- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
105-106

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lysgas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lysgas

106

delar: 1) vattenbassäng eller klock-kar af murverk,
betong eller järnplåt; 2) själfva klockan, en- eller
flerdelad; 3) ledarställning; 4) in- och utloppsrör,
utmynnande något öfver vattenytan inuti klockan. Förr
användes uteslutande klock-kär af murverk eller
betong, nedsänkta i marken, men numera användes mest
kar af järnplåt, byggda h. o. h. ofvan jord. Klockan,
som göres af tunn järnplåt, neddop-par i klock-karet,
på hvars botten dess underkant hvilar, då klockan
är tom. Vid mindre klockor är klockan utförd i ett
stycke, vid större i flera delar, s. k. lyft. Klockor
med en rymd af ända till 400,000 kbm. finnas utförda
med 6 lyft. Då gasen inledes en dylik telesko-pisk
klocn^, lyftes först den inre delen. sedan denna
är uppe, griper den ring-formiga rännan, fickan, på
dess undre kant i en motsvarande ring på det andra
vftets öfre kant, hvarefter L Ät andra lyftet börjar
gå höjden o. s. v. Tätningtn mellan de olika lyften
åstadkommes genom det vatten, som medföres i lyftens
fickor. För att klockan skall lyfta sig jämnt öfver
hela omkretsen, måste den styras medelst rullar, som
anligga mot ledarställningen. Förr var det vanligt
att inbygga klockorna i hus, enär man fruktade, att
vätskespärren skulle frysa vid kyla, men sedan numera
effektiva uppvärmningsanordningar finnas, användes
vanligen öppna klockor, d. v. s. ej inbyggda. Fig. 12
visar en inbyggd gasklocka med bassäng af murverk och
gjord i 3 lyft. - För att gasen skall kunna genomgå
de olika tvättarna och kistorna samt inpressas i
klockorna, begagnar man en exhaustor (i gastekniken
nyttjas eng. formen exhauster; se fig. 13), en
liggande cylinder, försedd med in- och utlopp för
gasen, i hvilken en mindre cylinder roterar, som är
excentriskt lagrad i den större på sådant sätt, att
den vid rotationen berör den yttre på ett ställe. Den
inre cylindern utföres i 3 delar, mellan hvilka
finnas 3 plattor af stål eller läder, som anligga
mot den yttre cylinderns väggar och som kunna röra
sig fram och åter i radiell led mellan cylinderns 3
delar. Vid innercylinderns rotation skjutas dessa
af centrifugalkraften mot den yttre cylindern och
släpa efter densamma, hvarvid de omväxlande skjutas
in och ut i innercylindern. Därvid förstoras eller
förminskas rummet mellan plattorna, hvarigenom en
sugande respektive tryckande verkan uppstår vid in-
respektive utloppssidan. På sista tiden ha för samma
ändamål turbofläktar börjat användas. Som det är
af stor vikt, att exhaustorn håller jämnt tryck,
särskildt på sug-sidan, sättes den i förbindelse med
en regulator för reglering af trycket. I retorterna
bör trycket

nämligen alltid vara + 0. Vid högre tryck läcker
en del gas ut genom otäthcter i desamma, hvarjämte
en sönderdelning af gasen lättare eger rum, och vid
lägre tryck kunna lätt rökgaser sugas in.

Fig. 12. Teleskoperad

gasklocka i 3 lyft, sche-

mati.skt framställd.

Fig. 13. Bealcs exhaustor med 3 vingar.
(Tvärgeuom-skiirning.’)

Regleringen sker antingen medelst en omloppsregulator,
som låter genom en omloppsledning så mycket gas
återgå i sugledningen, att trycket i densamma
hålles konstant, eller medelst en Hahns regulator,
som reglerar ångtilloppet till den direktkopplade
ångmaskinen efter trycket i ledningen. - Gasen kan
ej från gasklockan ledas direkt ut i ledningsnätet,
ty klockan utöfvar olika tryck på gasen alltefter
det höjdläge, som den för tillfället intar. Gasen
får därför från klockan passera en tryckregulator,
som håller trycket konstant i den utgående
ledningen. Denna apparat (se fig. 14) liknar till
sin konstruktion omloppsregulatorn. Trycket i
utloppsledningen verkar på en i vatten simmande
klocka, hvars rörelse öfverföres till en i
ledningen befintlig ventil, som därigenom ändras
så, att trycket i utloppsledningen hålles konstant
vid önskad storlek. Genom ändring af klockans
belastning, som utgöres af vatten eller fasta
vikter, kan samma tryck ändras efter behag. - För
kontrollering af trycket i olika delar af rörnätet
inom verket finnas manometrar inkopplade före och
efter hvarje särskild apparat. Medelst dessa kan man
genast se, om stoppar bildats i apparaterna eller
i ledningarna mellan desamma. Rörledningarna inom
verket utföras vanligen af gjutjärnsrör med muffar af
vanlig konstruktion eller flänsar vid anslutning till
apparaterna. Storleken tages så, att gasens hastighet
uppgår till högst 3 m. per sekund. Ledningarna
läggas antingen i marken utomhus och i källare
inomhus eller också i luften öfverallt. I senare
fallet användas smidesjärnrör. Då man oaktadt all
rening och kondensering ej kan hindra, att gasen för
med sig mindre mängder vattenånga och tjära, hvilka
sedan kondensera i rörnätet, lägges detta öfverallt
med sådan lutning, att kon-densationsprodukterna kunna
rinna åt ena eller andra hållet. På de lägst liggande
punkterna anbringas s. k. sifoner, cylindriska kärl
af gjutjärn,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:54:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbq/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free