Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik / 395-396 (1912) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Madagaskar ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

innefattande flera stammar, kända under det gemensamma
namnet sakalava. Af alla dessa äro hovaerna,
som bebo den centrala provinsen Imerina, de mest
civiliserade och intelligenta, och deras språk förstås
öfver större delen af ön. De tyckas vara de senast
inflyttade och ha den ljusaste hyn (jfr fig. i art. Hova).


Fig. 2. Malagassisk höfdings hydda (vid Tamatave).

De öfrige malagasserna äro icke vildar, ehuru de ej äro
civiliserade i europeisk mening. De hade ett
ordnadt samhällsskick, och deras byar voro ofta
befästa med stor skicklighet samt styrdes af
höfdingar och äldste. Hovaerna voro delade i 3
samhällsklasser: andriana, ädlingarna, ättlingar af
forna höfdingar, hova, de frie ofrälse, som bilda
massan af befolkningen i Imerina, samt andevo,
slafvarna. Malagasserna skildras som osedliga och
opålitliga, känslolösa för andras lidanden och grymma
i krig. Polygami var vanlig; men på samma gång hade
kvinnan större anseende där än i de flesta hedniska
länder, hvartill i sin mån bidragit, att ön i mer än
50 år (med ett kort afbrott) haft endast kvinnliga
regenter. Dryckenskap är mycket allmän. Å andra sidan
äro malagasserna tappra, vänfasta, ömma mot sina barn
och sina gamla släktingar, höfliga och gästvänliga
mot främlingar. Slafveriet hade en patriarkalisk
karaktär och var sällan åtföljdt af grymhet eller
förtryck. Slafhandel borttogs nominellt 1877, och
slafveri upphäfdes 1896 i alla delar, som då stodo
under fransk myndighet. Kristendomen är officiellt
införd bland hovaerna, hvilka till namnet bekänna
sig till presbyterianismen. London missionary
society har verkat på ön sedan 1820, anlagt skolor
och skapat en inhemsk litteratur (bokstafsskrift
saknades förut) samt hade 1890 1,220 kyrkor, 248,000
kristna bekännare och 68,000 barn i sina skolor. 1863
började ett annat brittiskt missionssällskap, 1866
det norske missionsselskab (som nu räknar öfver
70,000 kristna), 1867 kväkarna och senare (1896) ett
franskt protestantiskt missionssällskap samt flera
katolska. 1906 räknade de protestantiska missionerna
närmare 2,500 kyrkor, 350,000 kristna (sannolikt
3/4 l. 4/5 af alla kristna på ön) och 100,000 barn i
småskolor. Skolorna äro ej blott primärskolor, utan
omfatta äfven högre läroanstalter. Sedan 1897 har
den franska styrelsen på ön upprättat sekundärskolor,
medicinska och tekniska skolor samt några primärskolor
(statsutgifterna för undervisningsväsendet voro 1910
nära 950,000 frcs), och alla andra skolor måste
iakttaga de stadgar undervisningsdepartementet
utfärdar samt undervisa i franska språket. 1906
förbjödos missionssällskapen att, som i de flesta
fall var vanligt,
använda kyrkorna som skolsalar, och följden
af detta förbud jämte andra åtgärder var,
att flertalet skolor måste upphöra. De enda,
som befattade sig med sjukvård, voro före 1896
de protestantiska missionerna, hvilka utbildade
infödda läkare, sjuksköterskor och barnmorskor
samt anlade sjukhus, bl. a. äfven leproserier: två
af London missionary society, ett stort (800-900
sängar) af norska missionssällskapet och ett af den
katolska missionen. Det sistnämnda och det ena af
Londonsällskapets ha öfvertagits af regeringen. De
hedniske malagasserna tro på ett högsta väsen,
men ha intet organiseradt religiöst system eller
någon gudstjänstform, inga tempel, inga bilder och
intet särskildt prästerskap. Djuroffer anställdes
förr flerstädes på heliga stenar och altaren, och
människooffer uppgifvas ha förekommit tillfälligtvis
i några af de södra distrikten. Vidskepelsen på ön är
ännu mycket stor, och många handlingar äro på grund
af öfvertro icke tillåtna, d. v. s. de äro tabu. –
Malagasserna äro hufvudsakligen jordbrukare. Några
stammar utmärka sig genom skicklighet i handaslöjd,
kvinnorna i förfärdigande af väfnader af silke,
bomull och hampa samt andra växtfibrer, männen
i metallarbeten af flera slag. Handeln består
väsentligen i export af nötkreatur, hudar, ris,
guld, fibrer af rafiapalmen (Raphia ruffia)
och väfnader däraf, gummi, kautschuk och kaffe,
hvars odling införts till ön, samt i import
af europeiska och nordamerikanska väfnader,
järnvaror och brännvin. Sammanlagda värdet af
in- och utförseln (båda nästan lika stora) var 1909
nära 50 mill. kr. Europeiska köpmän äro bosatta
längs kusten. Något inhemskt mynt finnes icke,
men det franska myntsystemet är numera gällande
värdemätare på hela ön. Kommunikationerna äro i
allmänhet dåliga, men fransmännen göra allt för
att förbättra dem. Så ha en järnväg anlagts från
östkusten till hufvudstaden (272 km.) samt landsvägar
dit från både öst- och västkusten. M:s hufvudstad
är Antananarivo (fr. Tananarive), med omkr. 95,000
inv., belägen i det inre höglandet. Nästan hela
staden har blifvit ombyggd samt de gamla trä-
och rörhusen ersatta med större och solidare
byggnader af soltorkadt tegel och sten. Den har
flera kungliga palats, ett 50-tal kyrkor (bl. a. en
norsk samt en anglikansk och romersk-katolsk
katedral), läroanstalter och sjukhus, grundade af
engelska missionssällskap. Andra större städer på
ön äro Mojanga (Majunga, 7,200 inv.),
på nordvästra kusten, Tamatave (8,750 inv.), den
förnämsta hamnen, på östra kusten, och Fianarantsoa
(8,200 inv.), hufvudstad i Betsileo. De flesta öfriga
städer äro små. Kolonien har icke själfstyrelse,
är ej representerad i franska nationalförsamlingen
och har ingen egen representation. I spetsen för
förvaltningen står en generalguvernör, biträdd
af ett råd, hvilket måste deltaga i bestämmandet
af budgeten. Till kolonien höra äfven (sedan 1896)
Diégo Suarez, Nossi Bé och S:te Marie. I flera städer
finnas chambres consultatives, bestående af köpmän
och jordbrukare, ön är delad i 19 provinser med
civil förvaltning och i 5 militärdistrikt (circles)
med militära ämbetsmän. Så långt som möjligt ha
de infödda stammarna själfstyrelse, och hovaernas
inflytande öfver de andra har borttagits.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>