Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kritikast ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1471
Kritikast-Kritisk temperatur
1472
vetenskaper (t. ex. matematiken) fasta och
obestridliga principer, medan däremot exempelvis
litteratur-och konstkritiken; den estetiska
granskningen, rör sig med värdeomdömen, hvilka ju i
regel äro anfäkt-bara och kunna bli föremål för a n
t i k r i t i k. I vetenskaplig framställning är en
kritisk behandling af åsikter, hypoteser och metoder
vanligen förstadiet för uppställandet af hvarje ny
teori, intagandet af hvarje ny ståndpunkt. Den i
allmänhet negativa betydelsen af ordet kritik härrör
från den tid, då den filologiska kritiken framför
allt gick ut på att undersöka beskaffenheten af de
litterära antika språkminnesmärkena. Denna kritik
rörde ej bara själfva skriftens äkthet eller oäkthet,
utan äfven hvarje uttrycks och forms riktighet
(textkritik). På ett område har kritiken utvecklat sig
särskildt rikt, nämligen i fråga om bibelkritik (se
d. o.), ett namn, som bibehållits på vetenskapsgrenen
i fråga. Historisk kritik, undersökningen af de olika
historiska källornas pålitlighet, ingår gifvetvis
såväl i bibelkritiken som i historien och dess hjälp
vetenskaper.
Särskild omfattning och betydelse har den
estetiska kritiken, hvars indelning i litterär,
konst- och musikkritik ju beror af denna kritiks
olika föremål. Den litterära kritiken sysselsätter
sig med undersökningar och tolkningar af vittra
verk, är således sekundär i förhållande till den
poetiska produktionen, vare sig den förhåller sig
väsentligen nagelfarande och bedömande eller öfvergår
i "reproduktion" af det behandlade (i hvilket senare
fall kritiken blifvit kallad "den tionde musan"),
d. v. s. med psykologiskt förstående och skaldisk
medkänsla ger en filologisk-historisk förklaring
af ett arbete såsom uttryck för en bestämd tid och
en egendomlig personlighet. Men den kan äfven vara
primär, i den inan som den eggar till eller framkallar
skapande, bryter nya vägar och ger impulser. Den
med en författare samtida kritiken står delvis
som en medlare mellan honom och allmänheten, hos
hvilken den vill främja förståendet af det skapade;
ofta söker den äfven undervisa författaren om
sådant, som kan läras, tekniken, eller t. ex. om
bristande kongenialitet mellan honom och hans
ämnesval. Kritiken undersöker verket analytiskt,
bestämmer och karakteriserar dess byggnad, stil,
tendens och, på grund af verkets vittnesbörd,
författarens temperament och utgångspunkter, sätter
honom och hans alster i samband med tidigare verk
af samma slag eller samma ämne, med litteraturen
eller kulturen i sin helhet. Ju mer djupgående och
omfattande kritiken blir, dess hellre namnes den
litteraturvetenskap. Kritiken öfvergår sålunda dels
i tolkning, när analysen af det enskilda, isolerade
arbetet drifves till sin spets, dels i systematisk
estetik, när den öfvervägande sysslar med principerna
för det litterära bedömandet. Jfr Litteraturkritik. Se
E. Hennequin, "La critique scienti-fique" (1888),
Kötteken, "t)ber ästhetische kritik bei dichtungen"
(1897), och Brunetiére, "L’évolu-tion de la critique"
(1890). - Kritik a’st, småaktig eller ytlig och
okunnig granskare, häcklare. - Kritiker, granskare,
smakdomare, recensent; anmärkare, häcklare. - K r i
t i k u s, kritiker (i försmädlig ton). -Kritisera,
granska, bedöma, afge granskning af; häckla, anmärka
på. B-n B. Kritikast. Se Kritik.
Kritiker. Se Kritik.
Kritikus. Se K r i t i k.
Kri’tios (grek. KQITIOS), grekisk bildhuggare af
den äldre attiska skolan, utförde tillsammans med
Nesiotes den grupp af tyrannmördarna Harmodios och
Aristo-geiton, som uppställdes 476 f. Kr. Af de två
figurerna finnas kopior i behåll i två marmorstoder,
som förvaras i Neapels museum (se Farnesiska konst v
er k). De äro framställda nakna, i häftig rörelse,
med dragna svärd framstormande mot tyrannen, den
yngre af dem något före den äldre. Kropparna äro
skildrade med lif och frihet; den yngres hufvud är
ännu ålderdomligt i uttrycket. Kompositionen, som
är väl genomtänkt och af vägd, tyder på en mästare,
som sträfvat att bryta den äldre stilens stelhet,
ett sträfvande, som dock först lyckades fullständigt
för Myron G. E. N.*
Kritisera. Se Kritik.
Kritisk (se Kritik), som har afseende på eller står
i samband med kritik; grannsynt, granskande; kinkig,
kitslig; som innebär en kris (se d. o.), betänklig,
farlig, afgörande. Inom bot. nyttjas ordet kritisk om
ett släkte eller en art, som omfattar flera hvarandra
närstående former, svåra att begränsa. Sådana släkten
äro t. ex. Hieracium, Kosa, Rubns, Calamagroslis,
Distigmaticce-gruppen inom släktet Carex, m. fl.
G- L-m.
Kritiska dagar. Se Fal b, R.
Kritiska fenomen, fys. Se Andrews, Th.
Kritisk filosofi. Se Kriticism.
Kritisk punkt, fys., den kombination af tryck
(kritiskt tryck) och temperatur (kritisk temperatur),
vid hvilken skillnaden mellan ett ämnes vätske- och
gasform upphör. När temperatur och tryck samtidigt
ökas på sådant sätt, att ämnets tillstånd går mot
kritiska punkten, närmar sig den mättade ångans
täthet alltmera till tätheten hos vätskan, och vid
kritiska punkten sammanfalla båda. Se vidare Kritisk
temperatur. G. I.
Kritisk rationalism. Se Dogmatik, sp. 624.
Kritisk temperatur, fys., den högsta temperatur, vid
hvilken ett ämne ännu kan förekomma i vätskeform. Vid
temperaturer öfver den kritiska existerar ämnet endast
som gas, trycket må vara huru högt som helst. De
första observationerna härom gjordes 1822 af Cagniard
de la Tour. Han fyllde ett starkt, smalt glasrör till
något mindre än hälften med alkohol, dref ut luften
genom kokning och smälte till rörets mynning, så att
rummet öfver alkoholen innehöll endast dennas mättade
ånga (fig. l a). Upphettades röret, började spriten
starkt utvidga sig, när temperaturen närmade sig ett
visst värde (den kritiska tem-, peraturen), samtidigt
blef menisken (jfr Kapillaritet) allt mindre kullrig
till tecken att ytspänningen minskade? (fig. l b), och
slutligen, när den kritiska temperaturen uppnåddes,
försvann den helt och hållet och röret var fyll dt af
en homogen massa. Samma experiment utförde Cagniard
de la Tour med eter, kolsvafla m. fl. vätskor,
men han F-igl?’dCaf" lyckades icke fullt reda ut
hithörande Tmirsexpe^ förhållanden. Detta gjorde först
Th. riment. Andrews 1869 genom sina berömda försök
öfver koldioxidens (kolsyrans) sammantryckbarhct vid
olika temperaturer. Fig. 2 visar ett diagram efter
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
