranden
befintlig brunn, efter hvilken det på ett närbeläget
vinberg producerade vinet, ett af de mest värderade
renska vinerna, kallas m a r c o-b r u n n e r.
(J. F. N.)
Marcoma’ni, lat. Se Markomanner.
Marconi [-kåni], Rocco, italiensk målare af
venezianska skolan, f. i Treviso (årtalet obekant),
d. 1529, var verksam i Treviso och i Venezia. Enligt
uppgift var han lärjunge af Giovanni Bel-lini, men
utbildade sig i synnerhet efter Giorgione och Palma
Vecchio. Endast få och torftiga underrättelser finnas
om hans lif, och äfven de arbeten, som tillskrifvas
honom, äro få. Här må nämnas Kristi lik, omgifvet aj
sörjande anhöriga (i Vene-zias akademi), Frälsaren
emellan två apostlar (i SS. Giovanni e Paolo, Venezia)
och Äktenskaps-bryterskan inför Kristus (i Palazzo
reale, Venezia; en tafla med samma ämne i Berlin).
C. R. N.*
Marconi [-kåni], Guglielmo, italiensk fysiker,
f. 25 april 1874 i Bologna, son till en godsegare
och en irländska (den bekante politikern doktor
L. S. Jamesons kusin), studerade vid universitetet
i Bologna fysik under A. Righis ledning och
experimenterade samtidigt flitigt ute på sin faders
gård, Griffo-ne, i närheten af Bo-losna, inom det
område, som snart skänkte honom världsrykte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
