Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mairet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Maisur-Maitland
554
f. 1753 i Chambéry, d. 1821 i Turin. Sedan han i en
jesuitskola lagt grunden till sin omfattande bildning
och studerat juridik i Turin, blef han medlem af
senaten och innehade ett högt domarämbete, då han
1792, på grund af franska arméns intåg i Savojen,
blef tvungen att fly. Han vistades fyra år i Lau-sanne
och därefter i konungariket Sardinien. Han utnämndes
18J2 till sardinskt sändebud i Petersburg, där han,
högt skattad af Alex-andor I och ryska adeln, stannade
till 1817. Han var därefter till sin död chef för döt
kungliga kansliet i Turin. - Utgången ur den gamla
ämbetsmanna-ddeln och genomsyrad af dess stränga
pliktkänsla och vördnad för det bestående, upprördes
han på det lifligaste af den franska revolutionen. Af
skyn för denna satte pennan i hans hand, och hela
hans skriftställarskap utgör en flammande protest
mot revolutionen, hvars skuggsidor ingen tecknat
med större skärpa än han. Jämte Bonald är M. den
häftigaste motståndaren till upplysningstidens
politiska, sociala och religiösa läror. Mot dessa
uppställde han kyrkans ofelbara auktoritet, den
absoluta konungamakten och bevarandet af folkets
historiska kontinuitet och traditioner som nödvändiga
för samhällets bestånd. Sina åsikter utvecklade han
i en rad af arbeten, skrifna i liflig och kraftfull,
af kvickheter gnistrande stil, i hvilken tankarna
ofta ega paradoxens form. M. är grundläggaren
af den moderna ultramontana teologiska skolan i
Frankrike. Trots sina öfverdrifter är han utan tvifvel
en af seklets förnämsta politiska tänkare. Hans mest
betydande arbeten äro Considérations sur la France
(1796; 4:e uppl. redan 1798; sin stora spridning
erhöll arbetet dock först tjugu år senare), Essai sur
le principe géné-rateur des constitutions politiques
(1810), Du Pape (1819; hans hufvudarbete), Soirées
de Saint Pé-tersbourg (1821, postumt), De Véglise
gallicane (s. å.) och Examen de la philosophie
de Bacon (1836), hvari han bryter stafven öfver
Bacon och den moderna naturvetenskapen. Hans bref
visa oss den mänskliga sidan, hjärtegodheten och
älskvärdheten hos denne sträfve och högdragne tänkare,
hvilken så brutalt framhöll krigets nödvändighet
och bödelns oumbärlighet. De äro samlade i Lettres
et opuscules inédites (1851), Lettres inédites
(1858) och Mé-moires politiques et correspondance
diplomatique (1858-60). Oeuvres complétes utkommo
i 14 bd 1884-87. Jfr arbeten om M. af L. Moreau
(1879), A. de Margerie (1883), M. de Lescure (1893)
F. Paulhan (s. å.), F. Descostes (s. å., 1895, 1901
och 1904), G. Cogordan (1894) samt Sainte-Beuves
"Portraits littéraires" II, "Cau-series du lundi"
IV och XV och É. Faguet, "Politiques et moralistes
du XIX:e siécle", I.
2. X a vi er de M., den föregåendes broder, grefve,
skriftställare, f. 1763 i Chambéry, d. 1852 i
Petersburg, följde 1802 sin broder till Ryssland
| i afsikt att egna sig åt målarkonsten. Emellertid
j erhöll han anställning som officer i ryska armén,
utmärkte sig i Italien 1799 och deltog i fälttågen
i Kaukasus och Persien samt följde den ryska
armén till Tyskland 1813, då han befordrades till
generalmajor. Redan 1805 hade han blifvit utnämnd
till direktör för amiralitetets bibliotek och museum i
Petersburg. M. nedlade sina ämbeten 1817, men förblef
på sin ryska hustrus begäran bosatt i Ryssland. På
sina lediga stunder har han nedkastat några arbeten,
som icke voro bestämda för offentligheten, men genom
sin naturlighet, enkelhet och utsökta berättartalang
ännu i dag skattas som mästerverk. I den nödtvungna
ensamheten af en 42 dygns rumsarrest skref han sina
själfulla, älskvärda och känslosamma Voyage au-tour
de ma chambre (utg. af brodern 1794), i någon mån
påverkad af Sterne. I Le lépreux de la cité d’Aoste
(1811) ger han i dialogform en gripande och sann
skildring af en spetälsks lidande och världsåskådning;
verkliga mönster af berättarkonst äro också hans af
samtiden högt uppskattade berättelser Les prisonniers
du Caucase (1815) och Prascorie ou la jeune Sibérienne
(1825; "Prascovia Loupouloff", 1834). Hans Expedition
nocturne autour de ma chambre (1825) är en pendang
och fortsättning af hans första arbete. Hans Oeuvres
(1825, 1828, 1876) äro ofta utgifna; Oeuvres inédites
af Réaume (2 bd, 1877) och Lettres inédites (1902) af
F. Klein. Se Sainte-Beuve, "Portraits contem-porains",
III (1846) och arbeten om M. af L. Rey (1865),
Ungewitter (1892) och Maystre-Perrin (1896).
l o. 2. J. M.
Maisur. Se Mysore.
Mäitäni, Lorenzo, italiensk arkitekt från Siena,
d. 1330, var byggmästare vid den 1290 (af Arnolfo
di Cainbio) började domkyrkobyggnaden i Orvieto samt
anlade och utförde (efter 1310) fasaden, som är den
italienska gotikens praktfullaste och ädlaste verk,
utstyrd med en omätlig rikedom af form och färg. Alla
byggnadsdelar äro från grunden till korsblommorna
fyllda med mosaikmönster, så att denna fasad kan
betraktas som det största och rikaste polykroma
(mångfärgade) monument, som finnes i världen.
C. II. N.*
Maitland [méYtlond], stad i Nya Syd-Wales i
Australien, vid den därifrån segelbara floden
Hunter. 10,085 inv. (1901). M., som eg. är en
dubbelstad (E a s t- och West-M.), är säte för en
romersk-katolsk biskop, har flera skolor, sko-varu-
och tobaksfabriker samt är som beläget i ett rikt
jordbruksdistrikt en viktig handelsplats. Det har
järnvägsförbindelse med hamnstaden Port Hunter
och det inre landet. I närheten stenkols-grufvor.
J- F- N.
Maitland [méVtlond], gammal skotsk adelssläkt, som
redan mot 1100-talets slut omtalas i Berwick-shire,
där Thirlestone och (från 1300-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
