Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marcellus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Marche [marj], M. -en-Famenne,
arron-dissemangshufvudstad och förr fästning
i belgiska prov. Luxemburg, hufvudort i
Famenne (se d. o.). 3,541 inv. (1904).
(J. F. N.)
Marche forcée [mar) fårse], fr., påskyndad marsch
eller transport. Se Marsch, krigsv.
Marche funébre [marj fynäbr], fr. (jfr Funé-bre),
sorgmarsch.
Marchena [-tje’na], distriktsstad i spanska
prov. Sevilla, vid järnvägen, som förenar
Sevilla-Cådiz-banan med Cördoba-Malaga-banan. 12,468
inv. (1900). Svafvelkälla.
(J. F. N.)
Marchena [-tje’na], José, spansk författare, f. 1768 i
Sevilla, d. 1821 i Madrid. Förföljd af inkvisitionen
på grund af sina voltaireska åsikter flydde M. till
Frankrike vid revolutionens utbrott, slöt sig
till girondisterna, blef fängslad, men fri-gafs
efter Robespierres död (1794). Han återvände till
Spanien 1808 som Murats sekreterare, blef redaktör
för "Gaceta de Madrid" och egnade sig därefter
öfvervägande åt författarskap. Af hans arbeten
förtjäna i synnerhet omnämnas tragedien Polixena på
kraftig och ståtlig vers samt Lecciones de filosofia,
moral y elocuencia. F. ö. utgaf M. mästerliga
öfv. af flera af Moliéres arbeten samt biografier.
Ad. H-n.
Marcheschvan (bibi. Bul, babyl. Arach samna)
1. Cheschvan, hos judarna 8:e månaden i feståret,
den 2:a i det borgerliga året. Den har än 29, än
30 dagar och motsvarar tiden omkr. 10 okt.—10 nov.
L. L.*
Marchese [-kese], it. Se Markis.
Marchesi [-kesi] 1. Marchesini, Luigi,
italiensk kastratsångare, f. 1755 i Milano,
d. där 1829, uppträdde på flera länders operascener
och vann rykte som den mest framstående italienske
sångkonstnären mot slutet af 1700-talet, beundrad
för röstens böjlighet och metalliska klarhet.
Marchesi [-kési], Pompeo, italiensk skulptör,
f. 1789, d. 1858, var lärjunge af Canova och följde
dennes konstriktning, blef professor vid akademien i
Milano och hörde på sin tid till konstens koryféer i
Italien. För kyrkan S. Carlo i nämnda stad utförde
han en kolossalgrupp, Religionen (1852), i Turin
grafvård öfver hertig Emanuel Filibert - anses
vara M:s bästa arbete -, två statyer af kejsar
Frans 7, en i Graz och en i Wien, en sittande
Goethestaty i Frankfurt, dessutom porträtt-byster,
reliefer för Arco della Pace i Milano m. m.
(G-g N.)
Marchesi [-kesi], Salvatore, eg. cavaliere
Salv.atore de Castrone, marchese della R a j a t
a, italiensk sångare, f. 1822 i Palermo, d. 1908
i Paris, utträdde 1840 af politisk öfver-tygelse
ur neapolitanska adelsgardet, vid hvilket han
var officer, samt studerade därefter juridik och
musik, särskildt sång för Raimondi, Lamperti och
Fontana. Hans deltagande i 1848 års revolution
föranledde hans utvisande. M. begaf sig då (1849)
till New York, på hvars italienska opera han uppträdde
som Ernani. Därefter fortsatte han sina sångstudier i
London för Garcia samt gifte sig 1852 med sångerskan
Mathilde Grau-mann (f. 1826 i Frankfurt a. M.). Båda
uppträdde sedan med framgång på åtskilliga scener,
anställdes 1854 vid Wiens konservatorium samt flyttade
senare till Paris, hvarifrån fru M. 1865
kallades till Köln och 1869 ånyo till Wien som
sånglärarinna. 1881 bosatte sig makarna åter i
Paris och idkade sångundervisning. - M. utgaf en
sångskola, vokaliser och diverse sångkompositioner
samt öfversatte till italienskan flera operatexter,
bl. a. af Wagner. Fru M. har anseende för att vara
en af samtidens allra förnämsta sång-lärarinnor, och
hennes vokaliser (54 häften) äro allmänt i bruk. Hon
studerade för Nicolai i Wien 1843 och Garcia i Paris
1845 samt var redan i Paris och London mycket uppburen
som konsertsångerska, då hon gifte sig med M. Hon har
ut-gifvit en sångskola, förutnämnda vokaliser samt
tirinnerungen aus meinem leben (1877) och Aus meinem
leben (1888). Bland hennes elever må nämnas Gabriele
Krauss, Etelka Gerster, Emma Nevada, Ingeborg Aas
(Gina Oselio), Georgina Sommelius och Adéle Almati
(Fich). A. L.*
Marchesi da Cotignola [-kesi -kåtinjåla], G i-r o l a
m o, italiensk målare af bolognesiska och sedermera
af romerska skolan, f. omkr. 1481, d. omkr. 1550,
troligen i Rom, var enligt äldre åsikt lärjunge af
Francesco Francia, enligt nyare utsago (Lermoliev) af
Francesco och Bernardino Zaganelli, men utbildade sig
under inflytande af Rafael och arbetade i Bologna,
Rom och Neapel, en kort tid äfven i Rimini och
Ravenna. Till de bästa af hans senare arbeten hör
Ordensregeln meddelas bern-hardinmunkarna (i Berlin).
C. R. N.*
Marchesini [-kesini]. Se Marchesi, L.
MaYchet, Gustav, österrikisk nationalekonom
och politiker, f. 29 maj 1846 i Baden vid Wien,
blef 1882 professor i nationalekonomi vid Wiens
jordbrukshögskola, invaldes 1891 i riksrådets
deputeradekammare, där han blef medlem af tyska
framstegspartiet, och var juni 1906-nov. 1908
undervisningsminister (i ministären Beck). Bland M:s
skrifter märkas 18å8-1888. Ein riickblick auf die
entvnckelung der österreichischen agrar-verwaltung
(1889) med fortsättningen 1888-1898. Ein riickblick
auf die entwickelung der österreichischen
agrarverllältnisse (1899) samt Das recht des
landwirtes (2:a uppl., 2 bd, 1900). - M:s kusin,
Julius M., professor i skogsvård m. m. vid samma
högskola, har skrifvit bl. a. Holzpro-duktion und
holzhandel von Europa, Afrika und Nord-Amerika (2
bd, 1904-05) och Der holzhandel Norddeutschlands
(1908). Han utger jämte F. Hempel årsboken
"Taschenkalender fur den forstwirt".
Marchetti [-ke’tti], Filippo, italiensk
opera-kompositör, f. 1831 i prov. Camerino, d. 1902
i Rom, rönte framgång med några närmast i Verdis
stil hållna operor, som röja en viss förkärlek för
sroft materiella effekter: Gentile de Varano (1856),
Romeo e Giulietta (1865), Ruy Bias (1869) och Dow
Giovanni d’Austria (1880). Han skref äfven operan
Gustavo Vasa (1875). M. var från 1881 president för
Ceciliaakademien i Rom. E. F-t.
Marchettus [-ke’ttus] från Padua, italiensk musiklärd,
lefde i senare hälften af 1200- och början af
1300-talet och är bekant genom två högst märkliga
musikteoretiska traktater: Lucidarium in arte musicm
plance (1274) och Pomerium artis musicce mensurabilis
(1309), senare af tryckta (ehuru något felaktigt)
i Gerberts "Scriptores". M. afviker i åtskilligt från
de strax efteråt genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
