Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litofys ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
791
Litofys-Litografi
792
Litofys, petrogr. Se S f ä r o l i t.
Litofyter (af grek. li’lhos, sten, och fyto’n, växt),
bot., sådana af klippflorans växter, som växa på
stenens yta. Jfr C h a s m o f y t e r.
Litogräf (se Litografi), utöfvare af litografiens
konst, stentecknare, stentryckare. - L i t o-grafera,
teckna på planslipad stenskifva; utföra ett stentryck
(en litografi). - Litogräfisk, stentrycks-, som
utgöres af eller snvänds vid litografi.
Litografi (af grek. lifthos, sten, och gra’f an,
skrifva), konsten att medelst aftryck från en
stenskifva mångfaldiga teckningar eller skrift;
det genom detta förfaringssätt frambragta
resultatet. Litografien 1. stentrycket uppfanns
1798 af A l o i s Sen e f el d er (f. 1771 i Prag,
d. 1834). Det är baseradt på förhållandet, att
fett och vatten ej blanda sig med hvarandra. Om en
teckning framstäl-les med ett fett ämne på en torr
s. k. l i t o g r a-fisk sten (se d. o.), intränger
fettet i stenens porer och kvarhålles energiskt af
densamma. Behandlas den sedan med vatten, "fuktas",
intränger vattnet endast på de icke feta ställena,
de feta ställena däremot stöta vattnet ifrån sig. Vid
invals-ning med fet färg taga endast de ställen färg,
som förut icke upptagit vatten. Efter infärgningen får
stenen i kontakt med ett papper passera tryckpressen,
hvarvid färgen af ges åt papperet och ett aftryck
erhålles. För hvarje nytt aftryck upprepas fuktning
och invalsning. Under (M att vid t. ex. träsnittet
de färgtagande och färgafgifvande ställena ligga
upphöjda, vid koppartrycket fördjupade, ligga,
vid den egentliga litografien, de färgtagande och
färgafgifvande ställena i samma plan som de icke
färgtagande partierna. Litografien tillhör den
grupp af grafiska reproduktionsförfaranden (jfr
Grafisk konst), som kallas flacklryckförfaranden
och är typisk för denna grupp. De egentliga
litografiska förfarandena kunna uppdelas i direkta
och indirekta. Till de förra höra de förfaranden,
vid hvilka teckningen med litografisk tusch eller
krita (se dessa ord) utföres bakvänd direkt på
stenytan. Framställes teckningen med tusch, måste
stenytan vara mycket finslipad och teckningen
utföras medelst penna, pensel eller dragstift. För
kritteckning finslipas först stenen och "kornas"
därpå genom af-rifning med fin sand. Kornigheten gör
maneret mjukare och möjliggör bättre återgifvande af
tonvärden och öfvcrgångar. Utförd med skicklighet och
konstnärlighet, kan den litografiska kritteckningen
lämna synnerligen vackra resultat. Numera ha de
direkta förfarandena, synnerligast genom utbildandet
af de fotolitografiska metoderna, alltmera fått
träda i bakgrunden och ersättas i regel af f o t
o l i t o g r a-fien (se d. o.), emedan därigenom
teckningen kan utföras rättvänd på papper, hvilket
är vida bekvämare och lättare än att teckna den
bakvänd på stenen. - Stor användning har^äfven det
s. k. öfver-try eks för f ärande t, genom hvilket
ett redan befintligt aftryck kan öfverföras på stenen
och tryckas. Aftrycket kan vara utfördt i litografi
eller något annat grafiskt förfarande i streck- eller
punktmaner, t. ex. boktryck, träsnitt, kopparstick,
och förfarandet tilleår så, att af trycket tryckes
med en speciell färg (öfvertrycksfärg) på ett nr d
ett gummi- eller klisterskikt öfverdraget papper,
hvarefter det bringas i kontakt med den torra
stenytan. Genom att
fukta papperets baksida upplöser man gummi- eller
klisterskiktet, så att själfva papperet kan dragas
bort och den feta bilden kvarstannar på stenen. - Man
kan äfven med fet krita eller tusch teckna bilden på
ett med gummi eller klister öfverdraget papper och på
nyss beskrifvet sätt öfverföra bilden på stenen. Ett
liknande förfarande är den s. k. a u t o g r a-f i
en (se d. o.), som ofta användes, då det är fråga
om att mångfaldiga handskrifter. Skriften utföres
på papper med s. k. autografiskt eller litografiskt
bläck (se d. o.), i hvilket fett ingår som väsentlig
beståndsdel, och genom pressning bringas papperet
i kontakt med stenen, hvarvid den feta skriften
öfverföres på denna. Har man på ett eller annat sätt
anbringat den feta bilden på stenen, måste densamma
"etsas", innan stenen är färdig för tryckning. Denna
etsning har emellertid icke, som vid de egentliga
etsningsförfarandena, till uppgift att åstadkomma
någon relief, utan åsyftar att öka stenens porositet
på de ställen, som ej äro täckta af bilden och
därmed stenens förmåga att uppsuga och kvarhålla
vatten. Etsningen sker med en med salpetersyra svagt
surgjord lösning af gummi arabicum. Gummit intränger i
stenens porer och bidrar i hög grad att hålla de icke
tecknade partierna rena, d. v. s. hindra dem att taga
färg. För tryckningen användas speciellt konstruerade
litografiska tryck-pressar (se d. o.). För mindre
upplagor och för öf-vertryck användes handpress,
vid hvilken fuktning, invalsning etc. sker för
hand, vid snällpresstryck ske dessa manipulationer
automatiskt. En litografisk snällpress kan lämna
4-5,000 aftryck per dag.
Stengravyren skiljer sig väsentligt från den egentliga
litografien och är till sin princip besläktad med
kopparsticket, men den litografiska stenen ersätter
här kopparplåten. För stengravyr användas de hårdaste
och finaste stenarna. Stenen slipas, behandlas med
oxalsyra och finpoleras, hvarefter teckningen med
gravernål, eller, i speciella graverma-skiner, medelst
diamantspets, inristas i stenen. Stenen kan äfven, som
vid kopparsticket (se Kopparstick och Koppartryck),
förses med etsgrund och etsas; i detta fall är det
fråga om ett verkligt etsningsförfarande. Infärgning
och tryckning ske enligt samma principer som vid
koppartrycket.
Vid kromolitografien 1. färglitografien (jfr
Färggravyr) framställas flera tryckstenar, hvar och
en motsvarande en bestämd färg, och de resp. färgerna
tryckas på eller vid hvarandra, så att den åsyftade
koloriten erhålles. Färglitografien har mycket stor
användning för framställning af kartor, etiketter,
industriellt tryck etc.; äfven för framställning af
de bekanta s. k. oljetrycken eller oljefärgstrycken
användes detta förfarande. Stundom användas ända till
20-25 olika färgstenar för att åstadkomma åsyftad
effekt. Som exempel på färglitografi kan hänvisas till
de kartor i färger, som finnas i Nordisk familjebok,
samt till pl. vid art. Andfåglar, Bär, Dräkt, Höns,
Keramik m. fl. Färglitografien utföres på så sätt, att
konturteckningen med fettfri färg, "klatschtryck",
öfverföres på lika antal stenar, som man önskar
färgstenar. De partier af teckningen, som motsvara
en viss färg, behandlas med litografisk tusch eller
krita och tryckas sedan med motsvarande färg, på
detta aftryck tryckes nästa färg o. s. Y. Passningen
åstadkommes genom uppnålning efter särskilda
passmärken, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
