Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Makrilltärnan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
593
Makropyramid-Maksimovitj
591-
taga dem i anspråk, dess längre bort anse vi
föremålet vara. Är nu bilden i båda fallen lika
stor, uppskatta vi föremålet större i det senare
fallet. Makropsi inträder därför vid en af vår vilja
oberoende kramp i ackommodationsmuskeln. Likaså
inträffar fenomenet, om vi sätta framför våra
-ögon abducerande prismor, hvilka komma oss att se
föremålen med mindre konvergens än under vanliga
förhållanden. Makropsi inträffar äfven vid sjukliga
förändringar i ögonbottnen, hvilka leda till en
skrumpning af näthinnan i trakten af gula fläcken.
J. w-k.»
Makropyramid 1. Makroseriens pyramid, miner. Se K r
i s t a 11 o g r a f i, sp. 1337.
Makroserie, miner. Se Kristallografi, sp. 1337.
Makro’skemoi. Se Kloster, sp. 342.
Makrosköpisk (af grek. makrofs, lång, och sko-péi’n,
se), synlig för obeväpnadt öga, i motsats till
mikroskopisk, iakttagbar endast med tillhjälp af
mikroskop.
Makrosomi (af grek. makrofs, stor, och söma, kropp),
jätteväxt (ty. gigantismus), abnorm storlek af hela
kroppen, utvecklar sig vanligen under pubertetsåren
och anses föreligga hos en fullvuxen människa, när
kroppslängden öfverstiger 2-2V4 m
Makrospör, bot. Se Heterospor. Mak-rosporen hos
pteridofyterna motsvaras af embryo-säcken hos
fanerogamerna. G- L-m.
Makrospora^gium, bot., sporangium, i hvilket
makrosporer bildas. Makrosporangiet hos
pteridofyterna motsvarar fröämnet hos fanerogamerna.
G. L-m.
Makrostruktör (af grek. makro’s, stor), geol.,
struktur, som är iakttagbar utan mikroskopets
tillhjälp. Motsats: mikrostruktur. E. E.
Makrpstyl, bot. Se Heterostyli.
Maksivm BjelFnskij, pseudonym. Se J a s i n-ski j,
I. I.
Maksi’m Grek [grjäk], d. v. s. Ma7ximus Greken, "ryska
kyrkans store lärare och martyr för den evangeliska
sanningen", till börden grek, f. omkr. 1480 i Arta
i Albanien, d. 1556, inhämtade, medan humanismen
ännu stod i sin blomstring, i Venezia och Florens
grundlig klassisk bildning samt lärde sig italienska
och franska. Humanismens hedniska tendenser
tilltalade honom dock ej, och han slöt sig till
den af Savonarola representerade riktningen. Efter
sin återkomst till Grekland ingick han som munk i
klostret Vatoped på Athos och kastade sig med ifver
på studiet af kyrkofäderna. 1518 kom han, på kallelse
af storfursten Vasilij Ivanovitj, till Moskva för att
be-skrifva de grekiska handskrifterna i storfurstens
bibliotek, och så blef Ryssland skådeplatsen för
hans egentliga lifsgärning. Stående på höjden af
västerländsk bildning, häpnade M. öfver den råhet
och okunnighet, som han i Ryssland mötte hos både
de andlige och de världslige. Utom sin egentliga
syssla 1. sysslande med kyrkofädernas öfversättning
till slaviska och de liturgiska böckernas re vision
kastade han sig in i den religiösa polemiken och
de politiska frågorna. Under de 38 år, som han
till-bragte i Ryssland, författade han omkr. 140
skrifter. I detta antal ingå, utom öfv. af delar af
bibeln och utläggningar till densamma (t. ex.
Chrysostomos’ samtal öfver Matt. och Joh. evang.) samt
liturgiska afhandlingar, hufvudsakligen
stridsskrifter mot humanismens hedendom, mot
judaiseraiide riktningar, mot papisterna (delvis
riktade mot storfurstens förste lifmedikus, tysken
Nikolaus Bulef), mot Luther, mot muhammedanerna,
mot astrologien o. s. v. I andra skrifter (t. ex. Om
Gud och visheten, Om oordningar och ofog hos denna
tidens makthafvande) gisslade han skarpt de stores
slöseri och deras förtryck mot det lägre folket,
och i sändebref till storfurstarna Yasilij Ivanovitj
och Ivan Yasiljevitj (den grymme) tecknade han en
härskares plikter. Många af hans skrifter behandla
munklifvet, fastor, ånger och andra till sedeläran
hörande frågor. Därjämte författade han äfven
psalmer, böner och helgon-biografier. I den då
pågående striden om klostrens egendomar yrkade M.,
liksom Vassian Kosoj, att stora jordiska egodelar ej
äro förenliga med munklifvet, och han fick därigenom
till fiender såväl metropoliten som munkarna i
det rika Volokolam-ska klostret. När han därjämte
satte sig emot storfurstens skilsmässa från hans
första gemål och gifte med Helena Glinski (Ivan IV:s
moder), lyckades M:s fiender icke blott göra honom
misstänkt hos storfursten, utan äfven få till stånd
ett kyrkomöte 1525, hvilket dömde M. som kättare
på grund af några föregifna eller verkliga fel i
hans bibeiöfv. och "uteslöt honom från delaktighet
af sakramenten". Han inspärrades i Otrotj-klostret
i guv. Tver, men förflyttades två år före sin död
till det Sergievska, nära Moskva. M. är den ryska
litteraturens förnämsta personlighet under 1500-talet,
den västerländska bildningens (renässansens) förste
målsman i det moskovitiska riket. Hans lärjunge
var furst Andre j Kurbskij. M:s samlade arbeten
äro utgifna i 3 dlr (Kazan 1859-62). Jfr H. Hjärne,
"Rysslands omdaning" (1889). Lll. (A-d J.)
Maksi;movitj, Michail Aleksandro-v i t j,
sydrysk författare, f. 1804 af adliga föräldrar i
guv. Poltava, d. 1873, studerade i Moskva humanistiska
ämnen och naturvetenskap, speciellt botanik. Han blef
1829 adjunkt och 1833 professor i botanik vid Moskvas
universitet. Redan 1834 kallades han att vid det
nyinrättade universitetet i Kiev intaga lärostolen
för rysk litteratur. 1841 tog M. för sin hälsas
skull afsked från professuren och tillbragte därefter
sin mesta tid på landet, egnande sig uteslutande åt
studiet af södra Rysslands historia, antikviteter
och etnografi. M. utgaf tre samlingar lillryska
folkvisor (1827, 1834 och 1849). 1830-34 utgaf han
några häften af en almanack, "Dennitsa", och 1840-41
kalendern "KieVlanin", båda egnade hufvudsakligen
åt hans älsklingsämnen. M. behärskade fullständigt
lillryska språket, på hvilket han öfversatte kvädet
om Igor (1857) och psaltaren (1859). I strid mot
Pogodin försvarade han lillryska folkets nationella
och språkliga själfständighet gentemot storryssarna
och ansåg lillryssarna som direkta afkomlin-gar af
den kievska forntidens ryssar. M. stod i personlig
förbindelse med Pusjkin och Gogol och utöfvade
genom sina vissamlingar ett synbart inflytande på
såväl Pusjkin som Zjukovskij. M:s samlade skrifter,
Sobranije sotjinenij, äro i 3 bd utgifna i Kiev
1876-80. Lll. (A-d J.)
Maksimovitj, Karl Ivanovitj, rysk bota-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
