Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
509
Magnus Bengtsson-Magnusson
510
struorade äfven en jordtermoineter och anställde
undersökningar öfver det strålande värmet, särskildt
gasernas absorptionsförmåga för detsamma. Af
stort värde äro också hans mätningar af gasers
värmeledningsförmåga. Hans arbeten återfinnas
hufvudsakligen i Poggendorffs "Annalen".
1. G-g N. 2. (S- A-s.)
Magnus Bengtsson, lagmän i Östergötland. Se Fö l k
u n g a ä 11 e n, sp. 793.
Magnus Billung, hertig af Sachsen. Se Billungarna.
Magnus Broke. Se F o l k u n g a ä t te n, sp. 792.
Magnus contemplator. Se Rikard af S:t Victor.
Magnusen, Finn. Se M agn us son, F.
Magnus Eriksson, konung. Se Magnus, svenska konungar
4.
Magnus Haraldsson, den siste katolske biskopen i
Skara, var ärkedjäkne där, då han 1522 valdes till
stiftets styresman. Han var i början tillgifven Gustaf
Vasa, men blef snart missnöjd med dennes sätt att
behandla den gamla kyrkan. Vid 1527 års riksdag i
Västerås samtyckte han emellertid, ehuru motvilligt,
till recessen och Läckö slotts indragning från
biskopsstolen till kronan. Han lät äfven, ehuru
hans val ej bekräftats af påfven, på konungens
befallning nyåret 1528 inviga sig i sitt ämbete af
Västeråsbiskopen Peder Månsson, tjänstgjorde en vecka
senare vid konungens kröning och infann sig äfven
på kyrkomötet i Örebro 1529. Men på våren sistn. år
deltog han - troligen lockad af Ture Jönsson (Tre
rosor) - i försöken att uppresa västgötaallmogen mot
konungen. Med herr Ture flydde han till Danmark,
hvarifrån han utfärdade en formlig protest mot
Västerås recess. I likhet med sin medflykting dömdes
han på riksdagen i Strängnäs (1529) att mista all sin
egendom i Sveriges rike. På våren 1530 nödgades de
båda herrarna lämna Danmark. De kommo i sept. till
Kristian II i Nederländerna och följde honom på
expeditionen till Norge 1531, vid hvars olyckliga
utgång (1532) M., liksom konung Kristian, fördes till
Köpenhamn. Han begaf sig därefter till Mecklenburg
och skall efter att ha till-bragt sina sista år i
ett kloster nära Eostock ha aflidit där omkr. 1560.
(Fr. W.)
Magnus Marinasson. Se Leopard 2.
Magnus Minniskiöld. Se Folkungaätten, sp. 792.
Magnus Nilsson, dansk prins. Se Magnus, danska
prinsar 1.
Magnussen, H ar ro, tysk skulptör, f. 1861 i Hamburg,
d. 1908, var elev af R. Begås i Berlin, utförde
flera Bismarcksmonument (i Kiel, på Knivsberg
i Nordschleswig), Fredrik II som gammal (1899,
i marmor, Sanssouci), Vilhelm I (sittande staty,
i Bonn), Roons monument i Berlin (1904) m. .fl.
G-gN.
Magnus Smek, numera mindre brukligt vedernamn på
konung Magnus Eriksson.
Magnusson, Greger. Se Lama.
Magnusson, Aurora Floren tina. Se De la Brache.
Magnusson, Arne (isl. Årni Magnusson, lati-nis&radt
Arnas Mafjncens), isländsk historiker och samlare,
f. 13 nov. 1003, d. O ian. 1730, var präst-
son och räknade bland sina förf n der på fäderne-sidan
Snorre Sturlasson, på mödernesidan Gisle Jönsson,
protestantisk biskop i Skålholt. M. blef 1685
teol. kandidat och amanuens hos Thomas Bartholin
d. y. samt vistades i dennes hus till hans död
(1690). 1694 blef han professor i Köpenhamn,
dock utan lön, företog 1694-96 en studieresa
i Tyskland och utnämndes 1697 till sekreterare
i geheime-arkivet, 1701 till professor i dansk
fornkun-skap ("Antiquitates danicse") och 1721
i historia. Det är dock osäkert, huruvida han
någonsin höll föreläsningar. Redan 1702 sändes han
till Island för att tills, med P. Vidalin ordna öns
jordbeskattning; hans utkast till en ny jorde-bok
innehåller en mängd historiska och statistiska
upplysningar. På Island stannade han 10 år och samlade
där ett stort antal gamla handskrifter och dokument,
som han medförde till Danmark. I sitt samlarnit
visade han ej alltid aktning för eganderätten;
där han ej kunde komma åt originalen, försäkrade
han sig dock om pålitliga afskrifter. Äfven från
Danmark och i synnerhet från Norge förvärfvade han
genom donation eller köp värdefulla dokument. Vid den
stora eldsvådan i Köpenhamn 1728 miste han sin egen
boksamling och sina lärda anteckningar, men blott en
ringa del af sin dyrbara handskriftsamling. Vid sin
död skänkte han denna (Arnamagnse-anska samlingen)
till universitetsbiblioteket, jämte ett kapital
(Arnamagnseanska le ga t e t, f. n. 64,000 kr.),
afsedt till bekostnad af fornskrifters utgifvande
och till understöd åt isländska studenter (sedan
1890 innehar en årligt stipendium på 1,000 kr.),
som egna sig åt sådant arbete. Samlingen vårdas
sedan 1760 af en särskild kommission och har sedan
1883 sin egen bibliotekarie. Den omfattar öfver 2,800
handskrifter (däraf 500 på pergament) och öfver 10,000
dokument, antingen original (5,600) eller afskrifter,
från Island, Norge och Danmark. En katalog utkom
1888-94 i 2 bd. Själf utgaf M. endast några få af
fornskrifterna, men genom sin samling har han verkat
mera än någon annan för studiet af Nordens forntid
och för alltid gjort Köpenhamn till den naturliga
medelpunkten härför. Arnamagnaeanska legatet har
bekostat utgifvandet af en mängd viktiga fornskrifter.
E. Ebj?.
Magnusson, Sk u Ii, isländsk ämbetsman, f. 1711,
d. 1794, blef 1734 syssloman och 1749 landsfogde
på Island samt framkallade genom sitt nit många
nyttiga inrättningar och företag. Det var han, som
gaf impulsen till frigifvandet af handeln på Island
(1786), hvilket var ett hufvud-villkor för öns
materiella utveckling. E. Ebg.*
Magnusson, Fi n nu i, vanligen kallad Finn Magnusen,’
isländsk fornforskare, f. 27 au?. 1781 (ej 1787,
som i art. Isländska litteraturen felaktigt uppfes)
på Skålholt, d. 24 dec. 1847, blnf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
