Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Madrid ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där höll han Frans I fången efter slaget vid Pavia
(1525). Filip II gjorde det 1560 till sitt rikes
hufvudstad och enda residens (única corte).
(J. F. N.)
Madridejos [-de;chås], kretsstad i spanska
prov. Toledo (Nya Kastilien), på en fruktbar slätt
vid Valdespino, en biflod till Guadiana. 7,158
inv. (1900). Frukt- och saffranodling.
J- F- N.
Madrigäl (it. madrigäle. äldre form
madriale, mandriale, herdesång, af mandra,
boskapshjord). 1. Litt. Urspr, en enkel folkvisa,
upptogs madrigaien på 1300-talet af de italienske
skalderna och regelbands som en strof af 8-11
elfvastafviga jamb-verser med bestämd rimföljd. Sedan
tillätos äfven sjustafviga rader, och småningom
vidgades ordets betydelse till att omfatta hvarje
liten dikt af sådana verser, hvilken löpte ut i en
epigrammatisk vändning. Så har termen äfven begagnats
i Sverige. I Frankrike, där madrigaien odlades
mycket under 1500-1700-talen, utgjorde den ett i
små-vers klädt infall, galant smicker e. d. Om tyska
madrigaien se Vossler, "Das deutsche m." (1898). -
2. Mus. a) Kedan förrenässansens florentinska
madrigalpoesi var nära förbunden med musik, och
senaste tidens forskningar (af Joh. Wolf m. fi.) ha
ådagalagt, att 1300-talets flerstämmiga madrigaler
(och ballader, canzoner o. s. v.) voro komponerade
icke för a-cappella-sång, utan för en röst med
utfyllande instrumental ledsagning. Bland denna tids
madrigalkompositörer må nämnas Dantes vän P. Casella
samt F. Landino (se denne). - b) Sedan den nya
kyrkliga a-cappella-stilen på 1500-talet öfverförts
äfven på den världsliga sången, blef madrigaien
den egentliga representanten för kammarmusik och
konstsång under 1500- och 1600-ta-len samt utgjordes
af en 3-6-stämmig kör, till formen liknande motetten,
men med världsligt och mest erotiskt innehåll i likhet
med de mera populära "villanelle", "frottole" m. fl.,
som å andra sidan icke egde madrigalens rytmiskt
och kontrapunktiskt mera konstfulla faktur. Namnet
blef vedertaget efter Arcadelt, som 1539 med första
boken af sina "Madrigali" väckte sådant uppseende,
att densamma på 30 år upplefde 12 upplagor. Till detta
skedes madrigalkompositörer höra äfven Orlando Lasso
och engelsmannen 0. Gibbons. Madrigalens förnämsta
musikhistoriska betydelse ligger däri, att den
indirekt blef utgångspunkten för den beledsagade
solosången ("monodien") och instrumentalmusiken, i
det man plägade arrangera omtyckta madrigaler för luta
eller klaver på det sätt, att en stämma sjöngs och de
andra spelades, så godt det lät sig göra. Madrigaien
utträngdes småningom af andra former, men har i form
af a-cappellasång bibehållit sig ända in i nutiden uti
England, där en Madrigäl society stiftades 1741. Ett
urval af engelska madrigaler från 1500- och 1600-talen
finnes utgifvet af B. Squire, på Breit-kopf & Härtels
förlag. 1. R-n B. 2. A. L.* E. F-t.
Madrilefia [-le’nja], eg. "den madridska", en från
trakten af Madrid härstammande spansk na-tionaldans
af eldigt kynne.
Madrillbräde, krigsv. Se P e t a r d.
Mardsen, Hans, dansk präst, d. omkr. 1562, verkade
1535 i Svanuinge vid Faaborg på Fyn och blef
tillfångatagen af lybska krigare. Af en händelse, då
han var inspärrad i ett skåp, hörde han en rådplägning
mellan de fientlige anförarna om
fälttågsplanea. Han lyckades fly och röjde sin
kunskap för den kunglige härföraren J. Rantzau samt
medverkade därigenom till dennes seger vid öxnebjerg
(11 juni 1535). Till belöning blef han prost.
E. Ebg.
Mardsen. 1. Andreas Peter M., dansk målare och
arkeolog, f. 22 dec. 1822 i Köpenhamn, d. 25
sept. 1911, kom i målarlära, gick samtidigt på
konstakademien, blef djurmålare, utställde 1847
en rad bilder af husdjur i det fria, utförde sedan
väggmålningar i Landbohöjskolens föreläsningssal och i
Zoologiska museet. M. ingick som frivillig i armén vid
krigets utbrott 1848, blef officer och tog i slutet
af 1864 afsked som kapten. Han utgaf planschverket
AfMldninger af danske oldsager og mindesmcRrker
(1868-70), Undersö-gelse af kjökkenmöddingen ved
Mejlgaard (1888) och Jydske gravpladser fra den
förromerske jern-alder (1894), de bägge senare i
"Aarböger for nord. oldk. o. hist." - 2. Karl
Johan V i l h e l ni M., den föregåendes son,
dansk konstförfattare och museiman, f. 22 mars
1855 i Köpenhamn, studerade måleri vid akademien i
sin födelsestad, på Skagen och i Paris på Gérömes
ateljé 1876-79, utställde under hela 1880-talet
figurmålningar, landskap och stilleben i Köpenhamn
mön drogs samtidigt öfver till konstkritik och
konstforskning. Han debuterade som konst-anmälare i
"Dagsavisen" och blef som kritiker i "Politiken"
1884 ff. den moderna riktningens främste litteräre
förkämpe i Danmark. I bokform utgaf han 1885
Japansk malerkunst, 1891 Holländsk malerkunst
7, som behandlade tiden före Eembraudt, och 1892
Studier fra Sverig, som innehöll uppsatser om en del
äldre konstverk. Den i denna bok intagna studien
om den målning af Rembrandt, som blifvit kallad
"Ziskas sammansvärjning" - men som, enligt ett
antagande af M., möjligen var afsedd att framställa
Odin och hans kämpar - gaf anledning till en
vidlyftig diskussion. Denna hade till resultat,
att den holländske forskaren Hofstede de Groot
fastslog, att täflan i själfva verket afsåg att
framställa den bataviske frihetshjälten Claudius
Civilis’ sammansvärjning mot romarna. M. blef
1895 assistent vid Konstmuseat i Köpenhamn,
där han 1900 blef inspektör och 1911 direktör
för målningssamlingen. Sedan 1899 har han varit
medlem af gallerikommissionen. Hans senare arbeten
äro omfattande och uttömmande monografier öfver
J. Th. Lundbye (1895) och W. Marstrand (1905), en
kort, populär öfversikt af Billedkunsten (1902),
ett par kapitel i Runstens historie i Danmark,
hvilket verk han redigerade 1901 ff., samt Malerier af
Rembrandt og hans elever i den kongelige malerisamling
(1911). Dessutom har M. skrifvit gedigna uppsatser i
"Tilskueren" m. fl. publikationer och utarbetat
kritiska kataloger öfver konstmuseets äldre
målningar (1904) och öfver den staten tillhöriga
samlingen på Nivaagaard (1907). Bland skandinaviska
konstförfattare är M. f. n. en af de främste. 1. G-g
N. T. J. A. 2. G-g N.
Ma’dsen, Emil, dansk officer, f. 27 juni 1830,
blef 1853 löjtnant i artilleriet och 1861 kapten i
generalstaben. I kriget 1864 tjänstgjorde han som
souschef vid den ena armédivisioiien på Dybböl,
var 1870-82 lärare vid krigsskolan och 1879-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
