Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Malajiska arkipelagen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Malajiska skyddsstaterna, de under Englands skydd
stående staterna Perak, Selangor, Negri Sembilan och
Pahang på halfön Malakka. I de båda förstnämnda jämte
Sungei Ujong funnos sedan 1874 rådgifvande engelska
residenter med staber af officerare, 1887 ställdes
Pahang under engelskt skydd. 1895 förenades Sungei
Ujong med Negri Sembilan, som eg. är ett statsförbund
af flera småstater (nio stater), och 1896 förenades de
fyra staterna till en federation (eng. The federated
malay states), hvars ställning till England reglerades
på det sättet, att högste styresman i federationen
är en engelsk high commissioner, som äfven är
guvernör öfver The Straits settlements och residerar
i Singapore, samt under honom en chief secretary i
Kuala Lumpor. Furstarna i de olika staterna fingo 1897
titeln "sultaner" (förbundschefen i Negri Sembilan
kallas yam-tuam). I hvarje stat finnes en resident,
hvilken jämte sultanen, residentens sekreterare,
några malajiska höfdingar och kinesiska köpmän bildar
statsrådet, som är statens högsta myndighet (äfven
i lagstiftningsfrågor). Men sedan början af 1910
finnes äfven ett förbundsråd för hela federationen,
hvilket består af high commissioner som ordf.,
chief secretary, sultanerna och yam-tuam, de fyra
residenterna och fyra icke-ämbetsmän och som stiftar
lagar, som äro gemensamma för hela federationen, dock
under kontroll af statssekreteraren för kolonierna. De
fyra staternas sammanlagda inkomster uppgingo 1909
till öfver 2,95 mill. pd st., deras utgifter till
2,76 mill. pd st. De äro skyldiga att uppsätta
vissa truppkontingenter för tjänst inom kolonien. –
Federationens hela område utgör omkr. 72,000 kvkm. med
1,035,933 inv. (1911), hvaraf 419,763 malajer,
433,244 kineser, 172,476 indier, 5,933 européer eller
i Asien födda personer af europeisk börd. Mankönet
har mycket stor öfvervikt, beroende på den stora
invandringen af kineser (mestadels kulier). Den
största staden är Kuala Lumpor (i Selangor) med
omkr. 45,000 inv. För folkundervisningen funnos 1909
inalles 345 skolor, hvaraf ett 30-tal engelska. De
viktigaste kulturalstren äro kokosnötter, ris,
kautschuk (35 mill. träd), socker, tapioka, kaffe,
peppar. Skogarna lämna dyrbara träslag. Väldiga,
oftast lätt tillgängliga tennlager finnas, äfvensom
guld o. a. metaller. 1909 exporterades 48,743 ton tenn
till ett värde af nära 6,5 mill. pd st. (omkr. hälften
af hela jordens tennproduktion) och producerades 50,5
kg. guld, det allra mesta i Pahang. Järnvägarnas längd
utgjorde 1909 755 km. England har protektorat äfven
öfver några andra, ej till statsförbundet hörande
malajstater på Malakka-halfön: Trengganu, Kelantan,
Keda och Perlis, med sammanlagdt omkr. 725,000 inv.,
och inom dess intressesfär ligger det oberoende Johor
(se d. o.), med omkr. 200,000 inv. Litt.: se den i
art. Malajiska rasen och Malakka anförda litteraturen.
J.F.N.
Malajiska språk l. Malajiska språkgrenen, som hör till
den malajisk-polynesiska språkstammen (se d. o.),
delas i två grupper: 1) malajo-javanska, ibland
benämnd malajiska gruppen, som omfattar malajiskan,
javanskan med kavispråket, madoeresiska och balinska
på Madoera och Baliöarna; bugi-,
makassar-, holontalo- och alfurispråken på Celebes,
batta-(batak-)språket på Sumatra och dajakiska
på Borneos södra kust; 2) tagala-gruppen
l. tagaliska språken i vidsträckt bemärkelse,
omfattande a) de egentliga tagala-språken
på Filippinerna, b) språket på Marianerna, c)
formosanskan och d) malagassiska språket (se d. o.) på
Madagaskar. Den för alla malajiska språk gemensamma
konsonantismen, hvarigenom de hufvudsakligast skiljas
från polynesiska och melanesiska språk, består af
följande ljud: k, t, p; g, d, b; h, s, w, N(ng], n,
m; j, l(r). Ljudet sh (S) finnes blott i malagassiskan
och formosanskan, f endast i den förra och i ibanag
(på Filippinerna). Utom malag., formos., alfur. och
dajak. ega alla malajiska språk en inhemsk skrift,
som är arabisk för malajiskan, men för de öfriga
utgör ombildningar af gamla indiska alfabet från
açokainskrifterna (se Indiens språk och litteratur,
sp. 548). Dock torde snart nog genom missionärernas
bemödanden dessa inhemska alfabet undanträngas af det
latinska, utom för de egentliga litteraturspråken,
malajiskan och javanskan. Karakteristisk för de
malajiska språken är också den rika utbildningen
af infixer, hvilka blott sporadiskt förekomma i
polynesiska och melanesiska språk. För en närmare
inblick i dessa med de europeiska så olikartade språks
natur se Malajiska språket och litteraturen.
H.A. (K.F.J.)
Malajiska språket och litteraturen. De egentlige
malajernas (se Malajer) språk, basa malaju, urspr.
begränsadt till en del af Sumatra och halfön Malakka,
har sedan 1200-talet spridt sig öfver en stor del af
den s.k. Malajiska arkipelagen och har sin förnämsta
betydelse för oss dels som utgörande den viktigaste
förmedlaren för handel och sjöfart öfver hela denna
arkipelag, dels som (jämte javanskan) den förnämsta
representanten för den stora malajisk-polynesiska
språkstammen. Utbildadt till skriftspråk under
sanskritiskt inflytande (med ett stort antal från
sanskrit lånade ord) har malajiskan under tidernas
lopp upptagit många andra främmande beståndsdelar,
förnämligast från arabiskan och portugisiskan. Den
talas af något öfver 4 mill. människor. Malajiskan
eger de fem vanliga vokalerna (a, e, i, o, u)
och alla våra konsonantljud, utom f och sh (S),
samt dessutom de palataliserade ljuden c (tj), dz
(dj) och ñ (nj), för hvilka, liksom för N (ng),
nya bokstäfver tillagts det af malajerna använda
arabiska alfabetet. Accenten ligger alltid på näst
sista stafvelsen. Ordbildningen med prefix, suffix,
infix och reduplikation är rikare och klarare än i
de flesta andra språk, t. ex. bli, köpa, pem-bli-an,
torg, bli-bli-an, varor, tapaj, knåda, t-in-apaj,
bröd o. s. v. Rötterna eller ordstammarna äro i regel
tvåstafviga och kunna utan skillnad i yttre form stå
som nomen, verb eller partikel. Grammatiskt genus,
numerus och kasus saknas. Hvarje som nomen brukad stam
betecknar hela slaget och motsvarar därför närmast
vår obestämda plural, t. ex. oraN, människor. Skall
enhet eller flertal särskildt utmärkas, sker det i
förra fallet genom sa, "en", sa-oraN, och i senare
vanligen genom reduplikation, t.ex. radza-radza,
konungar. Nom. och ack. uttryckas medelst ordets
ställning, resp. före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
