Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maele ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ignatii Loyolæ (1585), Historiarum
indicarum libri XVI (1588) och en
historia öfver Gregorius XIII:s pontifikat
(utg. 1743). Hans samlade arbeten utgåfvos 1747.
J.C.
Maffei. 1. Alessandro di M., markis, bajersk
fältmarskalk,, f. 1662, d. 1730 i München, hade
stor del i segern öfver turkarna vid Belgrad 1717 och
efterlämnade memoarer, viktiga för samtidens historia
(utg. 1737). – 2. Francesco Scipione di M., markis,
den föregåendes broder, italiensk fornforskare
och skådespelsförfattare, f. 1675 i Verona, d. där
1755. Efter uppfostran i Parmas jesuitkollegium begaf
han sig till Rom, där han egnade sig åt studiet af
den italienska skaldekonsten, i synnerhet Dantes
verk, och upptogs bland medlemmarna i Accademia
degli Arcadi. 1703 och 1704 deltog han som bajersk
frivillig i Spanska tronföljdskriget, men bosatte
sig sedan i Verona (i släktens praktfulla palats
vid Piazza d’Erbe). Emellertid finna vi honom
redan 1709 i Padua som medredaktör i "Giornale de’
letterati d’Italia". I Turin, dit han därefter begaf
sig, gjorde han bekantskap med en af den tidens
förnämsta skådespelare, och därigenom riktades
hans håg åt dramatiskt författarskap. Frukten
blef sorgespelet Merope (1713), som imiterats af
Voltaire och kommenterats af Lessing, och senare
lustspelet Le cerimonie samt "Teatro italiano", en
samling äldre italienska teaterstycken. 1716 gaf
han på Veronas antika amfiteater ett tornerspel
till ära för den bajerske tronföljaren, hvarvid
han själf uppträdde. Emellertid hade han egnat sig
äfven åt historia och fornforskning, och detta blef
småningom hans egentliga lifsgärning. Ryktbart, ännu
ej i sitt slag öfverträffadt är hans arbete Verona
illustrata (1731-32, ny uppl. 1825-27 i 4 bd). Veronas
fornsaksmuseum, som han beskrifvit i Museum veronense
(1749), är hans skapelse. För fornforskningen har
M. stor betydelse som kännare och kritiker af romerska
inskrifter. Han kände äfven sin tids naturvetenskap
och kämpade mot öfvertron i Arte magica annichilata
(1754). Hans arbeten äro utgifna i 21 bd (1790). Jfr
bl. a. Pindemonte, "Elogio del marchese Scipione di
Maffei". 1–2. J. C.
Maffei, Giuseppe, italiensk
litteraturhistoriker, f. 1775, d. 1859, blef professor
i italienska litteraturen vid Salzburgs universitet
1805 och vid Münchens 1826. Hans viktigaste arbete
är Storia della letteratura italiana (3 bd, 1825;
3:e uppl. 1853, 4 bd).
Maffei, Andrea, italiensk skald och öfversättare,
f. 1798 (l. 1800 l. 1802), d. 1885. I sin ungdom
var han mycket tillsamman med skalden Monti (se
d. o.). Sina poetiska öfversättningar började han
1818 med Gessners idyller; sedan följde "Faust"
m. m. af Goethe, Schillers tragedier, Grillparzers
"Medea", flera af Shaksperes dramer,
Miltons "Förlorade paradiset", större delen af
Byrons dikter, skaldestycken af Th. Moore. M:s
öfversättningar äro stundom väl fria, men på det hela
mästerliga. Bland hans originalarbeten må nämnas
Dal Benaco (1854), Versi editi ed inediti (1858),
Arti affetti e fantasie (2:a uppl. 1864).
J. C.
Maffia. Se Mafia.
Mafflien [-iä~’], arkeol., kallas af den belgiske
forskaren Eutot den mellersta delen af den eolitiska
tiden (d. v. s. den allra tidigaste, förpaleolitiska
stenåldern), som af honom indelas i reutelien,
reutelo-mesvinien l. mafflien och mesvinien. Epoken
tillhör den tidigaste kvartärperioden. De funna
redskapen, som skola karakterisera densamma, utgöras
af grofva flintstycken med några få retuscher. De
kunna ej skiljas från annan eolitisk industri.
T. J. A.
Mafia (Monfia), en 434 kvkm. stor ö vid Afrikas
östra kust, ö. om floden Rufidjis mynning. M. är en
korallö; på dess östra kust ligga stora hopar pimsten,
som anses ha ditkommit från det vulkaniska utbrottet
på Sundaöarna 1883. Ön har omkr. 200,000 kokosträd;
f. ö. odlas maniok, bönor, batater, bananer och
ris. Äfven boskapsskötseln och fisket äro af vikt. På
ön flätas mattor af palmbladsfibrer. Invånarna
äro en brokig samling af olika slags negrer,
araber, indier och ett fåtal européer – inalles
omkr. 6,000. – Hufvudort är Tschole, på en liten
angränsande holme. Ön, som förr egdes af sultanen
af Sansibar, tillhör sedan 1890 Tyska Öst-Afrika.
J. F. N.
Mafia (riktigare än Ma’ffia), namn på
en egendomlig social företeelse på Sicilien,
i viss mån jämförlig med den ryktbara camorran
(se d. o.) å södra Italiens fastland, men som
långt mindre än denna kan betraktas som endast
ett vanligt röfvarförbund. Namnets ursprungliga
betydelse är omstridd, och mafians uppkomst härledes
ur ett slags gendarmeri, "compagnie d’armi",
som omkr. år 1800 organiserades af regeringen på
Sicilien till röfvarväsendets bekämpande, men snart
själf började göra sig skyldigt till utpressningar
hos den förmögnare delen af befolkningen och vann
åtminstone passiv anslutning inom alla folklager på
ön. Detta onda fortfor, äfven sedan Garibaldi 1860
upplöst "compagnie d’armi"; och ehuru mafian tidtals
(i midten af 1870-talet och 1892) våldsamt förföljts
af den italienska regeringen, härskar den ännu som
ett slags kontrollerande samhällsinstitution vid
sidan af de lagliga myndigheterna. Dess medlemmar,
af allmänheten kallade mafiosi, tillhöra alla
samhällsklasser, äfven de högsta, men återfinnas
mest bland underhafvandena å de större godsen. Med
dolk eller revolver utöfva mafians medlemmar utan
betänkligheter sin själftagna straffmakt, och
icke minst strängt straffas dess egna medlemmar,
då de missbrukat sin ställning. En betydande del
af Siciliens invånare hyser större förtroende till
mafians domslut än till regeringsdomstolarnas, och
befolkningens tvister afgöras i stor utsträckning af
mafian såsom skiljedomare, medan däremot polisens
och domstolarnas verksamhet vid uppdagande och
bestraffande af brott försvåras. De politiska valen
på ön ligga nästan fullständigt i dess hand. Med
italienska emigranter har mafian äfven öfverförts till
Förenta staterna. Jfr Umilta, "Camorra et M." (1878),
Le Faure, "La
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
